Udda bilar: Nissan PAO

Retrobilen är i dag, om inte ett eget segment, så i alla fall ett begrepp. Ja, ett rent av uttjatat sådant. Biltillverkare gör det ofta enkelt för sig genom att titta bakåt i stället för framåt. De har nämligen lärt sig att den snabbaste vägen till oss bilkonsumenters hjärtan är att pilla på nostalgisträngen.

Men det var inte dagens nya versioner av klassiker som 

Fiat 500, Mini eller Folkabubblan som var pionjärer inom området. Innan dessa såg dagens ljus experimenterade Nissan med att bygga retrobilar utan att egentligen ha någon specifik modell som förlaga.

Anledningarna till Nissans intresse var i huvudsak två. Japanska bilar hade under 1980-talet blivit bra på alla punkter men beskylldes för att sakna själ. Dessutom ville unga köpare ha något annorlunda än en vanlig vit bil, mer än hälften av de registrerade bilarna i Japan vid tiden var vita. Resultatet, som tagits fram av designern Naoki Sakai, visades upp under Tokyosalongen 1987 i form av bilen Be-1 som snart följdes upp med modellerna PAO, S-Cargo och Figaro. Bilar som i dag kallas för ”Pike cars”.

PAO är en ohämmad orgie i bilnostalgi

Modellen PAO körde vi på Teknikens Värld på plats i Japan 1989. Bilen hade ett gammalt skal men även ett halvgammalt innehåll då den byggde på Nissan Micra som debuterat sju år tidigare. Förutom sin retrodoftande grunddesign hade PAO en hel del detaljer som förde tankarna till gamla bilar. Vad sägs om runda ljus, utanpåliggande gångjärn, tygtak, dörrsidor med mönster av korrugerad plåt, ventilationsrutor fram och vikbara rutor bak. Invändigt fanns en instrumentbräda i bilens kulör, bakelitratt och bara en stor rund mätare att förlita sig på ackompanjerad av tre rejäla vippströmbrytare.

Modellen PAO kunde bara beställas under en väldigt begränsad tid, från 15 januari till 14 april 1989. Det skapade hysteri. Under två dygn fick Nissan in över 2 000 beställningar på bilen. Totalt kom det att tillverkas strax över 50 000 exemplar av PAO.

LÄS MER: Udda bilar vi har kört

Naoki Sakai fortsatte med retrodesign hos Olympus där han blåste liv i något så omodernt som den borstade aluminium-looken. Han hjälpte även Toyota med WiLL-bilarna som var en logisk uppföljare till Pike-bilarna.