Foto: Glenn Lindberg

McLaren F1 provkörning

Elakt svart med mattsvarta fälgar. Korta överhäng, långt axelavstånd ger ett kompakt format men ändå ett stort fotavtryck.
Hysteriskt snabb! Faktiskt hys-terisk på de allra flesta sätt man kan tänka sig, men McLaren F1 har även en härlig körbarhet.
Peter Stevens form har hållit extremt bra, den känns knappast 25 år gammal.
Urgröpningarna i magnesiumfälgarna ska ha sparat 0,5 kg i vikt per fälg. Ofjädrad vikt!
F1-logotypen är nog det enda på bilen som verkligen andas tidigt 1990-tal. Skicket på vår bil är att betrakta i likhet med nyskick.
Det är nästan som att titta in i montern hos en juvelerare. Bladguldet används för att leda bort värme, i förgrunden de fyra katalysatorerna.
En makalös kraftkälla som kom att vinna 24-timmars på Le Mans två gånger. Dessutom erbjuder den kan-ske världen fetaste motorljud.
Linus har efter en hel del trixande lyckats komma på plats bakom ratten. Insteget är inte enkelt och inte självklart.
Framför bakhjulen finns på bägge sidor relativt stora lastutrymmen, här är det vänstra fyllt med de snygga läderväskorna som följde med bilen.
Förarstolen hade alltid avvikande material och kulör för att visa att föraren stod i centrum. Eller satt, rättare sagt. Körställningen blir i stort sett perfekt.
assagerarna sitter förskjutna bakåt i vad som bäst kan kategoriseras som gropformade stolar. Men komforten är inte så illa – förrän föraren gasar fullt.
Snygga och tydliga mätare, fast kanske inte just skalan för hastighetsmätaren – som går till 400 km/h.
Pedalstället är i sig ett konst-verk byggt bland annat av titan. Gaspedalen knappt insliten.
Den sexväxlade lådan manövreras härifrån! Startknappen skyms av spaken och till höger i nedre bildkant syns backspärren med röd pil.