Foto: Teknikens Värld

Just det, flygskräck

”No smoking fasten seat belts!”

Gunnar Friberg?

Friberg var en legendarisk bilreporter och levnadskonstnär som 1960 började arbeta här på Teknikens Värld. I motorkretsar var han under sent 1950-tal och hela 1960-talet lika känd som speaker på allehanda motortävlingar som han var som motorjournalist.
Han började skriva krönikor redan 1967 och det fortsatte han med ända till sin död. Var 14:e dag i 19 år.

 

Det var krönikorna, eller om de kanske ska kallas kåserier, som gjorde honom känd och älskad av alla Teknikens Världs läsare och det var sidan ”Gunnar Friberg” som nästan alla läste först när de fått tidningen i brevlådan.
Han bodde under sin tid på tidningen både inne i Stockholm på Gävlegatan, senare på Tranholmen med sin mor som kallades Krut-Lisa och hunden Biggles. När Krut-Lisa dog 1979 flyttade han till Brasilien och fortsatte skriva krönikor fram till sin död 1986.

 

Nu plockar vi fram hans gamla krönikor från arkivet och återupptäcker hans fascinerande livsskildringar. Denna krönika publicerades i nummer 24/1967. Mer om Gunnar Friberg läser du här.

I samma ögonblick som skyltarna tänds blir mina handflator kallsvettiga. Jag tycker nämligen inte om det här, avgjort inte. Och varför måste man spänna fast sig – smäller det, så hjälper väl inte ett ynkligt midjebälte...
Piloten fäller ut klaffarna, och planet retarderar. Jag får en känsla av att vi kommer att stanna i luften och sedan dråsa rakt ner – jag tar spjärn mot golvet, och hjärnan värker av en enda tanke: Vi störtar INTE, vi störtar INTE.
Runtomkring sitter folk och läser, lugnt, avspänt. En äldre dam pysslar med sitt säkerhetsbälte, men jag lider alla helvetets kval. Planet rister litet, och jag sluter ögonen –åh, herregud, skall vi aldrig vara nere? Flygvärdinnan släntrar genom planet, och jag ler tappert, men lurar henne säkert inte – hon har sett folk med flygskräck förut.

Just det, flygskräck. Jag tycker illa om att flyga. Jag litar inte på dessa uniformerade övermänniskor som kallas piloter eller kaptener, för jag vet att de är vanliga människor som kan ha fått gällen mjölk till morgongröten. Och sedan är det det där med att befinna sig i luften – händer något, måste man ju liksom ramla ner.
Visst vet jag att chanserna att råka ut för en flygolycka är minimala. Visst vet jag att det fordras 75 års oavbruten flygning för att hamna i den teoretiska riskzonen och att det är så och så många gånger farligare att åka bil än att flyga. Men det hjälps inte – JAG ÄR ÄNDÅ RÄDD!

Litet beror det väl på att massmedia – inte minst televisionen – hjälper till med att lägga lök på laxen. Det är bristfälliga charterflygplan här och oljeläckage där, smarta journalister som bokar in sig på sällskapsresor bara för att kunna mäta mönsterdjupet på flygplansdäcken, skräckbilder av mystiska brottanvisningar, som man gudskelov har svårt för att lokalisera. Det har helt enkelt gått sensationsmakeri i det här med passagerarflygplan och deras tekniska kvaliteter. Jag vet att alla konstruktioner som utsätts för påfrestningar slits. Jag vet också att alla flygplan har speciella servicescheman, som visar hur deras beståndsdelar skall bytas ut, oberoende av deras kondition. Jag vet att allt är gjort för att jag inte skall behöva sitta som en darrande amöba och önska att jag var hemma med en tidig EdgarAllan Poe så fort det knarrar någonstans i flygplanet.
JAG ÄR ÄNDÅ RÄDD!
Mitt yrke är aningen speciellt, och ibland händer det faktiskt att jag måste flyga, helt enkelt för att hinna i tid till något evenemang där min närvaro är påkallad. Jag skämtar med mina få anhöriga, köper cigarretter i taxfreeshopen och försöker känna mig upprymd – om några timmar är jag ju i Paris eller London eller Frankfurt eller vart jag nu är på väg!

Men den där riktiga känslan av frihet vill inte infinna sig, för snart skall jag bokstavligen lägga mitt liv i händerna på en galonerad karl, som kanske har fått gällen mjölk till morgongröten.
Så bär det av.
Och där sitter jag igen, fullproppad med sannolikhetskalkyler, som klart visar att jag har tusen gånger fler chanser att vinna högsta vinsten i Penninglotteriet än att råka ut för en flygolycka.
”No smoking fasten seat belts!”
I samma ögonblick blir mina handflator kallsvettiga.