Målet är plötsligt väldigt nära

Vi rullade från Nairobi på självaste påskdagens förmiddag. Från huvudstaden till Tanzanias gräns är det bara tjugo mil och vi kunde för en gång skull ta det lite lugnt på morgonen. Vi fick vår påskmat i form av scramble eggs till frukost, men vi saknar fortfarande riktigt påskkänsla. I kompensation till uteblivna traditioner bestämde vi oss för att tvätta bort Kenyas röda lera från den annars vita Hiluxen. 40 minuter och 25 kronor senare sken lacken som aldrig förr och vi kunde påbörja resan mot Tanzania. 

Gränspasseringen kvalar in tillsammans med Kenyas som resans absolut smidigaste. Visum utfärdades inom tio minuter och stämpeljakten gick enormt snabbt. Tullpoliserna är dessutom betydligt trevligare här nere än vad de var i norra Afrika. Överlag är stämningen bättre, vi blir bättre mottagna och folk är helt enkelt trevliga. Inte för att de har varit otrevliga tidigare, men det känns bara bättre. 

Nattens spenderas i Arusha, ungefär tio mil söder om gränsen. På måndag åker vi ytterligare 40 mil söderut mot Handeni. Där slår vi läger för några dagar och färdigställer Hiluxen för överlämnandet till sjukhuset. Taktältet ska monteras bort samtidigt som den ska få sig en grundlig städning. I mitten på veckan påbörjas den sista färden upp mot Kongo-Kinshasa. Vi siktar på att nå sjukhuset i början på nästa vecka och då få överlämna bilen, och därmed slutföra uppdraget. Hela situationen känns minst sagt overklig.