Historien om Saab GT 750

Den nya modellen var dessutom inte vilken som helst, utan en snabb och sportig familjebil med det läckra namnet Saab Granturismo 750. Att Saab fick för sig att bygga en sportversion av 93-modellen kan till stor del sägas vara tack vare Saabs USA-chef Ralph T. Millet som, sporrad av att ha sett första Sonetten, ivrigt försökt förmå Saab-ledningen att tillverka en sportigare variant av 93:an som han trodde skulle kunna bli mycket populär i USA. En sådan skulle inte minst fungera som dragplåster vid utställningarna.

Han fick som han ville och på bilsalongen i New York 1958 visades en bil som i grunden var en standard-93 men som hade vässats med starkare motor och lyxigare inredning. Den nya modellen var dock ingen publikfriare, de utvändiga sportdetaljerna var få och inte särskilt iögonfallande. Den som stannade upp och tittade en extra gång såg att bilen hade två kromlister på sidorna, utvändiga backspeglar, två extraljus, backljus och prestigehöjande emblem på bakluckan och flyglarna.

Trots att Granturismo 750 var en sportmodell bjöds de åkande på en mycket exklusiv och komfortinriktad interiör. Framstolarna var klädda i plysch och var några av de absolut bekvämaste stolarna som fanns på marknaden då. Stolarna hade skålade ryggstöd och ryggkudde som kunde ­skjutas uppåt och nedåt för att ge svankstöd. Stolarna kunde dessutom ställas in i hela 14 lägen.

Icke att förglömma var riktiga säkerhetsbälten och kurvhandtag för passageraren på instrumentbrädan. Eftersom det trots allt handlade om en sportmodell kompletterades instrumenteringen med en stor varvräknare. Pricken över i var Halda Speed Pilot som var en mätare med vilken man kunde ställa in en idealtid för en sträcka och sedan se hur långt före eller efter idealtiden man låg. En vacker ratt med tre aluminiumekrar och krans av ädelträ skänkte extra sportglans.

LÄS MER: Jay Leno dammar av sin Saab-favorit

Baksätet hade man däremot glömt bort fullständigt. Det bestod av inte så mycket mer än en tunn och kort dyna ovanpå en låda och var mer av symbolisk betydelse. Eftersom framstolarna var så kraftiga blev benutrymmet där bak ännu sämre än i vanliga fall.

Under motorhuven hade Saabs tekniker åstadkommit mycket med små medel. Genom att bland annat höja kompressionen och ändra porttiderna höjde man effekten till 50 hästkrafter (45 DIN-hästkrafter) vid 5 000 r/min. Den som ville ha ännu mer effekt kunde mot en mindre summa pengar få en trimningssats direkt från Saab-handlaren som bestod av en dubbelförgasare, nytt insugningsrör och nytt avgassystem. Med det utvanns ytterligare sju hästkrafter och totalt 57 hästar räckte långt för att hålla konkurrenterna bakom sig.

Det var naturligtvis viktigt att bromsarna kunde matcha motorns prestanda och därför monterades större bromstrummor fram. Även utan trimningssats var den hårdtrimmade tvåtaktaren en speciell upplevelse. För en ovan förare en ganska svårtyglad sådan. Motorn var i stort sett kraftlös på låga varv och började inte skjuta på ordentligt förrän vid cirka 3 500 r/min, då den också började tjuta som en bålgeting. Den som ville hålla farten uppe fick se till att hålla motorvarvet uppe och växla vid varvtal över 5 000 r/min – en inte helt lätt manöver med den treväxlade lådan.

LÄS MER: Vi vinterkör Saab 92, 93 och 96

I det ursprungliga 93-utförande tillverkades 605 bilar med GT 750-beteckningen mellan 1958 och 1960. Några fick 93F-karossen och den fyrväxlade lådan. Drygt 540 bilar skeppades till USA och endast ett 20-tal tros finnas kvar i Sverige. Eftersom många levde ett hårt liv och kördes sönder både på och utanför rallyvägarna är bilarna hett eftertraktade i dag.

Texten är hämtad från boken Stora Guiden om Saab, utgiven av Teknikens Värld 2011. Fler artiklar ur serien ”Historien om” hittar du här.