Varningen: För svårt och dyrt att säkra råvaror till batterier
EU vill skärpa kraven för råvaror till elbilsbatterier. Men nu varnar utredare för att de ambitiösa målen kan bli svåra att förverkliga. En stor del av den kobolt som exporteras till Europa kommer från frilansande gruvarbetare som lever på minimilöner. ”I fattiga länder som Kongo och Zambia är det här väldigt svårt att kontrollera”, säger Jan-Erik Berggren som skrivit boken 'Batterirevolutionen' om utmaningarna med övergången till elbilar.
I höstas fastställde EU ambitiösa mål och krav på produktion och import av battericeller till elbilar och även om hur råvaror till batterifabriker ska hanteras. EU vill försäkra sig om att de batterier som sitter i elbilar som säljs och byggs i Europa inte har råvaror som framställts på ett etiskt tveksamt sätt. Framför allt vill EU minimera risken att råvaror kommit från verksamheter som innefattar barn- och slavarbete.
Nu kommer en rapport till EU som avslöjar svårigheterna med att införa importregler. Rapporten ska publiceras i juni och förutspår en mycket stor ökning av efterfrågan på kobolt som framställs på ett korrekt sätt.
Gruvjätten Glencore – som bland annat säljer materiel till Tesla och flera andra tillverkare av elbilar och batterier – säger att de inte plockar material från gruvor som håller sig med barnarbetare.
Men hela verksamheten är svårreglerad. Demokratiska republiken Kongo producerar tre femtedelar av världens kobolt och så mycket som en tredjedel av landets produktion kommer från frilansande gruvarbetare som lever under mycket svåra förhållanden.
Teknikens Världs Jan-Erik Berggren skrev förra året boken ”Batterirevolutionen – Northvolt och den nya svenska bilindustrin” och besökte under arbetet med boken kopparbältet i Afrika.
– Det är mycket svåra förhållanden och även om gruvfacket på sina håll har en stark position så är frilansande gruvarbetare väldigt vanligt. I det område jag besökte fanns uppskattningsvis 3 000 illegala gruvarbetare som arbetade i dagbrott och även i stängda gruvschakt. Det de här arbetarna bryter säljs och blandas med kobolt från de stora företagen, berättar Jan-Erik Berggren.
– De stora gruvföretagen som vill vara så ansvarstagande tar i praktiken inte alls ett så stort ansvar för situationen i de här mycket fattiga länderna. Jag hoppas att EU lyckas med sitt regelverk men det blir mycket svårt att kontrollera exakt varifrån råvarorna kommer.
2030 väntas EU behöva totalt 64 000 ton kobolt utöver dagens tillgångar och med dagens priser är det till ett värde av 32 miljarder kronor.
Kommentera artikel
Teknikens Värld erbjuder möjligheten att kommentera artiklar. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga. Kommentarer granskas inte i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetslagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen expressen.se