”Diesel kan vara lösningen”

Jag talar naturligtvis om laddhybriden. Redan 1901 presenterade konstruktörs- och bilgeniet Ferdinand Porsche världens första laddhybrid.

Modellen hette Semper Vivus från tillverkaren Lohner-Porsche. Runt förra sekelskiftet var elbilar – precis som i dag – högsta mode. Och precis som i dag fann man vissa nackdelar – räckvidd, laddtid och tunga batterier. Bättre då att kombinera elframdriftens fördelar med explosionsmotorns dito.

Vad som hände sedan vet vi alla. De stora bilföretagen ivrigt påhejade av oljebolagen gick på förbränningsspåret och först dryga 100 år senare förstod mänskligheten genialiteten i laddhybriden.

Problemen med elbilarna är som sagt ungefär desamma i dag som för 100 år sedan. Lägg därtill att i dag har i stort sett alla människor tillgång till bil och det finns varken elkraft eller ledningssystem som skulle klara av bytet om alla Sveriges eller världens bilar skulle gå över till eldrift i morgon, om fem år eller ens om 15 år.

Detta leder oss tillbaka till laddhybriden. Denna underbara kombination av eldriftens effektivitet på kortare resor och sedan en förbränningsmotor som tar vid på de längre eller de gånger batteriet inte hunnit laddas. För oss som valt den svalare delen av globen som boplats har eldriften ytterligare en nackdel vintertid då räckvidden halveras.

Så långt allt väl. Dagens laddhybrider är effektiva och bidrar till att sänka utsläppet av koldioxid förutsatt att elen är ren.

Återstår gör dock förbränningsmotorn. Tittar vi på dagens flora av laddhybrider så är de utrustade med en bensinmotor.

Vetenskapen gör ständiga framsteg, men syntetisk bensin är vi inte nära att kommersialisera det kommande årtiondet. Etanol vore en klart framkomlig väg för en del av Europa, kanske Sverige med vårt utbyggda nät av etanolpumpar. Dock ej för hela Europa eller världen eftersom det inte i dag går att framställa etanol i de kvantiteterna på hållbart sätt. Men etanoldrivna laddhybrider skulle kunna vara en del av lösningen mot en fossilfri bilflotta, gott så.

Men – och nu svär vi i miljökyrkan – diesel vore en ännu större lösning. Större på så sätt att dieselmotorn sedan begynnelsen har högre verkningsgrad och att HVO100 redan finns på marknaden. Den syntetiska dieseln kan framställas av en rad olika fetter av olika ursprung – slaktavfall, tallolja, rapsolja, fiskolja med mera.

Även här råder en brist på material att producera HVO100 på ifall alla Europas bilar skulle kräva denna energikälla. Men en stor del skulle kunna köras på den syntetiska dieseln och därmed skulle ännu fler bilar utan att kompromissa med räckvidd och överbelastning av elnätet kunna bli fossilfria.

Heureka säger du, Frodin är ett geni. Tack, säger jag med falsk blygsamhet samtidigt som tungan blir svart. Jag sitter ju här och författar lögn. Problemet är nämligen att bilindustrin inte satsar på laddhybrider med etanoldrift och ännu viktigare så överger nu en hel bransch och politikerna den energieffektiva dieselmotorn.

Bilföretagen tycks tävla i vilka som först stryker dieselmotorerna ur modellprogrammet men de behåller bensinmotorerna tillsammans med rena elbilar. Ren idioti.

Ska vi klara omställningen till fossilfri framdrift så är etanol en liten del av svaret och HVO100 en stor del. Men om ingen tillverkar dieselmotorer så står vi med en lösning mindre att tillgå mot målet med en fossilfri bilflotta.

Det finns dock ett lysande undantag – Mercedes. Den tyska stjärnan är det enda märke som i dag har laddhybrider som nyttjar dieselmotorer. Jag håller alla tummar för att Stuttgart håller ut i sin strategi, det kommer att belöna både världen och deras aktiekurs.