Nu blåser vi snuten

För att vara brutalt ärlig, och ej helt IOGT-vänlig: Idén till den här resan föddes, förädlades och bestämdes efter intag av en rätt ansenlig mängd alkohol. 

För det är nämligen så att även på Teknikens Värld låter vi ibland bilnycklarna få hänga i kassaskåpet – jo vi har ett sånt i garaget – och går ut på Stockholms krogar som vanliga människor, nåja. Hur som helst så var vid kvällens slut tidningens mest inbitna ungkarlar kvar, fotograf Glenn Lindberg, art director Fredrik Oinonen och undertecknad.

Vem som, så att säga, masserade fram ursprungsfröet till idé har sedan dess debatterats livligt. Men vi kan i alla fall stoltsera med att vi gjort verklighet av tanken.

Nämligen att köpa billigast tänkbara bil som har en chans att klara 95 procents luftfuktighet i Louisiana och 50-gradig hetta i Texas. Tag sedan nämnda fordon och ha som mål att besegra USA i kurs öst-väst på två veckor,

Sedan idéns tillblivelse i februari har flygbiljetter bokats (vi anländer till Orlando, Florida och åker hem från Los Angeles, Kalifornien). Diverse amerikanska sajter har besökts för att kolla in prisläget på bottenskrapet av den amerikanska bilmarknaden.

Och nu är vi alltså här. I ett stekhett Orlando med luftfuktighet mellan 87 och 92 procent. T-shirtsen vrids ur av svett redan efter 3,23 minuter utanför hyrbilen (en svart Dodge Charger med planetens mjukaste chassisättning). Efter att ha kollat in både lokala Auto Trader-tidningar och autotrader.com la vi upp rutten. Ett tiotal lämpliga objekt och en färdplan runt stadens förort – intressant förresten eftersom hela stan känns som en förort, utspridda små center med malls i jätteformat och sedan ändlösa rader av kataloghus, med avbrott för den lokala strippklubben.

Japanska och europeiska bilar avfärdades kategoriskt, även om vi var väldigt sugna på en VW Bubbla från 1972 med Herbie-dekaler. Avsaknaden av baksäte och AC avskräckte oss dock till slut. 

Vidare kom vi snabbt fram till att något mindre än V8 kunde vi bara inte nöja oss med. En Cadillac Seville var i för dåligt skick, skulle vi ens ta oss till Jacksonville, startpunkten för vår odyssé längs Interstate 10, från Atlanten till Stilla Havet?

Vidare avverkades ett flertal Jeep Cherokees från sent 80-tal, några Buick Le Sabres som bara såg för tråkiga ut. Till slut fann vi drömmen. 

En Lincoln Towncar från 1987. Vit. Allting skulle fungera stod det i annonsen och mätaren skulle inte ha rullat mer än 8 000 miles, cirka 13 000 mil. Bilen fanns hos en firma med normalt sett dyrare bilar till salu. Det visade sig att en anställd, Nathan, sålde sin egen bil. Han var tyvärr inte där men vi fick nycklarna till skönheten, nyligen nedsatt från 1 799 dollar till fantasifulla 1 222 dollar. Av inredningens dåliga skick kunde vi konstatera att mätaren skruvats något men so what, vilken bil, vilken skönt boxig 80-talsdesign. När vi vred om nyckeln ville dock inte ens startmotorn försöka. Fan.

– Antagligen bara urladdat batteri, kom tillbaka i morgon, förklarade Nathans kollega.

Sagt och gjort. Men med enarmade Nathan på plats kunde vi snabbt konstatera att vår Towncar där allt skulle fungera var åtminstone generatorn, fönsterhissen på förarsidan och farthållaren ur funktion. Hejdå.

Räddare i nöden blev istället Tim och Debra på policecarsorlando.com. En hel inhägnad full av mer eller mindre gamla Ford Crown Victoria. Vår budget sprängdes direkt eftersom billigaste bilen efter prutning landade på 2 000 dollar. Men då fick vi på köpet nästan garanti på att bilen skulle hålla hela vägen, söklampa som fortfarande satt kvar och urblekta patrullnummer på den före detta snutbilens tak. 

En ny generator, diverse munk- och näsdukspaket urplockade senare var bilen vår. Hela andra dagen hade förbrukats. Vi hann precis ut ur Orlando innan mörkret föll. 

Hela vägen till Jacksonville spann vår nya Crown Vic (som modellen tydligen kallas inom poliskåren, Tim var gammal polis) som åtminstone en puma. 

Det är mörkt utanför, vi hör Atlantvågor i mörkret utanför hotellfönstret. Nu är det dags att sova. I morgon börjar äventyret. 389 mil kvar till Los Angeles. USA, här kommer vi!