Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa teknikensvarld i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator
Sanne Väli-Tainio är missnöjd över upplevelsen av privatleasingen.Sanne Väli-Tainio är missnöjd över upplevelsen av privatleasingen.Sanne Väli-Tainio är missnöjd över upplevelsen av privatleasingen.
Sanne Väli-Tainio är missnöjd över upplevelsen av privatleasingen. Foto: Wilfried Wulff / Patrik Lindgren

Privatleasingen saknade service och digitalisering

Privatleasing. Bekymmersfritt. Ingen kontantinsats. Inga verkstadsbesök, förutom servicen som ofta ingår i avtalet. Mums i mina öron. Första privatleasingbilen gick ju bra, så varför inte en till? Jo, för att det skulle visa sig smaka väldigt illa.

Besöket hos återförsäljaren gick bra, säljaren var trevlig och efter provkörningen av BMW X1 laddhybrid bestämde jag mig snabbt – jag kände mig dessutom tvungen eftersom den var på kampanj. Det var några månader kvar på min dåvarande BMW 118i, men när det blev dags att lämna tillbaka den fick jag också hämta ut min nya. Ni vet ju alla känslan man får av att först få se och sedan sätta sig i sin nya bil. Det är lite berusande en stund.

Så fick bilen ett nytt hem och allt var frid och fröjd tills jag, observant nog, nästa månad insåg att det inte inkommit någon faktura. Efter ett par omständliga timmar uppenbarade sig problemet: återförsäljaren hade inte startat avtalet.

Bilen hade alltså körts ”gratis” i över en månad och därtill avställd (eftersom påställning tydligen sker i samband med att avtalet startas, i alla fall hos ”min” återförsäljare). Vad hade hänt om polisen hade stannat mig? Som privatleasare kan man nämligen inte själv ställa på och av bilen och är därför återförsäljarens ansvar – läskigt för privatleasingtagaren.

Så kom vintern 2021/2022 som vi alla känner till: extrema elräkningar, krig i Ukraina som ledde till högre priser på i princip allt. Kroppen fylldes av oro och jag ville inte längre vara fast i ett privatleasingkontrakt. För möjligheten att överlåta ett avtal finns ju, hur svårt kan det vara?

LÄS OCKSÅ: Fick högre leasingpris – får pengarna tillbaka 

Det är här som min resa av riktig frustration startar och mitt förtroende för BMW når den lägsta gränsen av botten. Upp med bilen på Blocket med två ynka bilder och knappt någon information och intressenterna fullkomligt attackerade mejlinkorgen – så långt känns det bra. Men när jag till slut kommit överens med en person som vill ta över bilen och det är dags att dra i gång överlåtelseprocessen försvinner luften ur mig.

Först behöver man göra en ansökan om överlåtelse, det går rätt fort och sker digitalt. Kreditupplysning görs på den nya kunden och vi får papper som vi ska skriva ut, skriva under och skicka på posten. Efter två veckor har jag inte hört något så jag kontaktar BMW som inte fått några papper. Jag skickar dokumenten på nytt.

Här ska tilläggas att, förutom att BMW är så analoga och inte kan hantera något digitalt, så kan överlåtelse endast ske den första i varje månad. För det krävs att alla dokument är inskickade och godkända av BMW senast den 15 i föregående månad. Naturligtvis tog jag kontakt med BMW den 12, en fredag, vilket innebar minst en och en halv månads väntetid.

Dagarna har blivit veckor igen och jag ringer kundservice, som efter en vecka inte har svarat på mejl. Det blev ett samtal kantat av frustration och ilska från min sida, då kundservice inte kommunicerar med posthanteringen. Det krävdes flera liknande samtal och en del mejlande innan vi till slut fick veta att vi hade skickat in papperen fel – varsin kopia dög inte, utan bådas signaturer skulle stå på samma papper. Något som inte framgick någonstans och som jag dessutom vid två tillfällen frågade om per mejl, men inte fick svar på.

Hur som helst löste vi det, jag och den nya kunden, genom att träffas utanför BMW finans kontraktsavdelnings kontor och skrev på flera papper tillsammans och gav dem personligen till en person där. Detta var i sista stund den 15 i aktuell månad, så att överlåtelsen skulle kunna ske två veckor senare. Äntligen kunde vi andas ut.

Utöver den rentav usla hanteringen som BMW bjudit på så kostar kalaset över 3 000 kronor (en summa vi slapp betala i det här fallet, tack och lov), att överlåta ett privatleasingavtal alltså. Dessutom kostar avtalet 39 kronor per månad, trots e-faktura. De tjänar en oerhörd summa pengar på ”administrationsavgifter”, men ska ändå krångla till det så mycket.

Min uppmaning till dig som funderar på privatleasing: nej, det är inte så bra som det verkar och det är inte smidigt. Du förlorar en massa pengar och konsumenten drabbas så fort något går fel.

Min uppmaning till BMW: Det är dags att skaffa lite känsla för service och kundbemötande. Dessutom kan man faktiskt, år 2022, lösa det mesta med bank-ID. Det ska inte behövas fysiska papper i dag.