Foto: Expressen Lifestyle

Vilken smakstart på säsongen!

Ronnie Petersons krönika. Teknikens Värld nummer 2/1972.

Ronnie Peterson

Racerförare och reporter

Ronnie Peterson, Sveriges främsta racerförare genom tiderna, var krönikör i Teknikens Värld åren 1972 till 1977. Hans spalt gav läsaren en unik inblick i hur livet som förare var samt avslöjade vad som hände bakom kulisserna inom motorsporten.

Vi firar att det är 50 år sedan han debuterade som journalist genom att publicera hans krönikor här på webben.

Debuten i Formel 1 hade skett 1970 i en privatanmäld March. Året därpå fick Ronnie en sits hos fabriksstallet och slutade sensationellt tvåa i sammandraget efter Jackie Stewart. Formel 1-säsongen 1972 såg med andra ord lovande ut. I krönikorna här kan du läsa hur året utvecklade sig, inte bara just i Formel 1.

Buenos Aires (Teknikens Värld). Bättre start på säsongen kunde jag inte få, eller hur? Seger i första VM-loppet för sportvagnar i Argentina. Ett VM-lopp för sportvagnar är lite annorlunda att köra än en Formel 1-tävling. Racet i Argentina är ett tydligt bevis för den saken. Här gäller det att koncentrera sig på att komma i mål i första hand att ligga och köra som en galning under sex timmar (som är en vanlig längd på såna här lopp) lönar sig knappast. Nej – det gäller att spara på materialet och köra lugnt och rytmiskt, liksom mala sig fram och trötta ut konkurrenterna. 

Dålig organisation på träningen

Träningen för den här tävlingen började redan på torsdagen, men det blev inte mycket bevänt med den. Organisationen inför tävlingarna i Sydamerika brukar många gånger klicka, och det här loppet var inget undantag. Träningen började alltid för sent och slutade för tidigt. Men trots det lyckades jag köra åt mig den snabbaste träningstiden under fredagsträningen. Den tiden stod sig sedan fram till tävlingsdagen och det innebar att Tim Schenken och jag fick den bästa startpositionen. Det var bäddat för seger – vi hade bästa startposition och det visade sig att bilen fungerade perfekt.

Däcken fastnade i tullen

Ett litet problem hade vi, och det var däcken. Nya däck var beställda men de hade fastnat i tullen. På lördagen kom de i alla fall och då beslöt man att jag skulle få köra på de nya däcken, medan en av de andra bilarna i stallet skulle få de gamla däcken. Det där gjorde mig lite bekymrad, eftersom det visade sig att de nya däcken (som var av lite annorlunda typ än de gamla) inte var lika bra. Men det löste sig och jag fick köra på de däck jag tyckte var bäst.

Förberedelser i sista sekunden

Trots att vi hade relativt gott om tid att träna var jag inte klar med min bil förrän i sista sekunden före start. När jag åkte ut på uppvärmningsvarvet började jag få de slutgiltiga idéerna om hur bilen skulle justeras och det resulterade i ett ganska dramatiskt mekanikerarbete på startplattan. När jag körde uppvärmningsvarvet runt banan upptäckte jag att framhjulen inte uppförde sig som de borde, så mekanikerna fick göra en snabbinsats på startlinjen och byta bägge framhjulen och justera krängningshämmarna. 

Start – och upp i ledningen

När flaggan föll gick jag upp i ledningen, men blev ganska snart omkörd av en Alfa Romeo. Men gasen hängde sig snart för Alfa-föraren och jag kunde se honom försvinna i backspegeln. Och det var ingen vidare situation han befann sig i och det blev ju inte mycket bevänt med tävlingen för hans del.

Reine – du körde fantastiskt!

Nu började Reine Wisell göra sig hörd, eller rättare sagt sedd. Med öronproppar och hjälm kan man knappt urskilja något annat ljud än det från sin egen motor. Reine var uppe i ledningen ett tag och det berodde dels på att han körde fantastiskt bra, dels på att den Lola han kör verkar vara en otroligt snabb bil. I själva verket är det en maskerad Formel 1-vagn. Det är i stort sett bara karossen som skiljer den från en Formel 1-bil. Tyvärr hade Reine problem med ett hjul som inte ville fungera som det skulle och var tvungen att släppa ledningen ifrån sig när han stod i depå. Där tappade han sju minuter och det innebar att klockan hade hunnit ticka i väg hans segerchanser.

Reine och Lolan bekymmer för – Ferrari

Efter loppet visade det sig att Ferraricheferna blivit väldigt imponerade av Reines framfart med Lolan. Det var till och med så att en del Ferrari-gubbar var riktigt bekymrade. Just nu häller man på och diskuterar vad vi ska göra för förbättringar på våra bilar. Något måste vi hitta på, den saken är klar. Det troligaste är kanske att vi också sätter in Formel 1–motorer i våra sportvagnar för att vara säkra på att hinna med. Hur som helst tycker jag att det var roligt att Reine fick visa upp sin körskicklighet även om han hade otur med bilen den här gången.

Jag tar ledningen för gott

När vi kört 37 varv gick jag upp i ledningen för gott och behöll den fram till mål. Reine slutade på åttonde plats och det måste man säga är bra med tanke på omständigheterna. Prisutdelningen blev en stor fest där Tim och jag fick pokaler som var nästan lika höga som vi själva.

Le Mans – kanske…

Den här framgången innebär kanske att Ferrari ställer upp i fler VM-lopp för sportvagnar än vad som var tänkt från början. Ledningen har ju deklarerat att man inte avser att delta i de längsta loppen, typ Le Mans, men jag har en känsla av att Enzo Ferrari inte vill släppa ett VM-tecken när han har fått korn på det.

Redan när vi hade kommit i mål började stallcheferna tala om Sebring, så jag skulle tro att vi åker där. Kanske blir det Le Mans också. Däremot hoppas jag att vi inte ställer upp i Targa Florio den 21:a maj, för jag hoppas att jag ska kunna komma till Kinnekulle då och köra Formel 2 i stället. Med allt det här flackandet är det skönt att komma hem ibland och köra en tävling på svensk mark.

 Och nu – semester

Innan det är dags att börja träningen för Formel 1-VM:s första lopp som går härnere den 23:e januari ska jag ta en välbehövlig semester. Inte göra någonting, bara ligga på en strand i Uruguay och slappa. Barbro kommer ner också, så jag hoppas att vi ska få det riktigt lugnt och skönt. Och det kan behövas, för nästa lopp blir hårdare. I ett GP måste man slåss om varje millimeter, varje tiondel så det gäller att vara på alerten. Vi hörs om fjorton dagar. 

Foto: Expressen Lifestyle