”Pappa… visst kommer jag att få en A-traktor…?”

Ni har inte missat den senaste tidens fruktansvärda olyckor med A-traktorer, där någons barn och mångas vänner mist livet eller fått svåra skador i olyckor där de så kallade traktorerna körts väldigt mycket fortare än lagstadgade 30 km/h. Det har förstås fått mig att vackla i mitt löfte till dottern.

Debatten är både högljudd och fylld av hat både mot fordonstypen och de som ligger bakom det nya, enklare regelverket för A-traktorer. Men vet ni vad? Det var av välvilja som reglerna ändrades, för att modernare och säkrare bilar skulle kunna byggas om till A-traktorer. Det var ingen på Transportstyrelsen som ville att barn skulle köra ihjäl sig och sina vänner, utan tvärtom. Däremot så gick det alldeles för fort när regeländringen klubbades igenom, för hur ska man annars förklara att man inte införde bälteskrav för både förare och passagerare? En annan och ack så viktig detalj glömdes också bort i brådskan: Att om man förenklar något så blir det tillgängligt för fler. Ingen hade förutsett att så många ungdomar skulle vilja köra A-traktor. Innan regeländringen var A-traktorn ett landsbygdsfenomen, nu finns de överallt.

Jag vågar påstå att 95 procent av dem går för fort, eller har nån sorts anordning för att de ska kunna gå för fort. Det är inget nytt, och har inte med det nya regelverket att göra. Jag hade själv en A-traktor, för drygt 30 år sedan. På den tiden behövde man ha fyllt 16 år och gjort det teoretiska provet för traktorkort. Det fanns inget krav på att man faktiskt kunde framföra ett fordon på allmän väg då heller. Jag köpte en Volvo Duett med delad framruta som jag och min pappa renoverade (jag tittade på och han renoverade). Då handlade A-traktorkulturen om mer än transport till och från skola och träningar. Då skulle det vara breda däck, flippfront och taksänkt och racerbilsstolar och krossad plysch i kupén. Stora högtalare som spelade hårdrock på högsta volym. De gick dock heller inte 30. Ingen av A-traktorerna i 1990-talets Timrå gick 30 km/h, förutom när man åkte förbi polisstationen.

Det fanns inga krockkuddar och deformationszoner i Volvo Duett som de allra flesta forntida A-traktorer byggdes av. Oftast hade de knappt bromsar. De gick dock heller inte 220 km/h som de flesta moderna bilar som nu blir till A-traktorer gör. Och det fanns ingen app eller knapp som tog bort spärren och gjorde om traktorn till bil.

Förr var sättet att få ner maxhastigheten till 30 km/h mekaniskt – man kan kalla det för spärr i växellådan – och för att få ner motorns varvtal till uthärdlig nivå så satte man i två växellådor i fordonet. En med lägsta växeln i och en som hade ett par, kanske tre, växellägen för att få ner bränsleförbrukningen. Det var förstås krångligt att bygga och underhålla såna fordon, och om man inte hade en pappa som var mekaniker eller rentav kunde meka själv så var det enklare att cykla.
Fördelen med krånglet var att det inte fanns så många A-traktorer på vägarna. Mellan tummen och pekfingret fanns det 15 stycken i Timrå när jag var 16.
Just nu finns över 50 000 A-traktorer i Sverige. Merparten av dem har en anordning som sänker bilens toppfart via den elektroniska motorstyrningen. Det är alldeles för lätt att manipulera en sån.

Det skedde olyckor även förr, faktiskt så följer olycksstatistiken utvecklingen av antalet A-traktorer på vägarna. Procentuellt är det lika många. Men det hjälper ju inte dem som förlorat sina barn och vänner i olyckorna.

Därför måste reglerna ändras. Bilarna i sig är redan säkra, men det måste bli svårare att ”trimma” dem. Polisen vill se ett totalförbud, och det vill många av er som har mailat mig om A-traktorer likaså. Dock verkar de flesta av er som skriver arga mail med stora bokstäver till mig strunta i det viktiga – alltså ungdomarnas liv – i stället är ni mer upprörda över att de är i vägen när ni har bråttom.

Om man tillåter 45 km/h som toppfart så har man löst det. Då kan även suget efter att trimma och köra fortare dämpas. Men det viktigaste är att det måste vara krav på att man kan köra bil för att få köra A-traktor. Att släppa ut ungdomar helt utan körutbildning på vägen bland stressade trafikanter är inget annat än vansinne.