Vorsprung med rövarpriser

Eftersom jag har varit motorjournalist i 342 år har jag haft förmånen att uppleva bilar i alla dess åldrar. Från första pressvisningen till slutet av livet, när uppgivna ägare endast förstrött ger dem palliativ vård i form av silvertejp och buntband. Detta i väntan på bilbesiktningens dödskyss.  
Under årens lopp har en sak slagit mig. Det som fascinerar på den första pressvisningen, de tekniskt avancerade lösningarna, skapar inte sällan ren och skär irritation när bilen har några år på nacken.
Som i dag. Min ena bil, en Audi A2 från 2003, har bara en torkararm som i ett enda slag torkar nästan hela vindrutan. Självklart är det en ytterst avancerad konstruktion med dubbelarmar som via en länk håller i det långa torkarbladet. Förmodligen tog det ingenjörerna på Audi åtskilliga dagar att klura ut den snillrika lösningen.

När jag provkörde den då nya Audi A2 1999 var det bara en av många udda detaljer som tog andan ur mig. Men redan på medelålders A2 började den eleganta torkararmen haverera.
Så här är det. Torkararmen vilar inte som en normal torkararm på torkarbladet. I stället kopplas den via två bussningar till en länk som i sin tur håller i torkarbladet. En väl fungerande mekanism på pressvisningen 1999 men efter några år börjar bussningarna tappa greppet, vilket får till följd att den avancerade torkararmen glappar och viker sig. Till slut släpar metallen mot rutan.

Avancerad och dyr konstruktion. Foto: Mikael Stjerna / Teknikens Värld

Så mycket för ny design. Många ägare upptäcker det först när skrapet har blivit en irriterande repa på vindrutan. Man undrar ju lite varför tillverkaren överhuvudtaget går loss på torkararmen. Är det businesstänk? ”Mensch, torkararmen måste vi göra om, vi har siffror som visar att den byts för sällan. Hur kan vi göra den mer ömtålig?”
Genom att dessutom rutan, i värsta fall, måste bytas slog man två flugor i en smäll.

Nu kommer nästa överraskning. Audi tar 1 350 kronor för en torkararm.
1 350 kronor!
Jag klagar inte. Tack vare den nytänkande konstruktionen är det bara en arm som ska bytas. Det kunde ha varit två armar, dubbelt så dyrt.    
Men ändå... till min andra bil, en Fiat Panda, får jag tio torkararmar till priset av en A2-torkararm. Inte för att jag behöver dem, Fiat-armarna går ju inte sönder. De har inget ”Vorsprung durch Technik”.