Vilken civilingenjör ska laga din bil?

Respekten för yrkeskunnandet och de många, många timmarna av ackumulerad kunskap som ger den där sista touchen. Den sista jämnt ställda tonen som gör att motorn sjunger av kraft.
Allt det där kan få mig att bli ­religiös och vilja döpas i bensin. När det ­dessutom utförs på en sexcylindrig boxer­motor låter det extra gött i mina vindlande hörselgångar.

Personerna som kan detta delikata hantverk är på nedgång i samma takt som Liberalernas väljarskara. I flera decennier nu har vi en annan typ av verkstadsperson framför oss när kärran lämnas på service.
En generation mer van att byta delar än att reparera och renovera. Och det förstås för att det är det snabbaste (men inte alltid billigaste) sättet att laga en bil från säg 1980-talet och fram tills i dag. OBD-diagnosverktyget är lika viktigt för dagens verkstadspersonal som bladmåttet för den äldre generationen.
Dock har de bägge generationerna mer gemensamt än vad som skiljer dem åt. Rotationsmotorer, växellådor och olika grad av mekanik förenar mer än vad de separerar. 

Hoppar vi fram till en ­verkstadsutbildning om säg 20 år. När nostalgiker som jag svärmar runt Volvos D4 från 2018, vilken dieselpjäs och vilket (o)ljud!
Jo, det är sant. I de blindas rike är den enögde kung, även om jag hoppas att det finns bättre exempel av rotations­motorer bevarade. I en värld 2041 där endast elbilar byggs och är tillåtna på de allmänna vägarna så vore det slöseri med tid att studera rotationsmotorer. Ungefär lika konstruktivt som det var att lära sig smida hästskor samtidigt som bilen slog igenom.

Med framtidens bilar fulla av elmotorer, batterier och förhoppningsvis vätgastankar är de rörliga delarna i drivlinan få. Tips och trix för att få en äldre elmotor eller ännu hellre ett gammalt batteri att orka lite till, handlar om analys av varje cell.
Kanske programmera om hur ­batteriet utnyttjas beroende på temperatur och kraftanspråk från kunden. Allt detta utförs i en miljö som har mer gemensamt med en operationssal än dagens ­verkstäder. Kanske påminner de mest om dagens högteknologiska och kliniskt rena Formel 1-fabriker.
Med bensin och oljor eliminerade behöver varken lokalerna eller de som jobbar där vara smutsiga under naglar eller på kläder. All denna förändring har självfallet också påverkat kraven på utbildningen och dess studenter. 

Programmering och ellära är ­hörnstenar i den nya bilmekens lärande. Bakom dessa två ämnen vilar såklart matematiken som en solid grund. Jag ser framför mig att de allra duktigaste mekanikerna, som kan bli de bästa trimmarna och de som får en uttjänt elbil att klara några tusen mil till är högskoleutbildade ingenjörer.
Och det är knappast en överraskning, egentligen. Digitalisering och tjänstefiering av vår vardag kommer att kräva mer av nästa generations arbetare. Utbildningarna blir längre och mer komplicerade eftersom allting vi kommer att omge oss med under huven kommer att vara just mer komplicerade.

2021-års bilmekaniker kommer att vara lika frågande inför uppgiften att ställa förgasare som att programmera om ett batteri. Det vore lätt att låta sig skrämmas av denna utveckling. Även om det känns långt borta för mig i dag så är jag tämligen bombsäker på att vi bilentusiaster år 2041 kommer betrakta de högutbildade bilmekanikerna – som på nåt magiskt sätt vässar eldrivlinan – som lika stora ­trollkonstnärer som de äldre män som 2021 fortfarande verkligen kan ställa förgasare.