Bilregister på vid gavel

I början av varje år förvånas jag både över antalet och vidden av föreningar jag är medlem i när inbetalningskorten dimper ned likt försenade julkort och som en påminnelse om att vi har en fantastisk föreningskultur i Sverige. Något att vara rädd om.
Därför betalar jag gladeligen in avgifter till klubbar jag absolut inte kommer att ha någon nytta av det kommande året eller ens haft kontakt med det senaste decenniet.
Men jag tänker att föreningarna alla säkerligen har någon behjärtansvärd funktion för yngre, äldre eller alla däremellan. Och eftersom jag någon gång dragit nytta av föreningen så tänker jag att mitt fortsatta medlemskap och där tillhörande årsavgift stöttar och glädjer någon.
En förening jag är högst medveten om att jag är en del av är Kungliga Automobil Klubben, KAK. Jag är medlem i flertalet motorföreningar landet över men har min racinglicens kopplat till medlemskapet i KAK. 

2013 fick jag KAK:s journalistpris bestående av en check på 25 000 kronor, en medalj som pryder sin plats bland racingpokalerna och inte minst den stora äran.
Medlem eller ej. Pristagare eller inte. Nu måste jag vara en synnerligen obekväm medlem, eller kanske den exemplariske medlemmen i alla fall i demokratiska länder där kritik och öppenhet premieras.
KAK har nämligen haft oerhörd otur när de har tänkt kring en grej. 

KAK vill nämligen stänga vårt öppna svenska bilregister. Klubben menar att professionella stöldligor som är ute efter en Porsche 911 GT3 RS, Ferrari Roma, Aston Martin DB11 eller någon annan åtråvärd vagn genom det allmänna och öppna bilregistret med bara några sökningar i tjänsten kan hitta bilens hemadress ifall de ser objektets registreringsskylt. Vårt bilregister medger också att du kan beställa ut alla ägares hemadresser på en specifik bilmodell. Ett verktyg, menar KAK, som är perfekt för kriminella billigor som vill stjäla ett antal exklusiva bilar för export till utlandet. Allt detta är korrekt. Så öppet är registret. Och det är ingen upplyftande upplevelse att få sin bil stulen, tvärtom.

När Sverige jämförs med andra länder ifråga om demokrati, öppenhet och korruption så hamnar vi oftast i toppskiktet. Vi har en anrik pressfrihet, yttrandefrihet, meddelarfrihet och en offentlighets­princip i statliga och kommunala verksamheter som gör att medier, företag och medborgare kan begära ut en lång rad handlingar och dokument för att granska hur våra politiker och tjänstemän på kommunal, regional och statlig nivå arbetar och tar beslut. En absolut grundbult för att vi har en så pass låg grad av korruption i vårt samhälle.
Att stänga bilregistret – som KAK vill – skulle till exempel innebära att våra granskande medier skulle få svårare att kartlägga politiker, makthavares och kriminellas tillgångar i form av fordon. Transparensen i samhället skulle minska drastiskt, och därmed ökar gro­grunden för korruption. De kriminella ligorna lyckas trots allt få fram adresser till värdefulla bilar även i länder med icke offentliga bilregister. 

I tider av misstänksamhet och polarisering måste vi stå upp för demokrati och öppenhet i samhället, om inte annat så bara för att visa konspirationsteoretikerna att det inte finns någon konspiration.
En helt annan aspekt av det öppna bilregistret är att just brottslighet kan bekämpas tack vare öppenheten. Misstänkta fordon som stryker runt i grannskapet kan snabbt kartläggas och informationen kan delas via grannsamverkan och till Polisen. Om en bil ställs olovligen på din mark kan du snabbt kolla upp vem som äger den via det öppna bilregistret och ta kontakt för att förklara missförståndet.
Ett öppet bilregister är lika självklart i ett demokratiskt och transparent Sverige som den fria debatten i föreningar och i samhället.
Jag är stolt medlem av KAK men kritiserar öppet det usla förslaget om ett stängt bilregister, precis som det ska vara i ett öppet samhälle.