Snälla flygbusschaufför, ta det lite lugnare!

Det är söndag kväll i november, och snön har börjat falla redan under seneftermiddagen. Även om jag försöker komma i väg tidigt för att åka de knappa tio milen hem från föräldrarna så hinner intensiteten i snöandet öka. Och trots att jag är väl förberedd – spolarvätskan är påfylld, torkarbladen fräscha, motor- och kupévärmare har använts, och vinterdäcken är självklart på – så är vädret oförlåtande. Med helljus bländas jag av snön, och även om det kört bilar tidigare så krävs det full koncentration för att följa de översnöade hjulspåren. De första milen är på glestrafikerad landsväg och jag kan hålla mitt eget tempo – oftast runt hälften av hastighetsbegränsningen. De öppna fälten gör att snön driver in snabbt och att köra fortare görs helt enkelt ogärna. Trafikverkets reflexförsedda snöpinnar agerar markörer av var vägen är.

Med tre mil kvar till Stockholm kommer jag ut på E4:an, där i stället bakljusen från framförvarande bil får agera ledljus. Det snöar fortfarande ymnigt och är svårt att se mer än några få bilar fram i den slingrande kön, även om nu hjulspåren är lite tydligare. Det går i 50–70 km/h. Av goda skäl. Det finns dock även en omkörningsfil till vänster. Trots att hjulspåren där är otydligare, och snöslaskvallen mellan filerna stundom är runt decimetern hög, så vågar sig vissa ut dit. Några Volvo Cross Country-förare som vill visa vad deras bilar klarar av. Nån BMW. Nån Mercedes. Och så... flygbussen från Arlanda! Jag hinner precis notera den höga fronten i backspegeln genom snödimman innan den dundrar om hela kön i vad som känns som 100-110 km/h. Likt en 20-tons kryssningsmissil drar den fram i snömodden, och jag är glad över att den passerat just mig utan att få sladd eller orsaka en olycka.

Några kilometer senare upprepas beteendet av en långtradare, som trycker på i vänsterfil i kanske 90 km/h med alldeles för kort avstånd till den framförvarande V90 Cross Country som just då befann sig före den i filen. Och när jag läser nu på måndag morgon att E4 söder om Stockholm i dag stängts av på grund av en krock som just involverar en lastbil så känns det inte som en slump.

Jag har kört sträckan från mina föräldrar till Stockholm hundratals, ja, kanske tusentals gånger, och även i normal väderlek noterat hur flygbussarna – och andra långfärdsbussar – gärna håller ett högt tempo och kör om andra trafikanter på motorvägen. Till synes obrydda om sin storlek och tyngd. Men snälla flygbusschaufför, kan du inte ta det lite lugnare? I alla fall när snön vräker ner så till den grad att plogbilarna inte hinner med? Inne i huvudstaden har SL stoppat flera av sina stadsbusslinjer – också det av goda anledningar och, kanske, av självbevarelsedrift. Att du som kör buss, eller lastbil, på motorväg bara håller det tempo som alla andra håller i snön känns inte som mycket begärt?

Vill ni ta livet av folk, SL?

Krönika