Blåsning och blåljus – Mikael Stjernas ambulans

Vem har inte drömt om att köra brandbil, polisbil eller ambulans? Jaså, inte det? Nåja, torrbollar, jag skäms i alla fall inte för att erkänna barnet i mig. Jag har alltid velat ha en ambulans, och i synnerhet en italiensk. Därför gick det en direkt signal till impulsköpcentralen när jag såg annonsen på Subito.it, italienska Blocket. En Alfa Romeo 33 Giardinetta 1,3S 4x4 är en rar ärta i sig, men dressad i ambulanstrikåer är det en våt dröm. Om uttrycket tillåts. Pris 600 euro, som hittat.

Jag ringde upp säljaren som dock bara talade italienska och lade på efter en stund. Återstod att be min vän Giorgio Ercole om hjälp med telefon och besiktning. Han bor i Alessandria några mil från säljaren.

Sagt och gjort. Efter besiktning, tummen upp och överförda pengar, transporterades bilen till Giorgios verkstad.

Giorgio driver en bilfirma som är återförsäljare för Alfa Romeo. Jag tänkte att där om någonstans skulle en luggsliten Alfa-ambulans kunna piffas upp.

Det här var i januari 2014. Naivt nog bokade jag plats för bilen på ett biltåg i början av mars då jag och hustrun skulle åka skidor i Italien. Hemresa i ambulansen vore en värdig avrundning på semestern tänkte jag. Giorgio avrådde.

– Michael, don't bring your wife, sade Giorgio på telefon.

Italienska män vet förstås bäst när det kommer till hur kvinnor ska informeras om bilköp, så jag lydde hans råd. Bilen blev kvar i Italien på verkstaden och väl var det. Tydligen var det några småsaker som behövde göras.

Ett år senare! I januari 2015, meddelade Giorgio att bilen snart var klar.

Det var med viss bävan jag reste till Italien för att hämta hem det förlorade barnet. När jag kom till Alessandria Auto möttes jag av Giorgio som bad mig sätta mig ned. I handen höll han en tätskriven sammanställning.

– Michael, my friend. Sitter du ned? Bra. Här ser du vad vi har gjort. Du ska veta att jag har bara har tagit nettopriset på alla delar. Och verkstaden har bara debiterat exakt vad de debiterar för internarbeten. Jag tjänar ingenting på detta, förklarar den gode Giorgio.

Jag skummar igenom listan. Ny vattenpump, ny kamrem, spännare, termostat, ny kylare, nya bromsskivor, bromsbelägg, koppling, batteri, stift, kablar, bränslepump, tank, startmotor, däck …

Herregud, de har byggt en ny Alfa 33 på verkstaden. Medan kallsvetten börjar tränga fram hastar blickan framåt i sifferfloden – slutsumman, vad kostar kalaset?

Så ser jag summeringen – 3 553 euro. Drygt 34 000 kronor.

Ridå. Det här måste vara världens dyraste begagnade Alfa Romeo 33 i ambulanskostym.

Min vän Eric som är med tröstar mig.

– Du vet hur det är, i sommar kommer du ha väldigt roligt med bilen. Vi kan leka utryckning, det kommer du att gilla. Och om ett år har du glömt hur mycket den kostade, säger Eric.

Om ett år? Om tio år snarare. Och hur ska jag kunna förklara det här för frugan?

Här griper Giorgio åter in i handlingen med handfasta, italienska kärleksråd.

– Michael, don´t tell her. Women must not know everything.