Fartkameror en guldgruva för staten

Mellan januari och augusti i år har fartsyndarna skrapat ihop den nätta summan av 276 miljoner kronor som går rakt in i statskassan. Ett belopp som redan nu klart överstiger hela förra årets belopp.

En central i Kiruna tar emot informationen och bilderna från alla fartkameror runt om i Sverige. I år har de skickat ut fler än 80 000 böteslappar, en siffra som hade kunnat vara ännu högre om kapaciteten i centralen hade funnits. När centralen är färdigbyggd nästa år ska de kunna hantera 200 000 fartsyndare och böteslappar, en siffra som Anders Drugge, sektionchef på Rikspolisstyrelsen, räknar med att komma upp i.

Dagens lägsta bötesbelopp är 1 500 kronor och med 200 000 fartsyndare passerandes fartkamerorna blir det minst 300 miljoner kronor till staten. Sen kan man lägga på den summa som dras in med de traditionella poliskontrollerna. Minst en halv miljard kronor kommer vi svenskar att betala för våra fortkörningar nästa år, troligen ännu mer.

 – Dessutom innebär kamerorna minskade samhällskostnader. Vi räknar med att de räddar 15 liv om året, säger en nöjd Claes Tingvall, Vägverkets trafiksäkerhetsdirektör.

När Dagens Nyheter frågar Claes Tingvall varför man inte ställer ut fartkameror längs med alla vägsträckningar i landet så svarar han att man inte får gå för hårt fram, då blir det en motreaktion från folket.

Trots att kamerorna är väldigt dyra tror Claes Tingvall att fler kommer att sättas upp efter hand – främst av miljöskäl. Hittills har Vägverket lagt ner en halv miljard kronor på fartkameraprojektet.

– Om alla håller hastigheterna sparar vi 700 000 ton koldioxid på ett år. Att använda fartkameror på det sättet diskuteras i hela Europa. Det vore konstigt om den diskussionen inte kom upp i Sverige snart, säger Claes Tingvall.