Gasen hängde sig, fick köra med kortslutning i kurvorna

London, Teknikens Värld). Hej igen! Sedan vi hördes av sist har Peterson haft det tämligen lugnt. Det har bara varit en tävling, sportvagns-VM, och jag har haft tillfälle att vara hemma i Sverige hela tio dagar i sträck.
Nu ska ni veta att en racerförare inte kan gå och lata sig bara för att det inte är tävlingar jämt. Större delen av vår tid går åt till testkörningar.
Testkörning skulle det t ex bli i Anderstorp. Meningen var att vi skulle försöka få fason på den olycksaliga March 721 X.
Men efter Monaco hittade vi ju ett Columbi ägg i kombinationen Formel 2-chassi/Formel 1-motor. Den bilen hann inte bli klar till Anderstorp, men eftersom jag hade lovat att köra en uppvisning på Scandinavian Raceway åkte vi i alla fall dit med X-bilen.
Så värst mycket seriös testkörning blev det inte. Vi har nämligen beslutat att lägga projekt X på is en tid och koncentrera oss på March 721 G, som kombinationen av Formel 2 och Formel 1 har döpts till.

Anderstorp blir en bra VM-bana

Men bortsett från att jag fick några avkopplande dagar i Anderstorp – finns det nåt som går upp mot en svensk sommar förresten? – så var det spännande att ge sig ut på Anderstorpsbanan med Marchen. Det var ju första gången en Formel 1-racer kördes där.
Jag tror Anderstorp blir bra som VM-bana – det är ju meningen att Sveriges Grand Prix skall köras därnere i Småland nästa år.
Min enda anmärkning gäller avbärarräckena, som är litet för högt placerade. Det finns ett tomrum mellan räcket och marken som kanske inte gör så mycket om man dammar in där med en vanlig standardbil.
Men en formelvagn kan kilas in under räcket som då träffar föraren i huvudhöjd. Det är inte vidare hälsosamt som ni säkert förstår. Men det där med räcket är en bagatell att rätta till.
Som VM-bana blir Anderstorp relativt långsam. För min del var det ingen konst att underskrida Leo Kinnunens tre år gamla varvrekord med tre sekunder. Leo körde en treliters Porsche 908 sportvagnsprototyp den gången och att åka fortare med en modern Formel 1-vagn är faktiskt inte så svårt.
Mina varvtider låg på ungefär 1.28, medelfart ca 168 km/h. När det blir allvar av nästa år skulle jag tro att tiderna kryper ned mot 1.24. Det betyder ungefär 172 km/h i medelfart.
Ni kanske tycker att det låter mycket, men i jämförelse med de flesta andra banor vi kör på är det inte så mycket. Men kraven på förare och bil blir naturligtvis inte mindre för att man kör på en kort bana med många kurvor som drar ned medelhastigheten. 

Gasen hängde sig – i botten!

Min uppvisningskörning höll förresten på att gå åt pipan alldeles. Jag skulle köra tio varv, men efter några rundor började gasreglaget att hänga sig.
Det var alltså snudd på att Peterson skulle tvingas gå i depå under några enkla uppvisningsvarv när han för en gångs skull visade upp sig inför hemmapubliken! Det hade inte sett vidare snyggt ut!
Nu finns det en speciell liten säkerhetsmanick på våra bilar just för att klara av sådana situationer. Det är en kortslutningsknapp som sitter på ratten. Och genom att spela med den kunde jag få hejd på åket före kurvorna.
Efter några dagar hemma i Örebro hade jag en mindre angenäm uppgift. Barbro och jag reste ned till Stockholm för att följa Joakim Bonnier på hans sista färd. Det var inte lätt för någon av oss. Men samma kväll flög vi till England för att testa min nya Formel 1-vagn. Köra racerbil är ju mitt yrke. 

Bortkastad flygtur till England

Testkörningen var i stort sett bortkastad eftersom bränslecellerna i tanken krånglade. Jag fick ingen särskild uppfattning om vad den nya bilen går för.
Och så upp i ett flygplan igen och i väg till nästa tävling. Den här gången gällde det sportvagns-VM på Zeltweg i Österrike, där Ferrari denna gång ställde upp med inte mindre än fyra bilar.
Ferrari har ju tagit hem VM-titeln för länge sedan och konkurrensen var på papperet inte särskilt intressant. Varken Alfa Romeo eller Matra ställde upp. Men Derek Bell och Gijs van Lennep körde John Wyers Mirage och Gerard Larrousse och Vic Elford ställde upp med en Lola – Ecurie Bonnier fungerar alltså fortfarande trots att Joakim är borta.
Det regnade på träningen och Ferrari hade krångel med alla bilarna. Följden blev att både Miragen och Lolan var snabbare.
På något sätt missade båda starten så det blev i alla fall Ferrari i täten de första varven. När Lolan och Miragen började komma i fatt blev det en fantastisk strid i täten, en strid som jag tyvärr fick följa från depån, eftersom Tim Schenken körde första passet.
Till slut fick Lolan fel på gasreglaget och även Miragen började krångla. Följden blev att Ferrari tog de fyra främsta platserna.
Det var ganska överraskande. Tidigare i år har vi ju kört med tre bilar och vanligen bara kommit i mål med två. Nu satte vi in en till för att ta en trippelseger – och så går alla fyra i mål!
Tim och jag var nöjda med tredjeplatsen eftersom bilen krånglade en hel del. Vi hade fel gummiblandning i däcken – det var nämligen mycket varmare under tävlingen än på träningen. Gummit skavdes av och bilen blev understyrd och svårkörd. Så började kopplingen slira och det var ett under att vi över huvud taget kom i mål. 

Jackie har problem med sin nya bil

Nu skall jag till Silverstone igen och testa nya March 721 G inför Frankrikes GP i Clermont-Ferrand. Det skall verkligen bli intressant att se vad bilen duger till. Jackie Stewart har också fått en ny bil. Men jag vet att Tyrrell också har problem och att tiderna på Silverstone inte har varit lysande.
Det tar tid att prova ut en ny bil. Det gäller alldeles särskilt March 721 X, som nu får vila sig ett tag. Om vi bara kunde komma på vad det är för fel! ”I princip” är det en fenomenal bil, säger teknikerna. Det är bara det att nånting är fel på den. När vi kommer på vad det är blir det åka av… Hej!