Ungdomskärlek: Jeep Cherokee – fyrkantig frihet

Min första egna bil var en Audi 100 1,8 E från 1985. Sänkt (förstås – jag är från Timrå) och med 17-tumshjul med ganska lite gummi på. Registreringsnumret var DUH735 och den gick jättefort på riktigt. 240 km/h i nerförsbacke med solen i ryggen, på mätaren i alla fall. Enda orosmolnet var att karossen var så mjuk att om man svängde för hårt åt vänster så öppnades dörrarna på höger sida. Jag hade inga egentliga krav (läs: jag hade inga egentliga pengar) när jag skulle köpa min första bil, så jag köpte den av min kompis Christian. Han är snäll och dessutom bilmekaniker. Och bilen hade röd belysning på instrumenteringen, drog nästan ingen soppa och gick som sagt alldeles för fort. När den några år senare var så nära slut som en stortysk kvalitetsprodukt kan bli så köpte jag en Audi 90 2,3E. Inte den snygga coupén som jag egentligen ville ha, utan en fyrdörarrs sedan. Christan var med då också och besiktade vagnen. Den gick också jättefort, vilket bara hade fördelar när man som jag arbetade som fotograf både åt lokaltidningen och åt rikspressen. Här skulle jag vilja skriva ”med hela världen som arbetsfält”, men det var snarare ”med större delen av norrlands inland som arbetsfält”. Vägarna är inte så bra där, så fördelen med snabba bilar åts snabbt upp av nackdelen att de var låga…