Pagani Huayra – vindarnas gud

Även om Huayra är en ny bil från Pagani kan vi knappast kalla den banbrytande rent formmässigt. Precis som Pagani själva berättar har den en lång rad detaljer plockade direkt från Zonda. I stället bör man se på Huayra som en fulländad Zonda R (värstingversion av företrädaren).

Formerna vi ser framför oss här är resultatet efter fem års filande på varenda linje Huayra bär. Allt arbete har utgått från samma mål – perfektion, något som ska ha uppnåtts via åtta skalmodeller och två fullskaliga modeller.

Italienarna har jobbat mycket med luftflödet som tar sitt grepp om Huayra vid högre farter. Bilens undersida har noggrant formats för att tillsammans med diffusorn leda luftströmmarna på optimalt sätt. Karossen i sig böljar som den gör (en flygplansvinge har stått modell) för att åstadkomma så lite luftmotstånd som möjligt och i stället för en gigantiskt bakvinge à la Zonda R har man försett Huayra med fyra klaffar (ungefär som på ett flygplans vingar) placerade i varje hörn av karossen. Dessa rör på sig under körning och kurvtagning för att bilen hela tiden ska bete sig så normalt som möjligt utan att påverkas av luftmotståndet. Man brukar prata om marktrycket och då speciellt över bakaxeln, men Pagani uppger att de jobbat lika mycket på marktrycket över framaxeln. Inuti främre hjulhusen skapar man ett negativt tryck genom att bland annat avleda luft via hålen bakom dessa. De är alltså inte för syns skull.

Kylluft leds till respektive hjulhus för att kyla ned bromsarna, men det aningen udda med denna kylluft är att den ska hålla en temperatur på 50 grader vilket hjälper till att snabbare värma upp bromsarna vid kyliga dagar.

Det underliggande monocoque-chassit i kolfiber och titan var en utmaning berättar Pagani. Monocoquen måste samspela med den avancerade konstruktionen som måsvingedörrarna utgör, detta utan att äventyra hållfasthet och vikt. Säkerheten har också varit en aspekt att ta hänsyn till. Exempelvis är bränsletanken placerad centralt inom monocoque-konstruktionen, bakom föraren utan att förstöra bilen viktfördelning på 44 procent fram och 56 procent bak.

En annorlunda lösning som monocoque-konstruktionen innehåller är ledningen av luft till bilens olika element som är i behov av kylning. Detta har gjort att man kunnat sänka vikten tack vare att vissa konventionella kylningslösningar kunnat undvikas.

Torrvikten för Huayra ligger på 1 350 kilo vilket enligt Pagani är klassledande.

Hjärtat i denna best är så klart den mittmonterade V12-motorn på 6,0 liter med dubbla turboaggregat och torrsumpssmörjning. Den kommer, precis som i fallet med företrädaren Zonda, från Mercedes prestandabilsdivision AMG. Motorn är utvecklad för att man ska kunna använda sin Huayra på många olika sätt, från att köra lugnt i uppförslutet mellan hamnen och casinot i Monte Carlo, till att kunna smiska den stenhårt runt exempelvis Nürburgring. Visst, men knappast en ulv i fårakläder som Pagani nästan vill få det att låta som.

De uppger att maskineriet ger över 700 hästkrafter och 1 000 newtonmeter. Trots att motorn vässats jämfört med tidigare ska förbrukningen och utsläppet av koldioxid ha reducerats så pass mycket att Pagani titulerar den klassledande bland tolvcylindriga sportbilar. Dock utan att uppge några siffror (vi lär få dem 1 mars). Däremot berättar man att den klarar av EU5-avgaskraven.

Motorn, som benämns M158, är kopplad till en sjuväxlad sekventiell låda med dubbla kopplingslameller. Man valde bort en dubbelkopplingslåda för att spara vikt. Växellådan väger in på låga 96 kilo. Hade man valt dubbelkopplingslåda, som faktiskt fanns i tankarna ett tag, hade man fått ytterligare 70 kilo att handskas med.

Avgassystemet är i titan och är utvecklat av MHG-Fahrzeugtechnik. Hela systemet väger mindre än tio kilo. Det är framtaget för att skapa ett unikt och karaktäristiskt ljud som inte någon kan missa.

Allt på denna bil är inte enbart italienskt och tyskt. Det finns även en liten del svenskt, detta i form av de justerbara stötdämparna som kommer från Upplands-Väsby-baserade Öhlins.

Däcken är däremot italienska. P Zero-sulorna kommer från Pirelli och är speciellt framtagna för Huayra. De ska klara av hastigheter över 370 km/h och sidokrafter som överstiger 1,5 G.

På tal om hastigheter. Pagani uppger inga siffror för varken toppfart eller acceleration, men tidigare uppgifter som kommit från andra håll säger att Huayra gör 402 km/h.

Interiören ser kanske rörig ut vid en första anblick, men man skulle kunna säga att den är väldigt förarorienterad. Pagani vill att föraren ska ha allt inom sitt blickfång och att alla förändringar man kan göra med bilen, allt från chassiinställningar till växlingar, ska finnas tillgängligt på ratten.

Mellan de två mätartavlorna för varvtal och hastighet – som ser ut som schweiziska urverk – finns en multifunktionsdisplay som visar trippmätaren när bilen är satt i komfortläge men i stället visar viktiga data när bilen är satt i sportläge.

Pagani Huayra kommer att visas upp på Genèvesalongen om en dryg månad, då man också står beredd med orderblocken. Vill man inte vänta för länge på sin Huayra gäller det att vara tidigt ute, endast 20 exemplar årligen ska byggas. Knappt tio miljoner kronor får man ge för en bil av denna kaliber.

Namnet Huayra kommer från vindens gud Huayra Tata som finns i den gamla sydamerikanska legenden om Aymara. Huayra Tata styr över brisen, vindarna och stormarna och enligt legenden lyfte han upp allt vatten i Titicaca-sjön (världens högst belägna navigerbara sjö) för att låta det regna ner på sin gravida fru Pachamama som var gudinnan av Moder Jord.