6 exempel på bilhandlarbråk

1. Konsten att häva ett bilköp

Om det är allvarliga fel på bilen som inte säljaren klarar av att åtgärda kan köpet hävas. ARN har fattat beslut om hur avdraget för nyttan av körda mil ska räknas ut. 

En ny Nissan köps för 246 000 kronor. Efter köpet informerades ägaren om att det finns risk för isbildning i intercoolerns slang. Ett nytt kylarskydd skickas till kunden som rekommenderas att använda detta när det är kallare än fem minusgrader.
Köparen vill då häva köpet, vilket säljaren nekar till. Allmänna reklamationsnämnden menar att risken för isbildning är ett fel i lagens mening och kylarskyddet inte kan betraktas som att felet har avhjälpts. Kunden ska därför få häva köpet, och köpesumman ska betalas tillbaka med avdrag för nyttan kunden har haft av bilen.
Nämnden utgår från den statliga kostnadsersättningen på 18,50 kronor per mil. Eftersom den summan inkluderar bränslekostnaden uppskattar nämnden att 12 kronor per mil är en skälig ersättning för nyttan av bilen, exklusive bränsle.

Teknikens Världs kommentar: ARN satte ned fötterna i ett par beslut som gjorde att hävning plötsligt blev en kostbar tvistlösning för bilföretaget.
Tidigare har avdraget för nyttan räknats som 0,5 procent av bilens pris per månad + 0,5 procent av bilens pris per 100 körda mil. Det är en överenskommelse som fortfarande finns mellan motorbranschen och Konsumentverket, men faktum är att ARN i ett par vägledande beslut har gjort avsteg från den överenskommelsen. Den nivå som ARN nu anger, 12 kronor per körd mil, torde i flesta fall vara betydligt mer fördelaktig för kunden, och tvingar dessutom handlarna att skynda på med tvistlösningen. Om de väntar sjunker värdet på bilen på grund av ålder.
Om en bilhandlare vägrar gå med på nyttoavdraget uttryckt som 12 kronor per mil, hota med att ta ärendet till ARN. Besluten som ARN fattar måste alla medlemsföretag i Motorbranschens riksförbund, MRF, följa.

2. Beg-bilen börjar krångla direkt

Fel som visar sig inom sex månader ansvarar säljaren för, om det inte är ”oförenligt med felets art”. En trasig bensinpump – är det säljarens ansvar?

Kunden köper en begagnad bil för 78 000 kr. Bilen hade gått 17 500 mil. En vecka efter köpet startar inte bilen. Det visar sig att bensinpumpen har gått sönder. Han klagar till säljaren och begär ersättning för reparationen. Säljaren motsätter sig kravet och anser att det med tanke på bilens ålder och mätarställning inte är onormalt att bensinpumpen behöver bytas.
ARN konstaterar att säljaren ansvarar för fel som finns när varan avlämnas. Frågan är därför om bensinpumpen var trasig vid köpet. ARN menar att det inte är oförenligt med felets art att felet skulle ha funnits redan vid avlämnandet, eftersom en bil med en trasig bensinpump inte går att köra. ARN avslår därför konsumentens krav.
(Tillämplig lag: 20 och 20 a §§ konsumentköplagen)

Teknikens Världs kommentar: Fel som uppkommer efter köpet av en begagnad bil befinner sig ofta i en gråzon. Är en del så sliten att den ger upp en vecka efter köpet, kan felet sägas ha varit ”inbyggt” i delen. Man får då beakta bilens ålder och miltal när man bedömer om slitaget på delen vid köpetillfället är att betrakta som ett köprättsligt fel. Alla slitagefel är alltså inte ”fel” i köprättslig mening, det handlar snarare om vad kunden kan förvänta sig med hänsyn till bilålder och körsträcka.

3. Slarvigt testprotokoll

Bilhandlaren skriver ”osäker funktion” – vilka rättigheter har kunden?

En bilhandlare säljer en bil för 21  500 kronor med drygt 14 000 mil på mätaren. En månad efter köpet upptäcker kunden att bilen läcker olja. Felet reklameras till bilhandlaren som nekar ansvar eftersom han i bilens varudeklaration skrivit att bilens kondition var ”osäker”. 

ARN konstaterar att bilsäljaren ansvarar för fel som finns på bilen vid avlämnandet, även om felet visar sig först senare. Fel som visar sig inom sex månader efter köpet ska anses ha funnits vid avlämnandet om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. ARN anser att företaget inte hade bevisat att felet inte förelåg vid köpet och inte heller att det skulle vara oförenligt med felets eller varans art. Att i testprotokollet ange att bilens kondition är ”osäker”, utan att detta närmare konkretiseras, kan inte frita säljaren från ansvar. ARN rekommenderar därför företaget att avhjälpa felet.
(Tillämplig lag: 16, 20 och 20 a §§ konsumentköplagen.)

Teknikens Världs kommentar: Vi ser formuleringarna ofta hos mindre nogräknade firmor som säljer billiga, äldre bilar. I stället för att testa bilen och informera kunden om felen så skriver de ”osäker funktion” eller ”reparationsobjekt” i testprotokollet.
Det fungerar säkert i många fall, kunderna luras att tro att de inte kan reklamera. Men normalt sett ska handlarna både testa bilarna och informera om bristerna.

4. Såld på uppdrag

Bilfirmor säljer många bilar på uppdrag av privatpersoner. Men är det en ursäkt för att slippa ansvar för bilen?

Kunden köper en bil hos en bilfirma. Efter en tid visar det sig att vägmätaren är skruvats, bilen har gått 10 000 mil mer än vad bilfirman uppgav. Kunden yrkar på antingen hävning eller prisnedsättning. Bilhandlaren invänder att den endast förmedlat bilen för en privatpersons räkning och därför inte har ansvar för den privata uppdragsgivarens uppgifter.
ARN konstaterar att en näringsidkare som har förmedlat en försäljning för någon som inte är näringsidkare har samma ansvar för köpet som säljaren. ARN rekommenderar därför att priset för bilen sätts ned.
(Tillämplig lag: 1 § konsumentköplag)

Teknikens Världs kommentar: Detta är en mycket viktig regel att känna till, inte bara när du köper av en handlare som säljer på kommission. Även bilauktionsfirmor som till exempel KVD Bilauktioner omfattas av konsumentköplagens bestämmelser.
Som kund kan man välja vem man vill klaga hos – förmedlaren eller den uppdragsgivande privatpersonen – och då är det normalt sett bäst att vända sig till den kommersiella bilförmedlaren.

5. Farliga fel

Den begagnade bilen visade sig kort tid efter köpet ha dåliga bromsar. Så dåliga att Bilprovningen underkänner bromseffekten.

Trots att Bilprovningen slår fast att bromsarna är en trafikfara vill inte bilhandlaren stå för reparationen. Han menar att bilen var gammal och hade gått 28 000 mil. Dessutom hade kunden fått bilen billigt.
Argumenten biter dock inte på ARN som menar att det är uppenbart att bilen hade haft fel på bromsarna vid köpet. Bilen var därför inte i trafiksäkert skick. 

ARN: ”Enligt konsumentköplagen (18 §) är en vara alltid att anse som felaktig om den är så bristfällig att dess användning medför påtaglig fara för liv eller hälsa. Enligt lagens förarbeten och nämndens praxis innebär det att en bil som en näringsidkare säljer till en konsument alltid, oavsett ålder, mätarställning och pris, skall vara i ett trafiksäkert skick. Undantag från detta kan göras endast om konsumenten på ett tydligt sätt blir upplyst om att bilen är trafikfarlig.”
Eftersom bilhandlaren inte varit tillräckligt tydlig med att han sålde en livsfarlig bil fick han stå sitt kast och bekosta bromsreparationen.

Teknikens Världs kommentar: Lagen ser extra strängt på säkerhetsfel och det ska mycket till för att ett säkerhetsrelaterat fel inte ska ses som bilhandlarens ansvar.
Är du tveksam om skicket på en nyligen inköpt begagnad bil kan en kontrollbesiktning vara en lönsam investering. En bilhandlare har svårt att undkomma ansvar för eventuella anmärkningar.

6. Annonslöften som inte stämmer

I annonsen på Blocket stod att bilen var utrustad med larm och färddator. Någon månad efter köpet upptäcks att bilen saknar den utlovade utrustningen.

En begagnad Audi A6 köps av en handlare för 139 000 kr. I annonsen på Blocket stod att bilen var utrustad med larm och färddator. Efter någon månad upptäcker kunden att bilen saknar den utlovade utrustningen. Han får uppgift om att det skulle kosta ca 35 000 kr att i efterhand utrusta bilen med larm och färddator. Kunden vill att priset för bilen ska sättas ned med ett rimligt belopp som kompensation för den uteblivna utrustningen.
Säljaren bestrider kravet. Det har blivit ett fel i annonsen när uppgifterna lades in. Säljaren beklagar detta men menar att kunden hade haft flera möjligheter att undersöka bilen före köpet. Några muntliga löften om att bilen skulle vara utrustad med larm och färddator lämnades inte. Kunden fick också köpa bilen till ett betydligt lägre pris än som angavs i annonsen.

En dålig ursäkt menar ARN: ”Utredningen visar att säljaren i annons har angett att bilen var utrustad med färddator och larm, samt att bilen saknar sådan utrustning. På grund härav, och då bolaget inte har förmått visa att uppgifterna har rättats i tid på ett tydligt sätt eller att uppgifterna inte har inverkat på köpet (19 § konsumentköplagen), skall bilen anses felaktig och kundens yrkande bifallas.”
Nämnden rekommenderar säljaren att betala tillbaka som skäligt ansedda 15 000 kr till kunden.

Teknikens Världs kommentar: Fallet visar på två vanliga ursäkter som inte håller när när de prövas juridiskt. Att skylla på ”fel i annonsen” är ingen vinnande väg. Säljaren har många möjligheter att förklara vad som inte stämmer med beskrivningen i annonsen. Den andra ursäkten är en riktig klassiker – ”kunden prutade och fick bilen billigt”. Att viss rabatt ges på en bil är inte ovanligt och saknar betydelse för tvistlösningen om inte rabatten tydligt har getts för att kompensera en viss brist på bilen.