Saab, stopp och belägg

Så har det lilla bilföretaget i nordvästra Västergötland efter många om och men kastat in handduken. Konkursen har egentligen varit oundviklig ända sedan General Motors beslutade att göra sig av med Saab redan 2008.

 Belackarna satte dolken i företaget för flera år sedan, medan entusiasterna – ivrigt påhejade av varandra under enhälligt Muller-rus – tvärtom hävdat motsatsen.

 Främsta orsakerna har varit den svenska regeringens ovilja att stötta tillverkande bilindustri i Sverige och det faktum att Saabs tidigare ägare General Motors aldrig haft någon lust att låta teknik och konstruktionslösningar falla i händerna på kinesiska företag.

 Victor Muller har försökt med finansiärer från flera olika håll de två senaste åren. Ryss-Antonov, diverse amerikanska banker, kinesiska billtillverkare eller återförsäljare som Youngman och Pang Da. Nödpengar till företagsskatter, lokalhyror och löner har trillat in, ofta både två och tre månader för sent. Om de överhuvudtaget alls kommit. Hela tiden har Muller ansett sig ha en lösning och fått det att se ut som att runt hörnet, där väntar guld och gröna skogar.

 GM har envetet hävdat att man inte vill släppa några som helst licensavtal till Kina, detta på grund av konkurrensskäl på världens snabbast växande bilmarknad. Men som svensk är det svårt att i så fall förstå varför Geely fick lov att köpa Volvo av Ford. Skulle Saabs gemensamma GM/Opel-teknik vara mer dyrbar än Ford-Volvos? Tveksamt. Allt handlar om förhållningssätt och att man inte vill rucka på redan sagt ord.

 Mest trist att är Saabs produktpalett aldrig varit så stark som nu. 9-5 har visat sig vara en förträfflig vintervagn för svenskt klimat och sommarens långa provkörning med 9-4X i USA gav oss en av crossoversegmentets mest körglada bilar. 9-5 kombi, smart hybriddrift utvecklad i Trollhättan och en helt ny 9-3 fanns i Saabs framtida produktportfölj – något som omvärlden nu aldrig kommer att få se något av.