Kör som grekerna!

Att åka på semester är en upplevelse på många sett. Som bilnörd flyttas emellertid blicken snabbt från badstränder och paraplydrinkar till skumma bilar, smattrande motorcyklar, mystiska bensinstationer och annat trafikrelaterat.

Som nyss hemkommen från den grekiska ö-världen kan jag rapportera att det är där den stora marknaden för en så svår vagn som Suzuki Jimny finns. Nissan Micra av senaste snitt tittar på mig med sin förvånande uppsyn runt varje husknut liksom city-chicka Smart Fortwo, som känns kanske lite malplacerad på dessa dammiga och gropiga vägar. Minns ni avskalade Smart Crossblade? Jag kan avslöja att minst två av de 2 000 tillverkade exemplaren rullar på ön Santorini.

Detta handlar mest om hyrbilar, men de bofasta kör i förvånansvärt nya, om än små, bilar. De skäggiga 1970-talsjapanerna står oftast på någon parkeringsplats och återgår långsamt till naturens kretslopp.

Nu är det inte så att jag på något sätt vill importera den grekiska bilfloran till Sverige men väl deras trafikvett. Ja, du läste rätt. Det är dessa tre saker jag har reflekterat över.

Tuta ofta. Tutan är här inget förnedringsverktyg som man hänger ut osäkra eller velande trafikanter med. Grekerna använder den för att upplysa om sin närvaro. Kanske att man lurar i döda vinkeln, för att varna gångtrafikanter på trånga gatan eller att man närmar sig en trång och skymd kurva på landsvägen.

Varningsblinkers. Enda gången vi i Sverige trycker på knappen till varningsblinkersen är när vi dubbelparkerar utanför hamburgerkedjan i storstan eller kör på ett rådjur i vildmarken. Grekerna använder den alltid när de letar parkeringsplats och parkerar för att visa att de har fokus på annat håll.

Godtycklig stopp-plikt. Grekerna stannar inte slaviskt vid stoppskyltar utan kollar läget extra noga. Finns inget där finns det ju ingen anledning att stanna hjulen.

Du kanske tycker att mina åsikter är flummigt liberala? Jag hävdar att de är konservativa då de slår vakt om en så bortglömd sak som aktiv bilkörning.

Fördjupning