Formel 1-taxi i Dubai – billigaste raceupplevelsen

Mycket märkligt, tycks det mig. Och säkerligen även dig, om du besökt Dubai, ett av de sju emiraten som är förenade.
Att åka taxi i Dubai är nämligen något av det mest nervpåfrestande jag tagit mig för. Utav tio olika taxiförare jag åkte med på en semester nyligen trodde nio att resan företogs som en del i något slags streetrace. Accelerationer sker alltid under fullt gaspådrag. Inbromsningarna är inte bara kraftfulla. Till och med mästaren själv på sena inbromsningsomkörningar – ­australiensiska F1-föraren Daniel Ricciardo – skulle få svårt att hävda sig. Bromsbelägg i Dubai måste sälja som yachter i Kreml.
Tävlingsredskapen för dessa droskförare utgörs oftast av Toyota Camry. Pålitliga arbetshästar som verkar stå pall behandlingen. En naturlig följdtanke är självfallet att 24-timmarslopp är för fegisar och att modern racing egentligen borde avgöras över 72 timmars i entypsklass, Toyota Camry.

Med hög fart och livsfarligt sena inbromsningar kommer emellertid inte precision. Samma chaufför som nyligen fått din puls att rusa genom att slänga in Camryn i en icke-befintlig lucka mellan två bilar i grannfilen kan i nästa sekund låta bilen i nästan laglig hastighet drifta ut i omkringliggande filer utan en tanke på att där finns med(tävlande)trafikanter. Lite som att han – det är alltid en han – vilar sig i form inför nästa dödsföraktande stint i streetracet. Denna diffusa uppfattning om filernas placering och det egna fordonets behov för trafiksäkerheten att stanna inom denna fil delar dock taxiförarna med i stort sett alla körkortsinnehavare i Dubai. Att inte fler olyckor sker är ett mirakel i storleksordning med att diktaturer som Kina, Qatar och Ryssland tillåts hålla olympiska spel och diverse fotbollstävlingar.
Mitt i all denna minst sagt ­intressanta trafikkultur finns dock de riktiga kamikazepiloterna. De som bokstavligen måste ha ett av världens farligaste jobb, nästan i klass med att vara rysk soldat i Ukraina. Jag talar naturligtvis om matbuden som pilar fram på sina motorcyklar. I Sverige kör de moped, i Dubai betydligt snabbare varianter. 

Det totalt dominerande märket är Honda och deras slitstarka 150-kubikare. En taxiförare jag åkte med uttryckte sig spontant om att matbuden är ”crazy” som vågar köra i denna trafikbild. Jag har hittills glömt att nämna att i samma takt som bromsbelägg slits så förblir bilarnas blinkers oförskämt fräscha. De används helt enkelt inte. Vilket, tillsammans med värmen, förklarar varför en vanlig mc-kultur inte existerar och att det endast är med livet som insats motorcyklar framförs på gatorna.  Ovanan vid att hantera och ta hänsyn till mc är slående och livsfarlig. Lika tondöva är landets makthavare inför Rysslands invasion av Ukraina. Tillsammans med Kina och Indien var Förenade Arabemiraten de tre länder som avstod att rösta när medlemmarna i FN:s säkerhetsråd tog ställningen för en resolution mot Rysslands invasionskrig av Ukraina.

Att åka hem från en semester i Dubai lämnar mig med flera olika intryck förutom trafiken. Ryssarna som var på hotellet höll en ovanligt låg profil på grund av deras invasion av grannlandet. Värmen i mars månad var lika behaglig som den utmärkta servicen varhelst jag befann mig. Men känslan var ändå att detta är ett konstgjort land med lika lite charm och genuinitet som respekt för människors fri- och rättigheter. Kort sagt, åk inte dit, om du inte vill uppleva streetracing i vardagen.