Är jag pervers?

Pronto! Jag äter gärna pasta, åker skidor i Piemonte – och putsar gärna en italienare i garaget. Efter att ha läst försäljningsstatistiken för 2007 inser jag att jag måste tillhöra en utrotningshotad art.  

Förra året såldes 552 Fiat i Sverige. Det blir en marknadsandel på 0,18 procent. Jag tror att det är det sämsta försäljningsresultatet för Fiat i Sverige i modern tid – rätta mig om jag har fel.

Låt oss jämföra försäljningsframgångarna med andra marknader. I Europa steg Fiat-försäljningen med 6,6 procent förra året. Marknadsandelen lyftes från 7,6 till 8,1 procent. Fiat Panda är marknadsledare i A-segmentet med 238 000 bilar sålda. 

Upp i Europa, ner i Sverige. Hur kan det bli så helfel för italienarna just i Sverige? 

Jag kan inte tro att det beror på produkterna. Modellprogrammet är nytt hos Fiat – Panda och Grande Punto borde sälja bra, mycket bättre än de rännilar Olle Olsson i Uppsala för ut på marknaden. 

Fiat 500 är en succé i alla länder, och skulle kunna bli en nystart för märket i Sverige. Frågan är importören förvaltar möjligheten. Nypriset på Fiat 500 Pop är satt till 129 900 kronor. I Tyskland och Italien kostar en Fiat 500 Pop 10 500 euro. Omräknat till svensk moms på 25 procent motsvarar det 105 000 kronor. Lägg på 3 000 kronor för ESP och (gissningsvis) 5 000 kronor vagnskadegaranti så landar du på 113 000 kronor för en ”svenskutrustad” bil. De ytterligare, små skillnaderna som finns kan rimligen inte kosta 17 000 kronor. 

I en situation när märket borde satsa offensivt på att bygga volym fokuseras i stället på marginal på varje enskild bil. Följden blir lägre försäljningsvolym, liten eftermarknad, dålig verkstadsbeläggning. Trist.

Nej, tillbaka till teven innan jag blir för deprimerad. Jag skickar in en till DVD med Bläckfisken, den gamla italienska maffiaserien, i spelaren. Underbart att se Corrado Cattani, Silvia Conti och en hurrans massa Alfa och Fiat på gatorna i Palermo. I Sverige syns ju inga!