Kamera i vindrutan nu tillåtet i Sverige

Kameror monterade bakom bilars vindrutor och som övervakar färden har varit tillåtna utomlands i många år. Där tjänar de flera syften, bland annat för att underlätta bevisläget för försäkringsbolag. Inte sällan betyder en så kallad ”dashcam” att försäkringspremien sänks.

I Sverige har det under alla år varit förbjudet med denna typ av fordonskameror om inte tillstånd finns. Kamerorna har nämligen likställts med övervakningskameror och har ansetts vara en kränkning av den personliga integriteten. Men nu har även Sverige luckrat upp i reglerna efter att en långdragen process nått sitt slut i Högsta förvaltningsdomstolen.

En person i Skåne lämnade 2014 till Länsstyrelsen in en ansökan om att få använda en mobiltelefon monterad bakom bilens vindruta eller på ett cykelstyre. Syftet var att kunna registrera bilens eller cykelns färd under korta sekvenser, normalt 1-2 minuter men ibland upp till 20 minuter, samt att kameran skulle aktiveras och manövreras manuellt på plats. Bildmaterialet skulle användas till så kallad ”lifelogging” och publiceras på sociala medier och som underlag till öppna karttjänster på Internet.

I juni samma år kom Länsstyrelsens besked i ärendet – det blev avslag med hänvisning till kameraövervakningslagen som kräver tillstånd för att få rikta en kamera mot en plats dit allmänheten har tillträde. Enskildas integritetsintresse ansågs väga tyngst.

Foto: Translogic

Personen bakom ansökan nöjde sig inte med Länsstyrelsens avslag utan överklagade till förvaltningsrätten som upphävde Länsstyrelsens beslut. Förvaltningsrätten ansåg att kameran, som alltså fästs i bilen eller på cykelstyret, inte kan likställas med det lagen kallar för uppsatt kamera.

Då tog Datainspektionen över genom att överklaga beslutet till kammarrätten. Datainspektionen ansåg nämligen att en mobilkamera i en bil eller på ett cykelstyre som filmar under enstaka tillfällen under ett fåtal minuter ska anses vara övervakning av sådan karaktär som är undantagen från tillståndsplikt, men att en kamera, som i detta fall, som filmar i uppemot 20 minuter ska anses vara varaktigt uppsatt och därmed inte undantas från tillståndsplikten. Dessutom ansåg de inte att kameran var manövrerad på platsen.

Kammarrätten gick dock på förvaltningsrättens linje genom att avslå Datainspektionens överklagan.

Datainspektionen gav sig inte utan tog ärendet vidare till Högsta förvaltningsdomstolen där det nu har avgjorts en gång för alla. Högsta förvaltningsdomstolen gick på de två tidigare instansernas linje – de avslog Datainspektionens överklagan.

Högsta förvaltningsdomstolen anser inte att kameran i ärendet kan likställas med en övervakningskamera i kameraövervakningslagens mening och att den därför inte kräver något tillstånd.

Det betyder att det nu är fritt fram att filma omgivningen under färden i en bil eller på en cykel så länge kameran anses manövreras på plats.

– Det är bra att rättsläget nu klarnar. Det är ofrånkomligt att det på grund av ny teknik ibland uppkommer gränsfall kring vad som ska kräva tillstånd, säger Henrik Kvennberg på Länsstyrelsen i Skåne län.

Hela Högsta förvaltningsdomstolens bedömning kan du ta del av nedan.

Samtidigt som Högsta förvaltningsdomstolen har gett sin tillåtelse till att filma med kamera i bil eller på cykel har de slagit fast att all fotografering, av platser där allmänheten har tillträde, från drönare förbjuds i Sverige. Sådan typ av fotografering kräver numera tillstånd. Det är ett hårt slag mot exempelvis mäklare, tv-produktionsbolag och många andra branscher som inte kan räkna med att få tillstånd.

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning

En kamera är en övervakningskamera om den är uppsatt så att den, utan att manövreras på platsen, kan användas för personövervakning. Denna definition har varit väsentligen oförändrad sedan bestämmelser om övervakningskameror infördes 1977.

En första fråga är om en kamera som monteras i en bil eller på en cykel kan anses vara ”uppsatt”.

En övervakningskamera är oftast mera permanent fästad på t.ex. en vägg eller en stolpe för att övervaka ett visst avgränsat geografiskt område. Den aktuella bestämmelsen tar emellertid inte sikte endast på sådana fasta anordningar (jfr prop. 1975/76:194 s. 21). Även en kamera som fästs på ett rörligt objekt kan enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening vara att anse som uppsatt på sådant sätt som kameraövervakningslagen förutsätter. En kamera som helt tillfälligt monteras på detta sätt kan dock knappast anses vara uppsatt. Det bör fordras att placeringen har en viss varaktighet för att kameran ska omfattas av lagens tillämpningsområde (se prop. 2012/13:115 s. 26).

En kamera som monteras i en bil eller på en cykel kan således vara uppsatt och detta gäller även om den monteras bort efter färd. Av de uppgifter AA lämnat framgår att kameran återkommande kommer att fästas på fordonet. Kameran måste därför anses vara uppsatt i lagens mening.

Nästa fråga är då om kameran kan användas ”utan att manövreras på platsen”. Med detta avses att den fortlöpande hanteras från en plats som är klart åtskild från den där kameran är uppsatt. Detta innebär att lagen inte är tillämplig på handhållna kameror (jfr prop. 1975/76:194 s. 21 och prop. 2012/13:115 s. 26).

Kameran kommer att vara uppsatt på vindrutans insida i en bil eller på ett cykelstyre, dvs. i fordonsförarens omedelbara närhet. Föraren ska starta och stänga av kameran samt avgöra vad som ska filmas genom att styra fordonet. All manövrering av kameran ska således ske på platsen.

Det är därmed inte fråga om en övervakningskamera i kameraövervakningslagens mening och något tillstånd krävs inte. Överklagandet ska därför avslås.