Fake news om elbilar i Sveriges Radio

I morse, på nyheterna i P1, kunde Sveriges Radio (SR) berätta att elbilsförsäljningen slagit rekord i Tyskland. Åtta gånger så många elbilar såldes i december jämfört med samma månad för ett år sedan.
Inslaget var ganska långt och vi fick veta att en bilförsäljare tyckte det var ”superroligt” att sälja elbilar och att intresset var stort hos köparna. 

Men inte en gång nämndes varför försäljningen hade stigit, varför intresset var stort.
Efter att ha hört på reportaget trodde nog de flesta SR-lyssnarna att det berodde på att elbilarna har blivit så bra och så billiga att de konkurrerar ut bensinbilarna på egna meriter.  

Men riktigt så är det inte. Visst har elbilarna blivit bättre. Bättre räckvidd, något bättre pris och bättre utbud. Sammantaget gör det att elbilsförsäljningen ökar i hela Europa, och den verkar definitivt vara vägen framåt för bilindustrin.

Men det som framför allt har hänt i Tyskland är att priset har smetats ut på tyska skattebetalare. Tyska staten dubblerade elbilspremien sommaren 2020, från 3 000 euro till 6 000 euro. I runda tal 60 000 kronor. I en överenskommelse med bilindustrin står tillverkarna dessutom för en rabatt på 3 000 euro, vilket ger en total rabatt på 9 000 euro för elbilar som kostar mindre än 40 000 euro. Dyrare elbilar får något mindre rabatt. Det gör det tyska elstödet till ett av Europas starkaste subventionsprogram. Dessutom finns flera andra förmåner för tyska elbilsköpare.

Därför kan man som privatperson leasa en eldriven Seat Mii för 1 000 kronor per månad i Tyskland eller köpa den för runt 150 000 kronor. Intresset är stort för den kommande elbilen från Dacia som ska lanseras i år och efter subventioner lär kosta under 100 000 kronor.

Om bilen till stor del betalas av andra är det inte konstigt att försäljningen ökar.

Om det rättvisa i detta kan man diskutera. Kanske är det realpolitik i bästa form. Sysselsättningen hålls igång, alla har ett jobb att gå till och bilparken byts ut. Om elbilar är det folk vill lägga pengar på är en annan sak. Kanske herr Müller hellre hade renoverat badrummet än bidragit till grannarnas nya elbilar.  

Förutom den skattemoraliska invändningen finns en annan aspekt. Det faktum att nästan alla stora europeiska marknader nu erbjuder kraftiga subventioner bidrar inte till att tillverkarna pressar listpriserna. Tvärtom, det snarare fördröjer marknadsanpassningen av elbilspriserna. Europa har blivit ett bidragseldorado för elbilstillverkare.

Det som eventuellt pressar priserna är inte efterfrågan – där har ju subventionerna satt konkurrensen ur spel – snarare är det hotet om böter från EU. Tillverkarna måste sälja ett stort antal laddbara bilar för att komma ner i företagets koldioxidmål. 

Jag ska inte påstå att jag sitter inne med ett facit på vad som är bäst. Kanske är kombination subventioner och CO2-böter ett bra sätt att få fart på elbilsmarknaden. Men glöm inte vem som betalar subventionskalaset.

TEST: Så fungerar elbilen i minusgrader på vintern