Mina mekaniker ville stoppa mig

Buenos Aires (Teknikens värld). Den där semestern jag skrev om förra gången skulle jag aldrig ha tagit. I alla fall skulle jag inte ha åkt till Uruguay för att ha ledigt. Där blev jag sjuk och fick ligga i sängen i stället för på badstranden som jag tänkt från början.
Till slut fick vi tag på en doktor och han gjorde nytta, jag blev så pass frisk att jag kunde åka tillbaka till Buenos Aires för att börja träningen inför VM-loppet.
Då blev jag sjuk igen. Hela träningen blev förryckt på det sättet. Mina mekaniker ville inte låta mig köra mer än ett par varv eftersom de tyckte att jag såg så dålig ut.

Nya motorn läckte vatten

Vi provade att köra ett par varv med en annan motor än jag brukar ha normalt, men det nya exemplaret gick inte så bra. Den läckte vatten bland annat, så vi bytte tillbaka.
Efter många om och men kom jag i alla fall in på tionde plats och det innebar att jag inte hamnade i första ledet precis, men jag var ändå ganska nöjd med tanke på omständigheterna.
Jag satsade allt på att få en bra start även om jag stod en bit bak i ledet. När flaggan föll tog jag fyra placeringar direkt och gick upp till sjätte plats. Men det höll inte så länge – snart kom Jacky Ickx och Francois Cevert och körde om mig.
Det var i samband med den omkörningen som jag insåg att min bil inte alls var så frisk som den borde vara. Jag hade två problem – bägge med växellådan.

Växellådan trilskades

När starten gick var bilen fulltankad och det innebar att den var så tung att jag var tvungen att köra på tvåan i vissa kurvor där jag normalt sett skulle ha gått på trean. Bilen orkade inte med att gå på trean helt enkelt.
Men inte nog med det! Tvåan började trilskas och tycktes inte alls vilja vara med så mycket i elden utan försökte hoppa ur så fort som möjligt. Så där satt man och passade på en bångstyrig växellåda mest hela tiden.
Fyran jävlades också och ville inte gå i som den skulle. Men jag harvade vidare och jobbade mig upp till femte plats igen. Framför mig hade jag nu Helmut Marko som skulle varvas. Normalt sett brukar en varvning i det här gänget gå som smort. Om en av oss ligger ett helt varv efter de andra, brukar man göra det så lätt som möjligt för den som ska varva.

Helmut Marko stängde mig

Men Helmut Marko var tydligen inte på det humöret – han ville inte släppa förbi någon den här dagen. Ickx och Clay Regazzoni låg före mig och jag såg att de hade problem att komma förbi.
När det blev min tur stängde han till ordentligt. Den lucka som jag hade tänkt smita igenom fanns plötsligt inte. Jag hade inget annat att göra än att bromsa hårt. Hjulen låste sig och jag snurrade ett par varv bakom honom. På det förlorade jag sju sekunder och under den tiden passade Tim Schenken på att smita förbi.
Så det blev inte mer än en sjätteplats för Peterson den här gången. Och det innebär en VM-poäng, så helt utan blev man ju inte.
Hade jag inte haft alla mekaniska småproblem att dras med, växellådan och gasreglaget som kärvade (det senare berodde på att det var så mycket fin sand på banan) hade det kunnat gå bättre, men jag tycker ändå inte att det finns nån anledning att vara missnöjd.

Reine var ordentligt nervös…

Reine som körde sitt första lopp för BRM-stallet befann sig kanske i en lätt nervös situation. Det var ju något av ett arbetsprov han skulle prestera för sina chefer.
Tyvärr hade han otur. Han fick samma fel som jag på sin bil, gasen hängde sig ideligen så han var tvungen att gå i depå titt som tätt för att få det där fixat och det innebar ju att han föll bakåt för varje gång.
Men det räckte inte med att gasen skulle trilskas för honom. Mot slutet av loppet gick en vattenslang av och utan kylvatten går inte en bil länge i den värme vi har i Argentina. Så det var bara för Reine att ställa ifrån sig bilen.
Just innan jag gick upp på mitt hotellrum för att skriva den här krönikan pratade jag med Reine som var på väg för att träffa BRM:s toppgubbar. Redan i depån talades det om att Reine skulle få köra ett lopp till för dom, men det är inte bestämt vilket än.
Jag skulle tro att han får minst en styrning till för BRM eftersom det verkade på höjdarna som de förstod att han hade haft otur med bilen. Det var ju inte Reines fel att det gick som det gick. 

…men får köra ett lopp till

Man får väl hoppas att det ordnar sig för honom. Nu har jag faktiskt inte mycket tid på mig längre – om ett par timmar ska jag hinna med ett plan till London och sedan kommer jag att flacka runt ett tag och sköta mina affärer tills det är dags att börja träningen för sextimmarsloppet på Daytona där jag ska köra Ferrari igen. Vi hörs frän USA nästa gång!