Se upp ID. Buzz – här kommer konkurrenterna!

Få nya bilmodeller har fått sådan uppmärksamhet som Volkswagen ID. Buzz. Intresset har hållits uppe trots att den visades upp som konceptbil redan 2017. Tydligen är kombinationen eldrift och retro­design en lyckad kombination, speciellt när den som i detta fall kombineras med en praktisk aura.
Att det inte bara är en kul modell som pillar på nostalgisträngen utan är ­riktigt duglig bevisades tidigare i år när den tilldelades Teknikens Värld Stora Bilpris 2023. De europeiska motorjournalister som sitter i Årets Bil-juryn imponerades de med, modellen tog sig till finalomgången men fick nöja sig med en andraplats.

Volkswagen ID. Buzz har hämtat sin inspiration från Typ 2, buss och skåpbilen som baserades på teknik från Typ 1, som vi mer känner som Bubblan eller Baggen. Volkswagen har med andra ord vridit tillbaka klockan rejält, modellen kom i produktion 1950.
Nu tycker vi inte att ni andra biltillverkare ska sitta och rulla tummarna och titta på när ID. Buzz plockar marknad efter marknad. Faktum är att många kan göra sin egen eldrivna nytolkning av fraktare de har i sin gamla katalog.
Vi på redaktionen har gjort jobbet åt er och presenterar här vilken modell ni ska rulla fram, knåda om och hur ni ska gå till väga. Skicka fakturan och skrid till verket.

Citroën H Van

Citroën Berlingo och Spacetourer finns redan med eldrift, nu kan de kompletteras med lite fräckare former som först såg dagens ljus redan 1947. Som bekant är aerodynamiken viktig för eldrivna fordon för att få ner förbrukningen och bättra på räckvidden. Här får ingenjörerna jobba övertid för att få bukt med originalets massiva luftmotstånd. Eller också kan de vända sig till formgivarna David Obendorfer och Fabrizio Caselani som 2017 lanserade ett H-kitt till skåpbilen Jumper.

Alfa Romeo Romeo

Det sportiga italienska märket lanserade sin första suv, Stelvio, 2017 och nyligen kom det mindre högbygget Tonale – en modell som inte imponerat alls på Teknikens Världs teslag. Nu kan ni kavla upp ärmarna, göra rätt och ta er an nästa segment. Utgångspunkten är modellen Romeo som lanserades 1954. Tyvärr kan vi inte återförenas med märkets fyrcylindriga dubbelkamsmotor som hos originalet då tiden kräver eldrivlina. Märket ingår i Stellantiskoncernen som redan har en mängd eldrivna skåpbilar och minibussar på menyn, så vad väntar ni på.

Bedford CA

Märket må ha somnat in 1986 men är en GM/Vauxhallprodukt och ingår med andra ord i dagens Stellantiskoncern. Ford är alltså inte inblandade, namnet syftar på det engelska grevskapet Bedfordshire.
Kul eller ful är en tolkningsfråga men CA-modellen var populär, kanske främst på de brittiska öarna, och tillverkades mellan åren 1952 och 1969 i en mängd olika karossutföranden, bland annat som campingbil som här på bilden. Som nyutblommad elbil blir den lilla huven perfekt för en ”frunk”.

Volvo Duett

Elbilssatsningen går med små steg hos det numera kinaägda svenska märket. Dessutom grymtas det i de faluröda stugorna om de höga priserna – för höga för vanligt folk. Här finns lösningen: nya eldrivna Duett – en symbol för det svenska folkhemmet byggd på Geely-koncernens SEA-plattform – precis som ”billiga” Smart #1 och kommande Volvo EX30. Det återstår att se om den nya förlagan lever lika länge som originalet som tillverkades mellan 1953 och 1969.

Fiat 600 Multipla

Multipla från 1998 var en ”miljökämpe” då den fanns med gasdrift. Men då den ofta pekas ut som världens fulaste bil gör Fiat klokt i att plocka fram ritningarna på 600 Multipla från 1956 när de ska bygga sin ID. Buzz-utmanare. Trots sitt lilla format ryms här tre sätesrader för sex åkande. Tekniskt sett har man hela Stellantisutbudet att välja på men man kanske ska ta drivlina från mikrobilen Citroën Ami som i praktiken är en mopedbil. I och med det slipper eldrivna 600 Multipla undan med lägre säkerhetskrav.

DKW Schnellaster

Märket somnade in 1966 men kan grävas fram på nytt om Audi vill bygga sin version av ID. Buzz och helt enkelt låna koncerkollegornas MEB-plattform. Schnellaster tillverkades 1949 till 1962 och hade som märkets andra modeller tvåtaktsmotor. Elbilar måste ju låta så vi föreslår ett svagt smattrande ljud för nya el-Schnellaster som lämpligen kompletteras med en blårök- och doftampull som sprutas ur bilen för att efterlikna originalet.

Ford Transit

Jo, modellen lever än i dag men nog har den första (eller andra om man räknar med Taunus Transit från 1953) generationen mer till­talande former. Speciellt i sitt ursprungliga utförande, generationen överlevde nämligen till 1986.
Eldrivna Transit med retrostuk kan byggas på Volkswagen MEB-plattform, ett samarbete finns redan, eller på egen befintlig teknik. Moderna E-Transit Custom presenterades 2021 och kommer i produktion senare i år.

Renault Espace

En retrobil behöver inte ta former från Hedenhös. Det räcker med att backa bandet till 1984 då Espace såg världens ljus för att tillsammans med Chrysler Voyager starta vågen med mpv-bilar. Men första Espace lånar inte bara ut sin form till en ny eldriven retroversion utan även sin filosofi som ligger i tiden. Bilen var delvis klädd i plast för att vara så lätt som möjligt och inredningen var flexibel med snurrbara stolar.
Tekniken har redan Renault hos Megane E-Tech Electric. Se så, sätt fart.

Chevrolet Corvair Greenbrier

Svansmotorbilen Corvair knoppades av till bland annat det här – en minibuss med plats för upp till nio (!) passagerare. Där får kommande version av ID. Buzz se sig slagen som bara rymmer sju. Denna version av Green­brier tillverkades åren 1961–1965 men en av modellens egenheter kommer inte kunna föras över till den nya eldrivna versionen – Corvair var tidigt ute med turboteknik.

Dodge A100

Närmare en Scooby Doo-bil går det knappast att komma. A100 tillverkades 1964 till 1970 och från 1968 även i en längre version vid namn 108. Även Dodge ingår i Stellantiskoncernen så elektroniken är det inget att oroa sig över. Värre blir det i ett krocktest, på originalbilen sitter de åkande fram på framaxeln med motorn mellan sig.

Toyota Hiace

Liksom i fallet Ford Transit lever Hiace i allra högsta grad och vi väljer modellens välkända former från andra generationen från 1977 för en kommande eldriven fraktare. Dels för formen såklart men också för funktionen – modellen utsågs nämligen som testvinnare av oss vid tiden.
När det gäller teknik kan Toyota välja sin egen från elsuven bZ4X eller den de lånar från Stellantiskoncernen för sina transportbilar. Eller lånar… det handlar om så kallad badge engineering.