110 miljoner på en kväll - när ska Fiat lära sig?

Det är både sorgligt och tillfredställande när fördomar bekräftas.

Inom motorjournalistskrået brukar vi raljera över att det under provkörningar med italienska märken fokuseras mer på mat och fest än bilen som vi är där för att köra.

Tvärtom med tyska, japanska och svenska bilmärken. Långa provkörningar och högst varierande kvalitet på mat och sociala event.

Om man är syrligt lagd kan man då dra slutsatsen att de italienska märkena måste fokusera på det bästa de har, nämligen maten. Men som tur är så är vi motorjournalister ett fördomsfritt folk.

Tills den dagen Fiat bjuder in till provkörning av nya 500. Vid floden Pos västra strand trängs 7 000 människor. 1 000 av dessa är journalister från världens alla hörn, flera från länder där bilen inte kommer att säljas, till exempel Brasilien och Argentina. Övriga 6 000 är en salig blandning av underleverantörer, återförsäljare med respektive, vänner till ägarfamiljen Agnelli och italienska kändisar i drivor.

Vi bänkar oss på en för tillfället uppbyggd läktare och bjuds sedan på en två och en halv timme lång spektakulär show. Min kulturtarm uppfattar showen som en blandning mellan Cirkus Scott och opera, då och då dyker gamla 500:or upp på floden med hjälp av flytetyg. Fantastiskt underhållande med andra ord.

Mest aparta inslaget är utan tvekan att amerikanska sångerskan Lauryn Hill plötsligt glider in på en flotte med fullt band och river av fyra låtar med väldigt slitna stämband. Hur hon passar in i sammanhanget är högst oklart men självfallet en oerhörd upplevelse.

Till slut visas nya 500 och ett fyrverkeri som jag aldrig ska glömma, håller på i minst 20 minuter, avslutar händelsen. Ett minne för livet, helt klart.

Dagen efter berättar italienska medier att festen kostade bilföretaget 12 miljoner euro. Alltså 110 miljoner kronor ungefär, ge och ta några miljoner eller fyrverkeripjäser.

En helt abnorm summa att spendera på en kväll. Och då fick vi inte ens mat under showen.

Dagen efter är det förevisning av bilen. Och visst, sin vana trogen pratar Fiat-chefen Luca De Meo alldeles för länge om ingenting. På slutet slängs några personer som faktiskt utvecklat bilen in på scenen. Frågestunden blir alltför kort, det finns inte tid till frågor om bilen men däremot tid för lunch, en magnifik sådan.

Efter att ha trängt sig i kön får jag ut en provkörningsbil tidigare än planerat och hinner därför med att både köra vilse på den italienska landsbygden, inne i Turin och verkligen ”köra” bilen. Många kollegor hinner knappt köra alls eftersom tiden avsatt för att köra bilen varit alldeles för kort.

Fördomarna har därmed infriats på punkt efter punkt.

Utom den allra viktigaste – 500 är en riktigt bra bil som Fiat borde fokusera på istället för showen och maten. Men att hoppas på en förändring i italienarnas upplägg är lika naivt som att hoppas på att en tysk biltillverkare skulle ha någon slags självdistans.