Standardvagnsracing för 20 år sedan – så såg det ut då

England – BTCC

Vi börjar med the British Touring Car Championship, vaggan för Super Touring, eller FIA Klass II som det hette fram till 1995 när vingar och frontsplitter infördes.

Introduktionen av vingar tvingades fram av de kontroversiella händelserna under BTCC-säsongen 1994, då även Volvo gjorde comeback i internationell racing med kombiversionen av Volvo 850 i händerna på Rickard Rydell.

BMW-föraren Joachim Winkelhock var regerande BTCC-mästare efter att ha slagit huvudrivalerna Steve Soper, Paul Radisich och John Cleland under 1993-säsongen.

Men Winkelhock skulle bara bli sexa i mästerskapet 1994, trots fyra segrar. Istället var det Alfa Romeo och Gabriele Tarquini som var stjärnorna i mästerskapet. Italienaren inledde i stil med fem segrar i de fem första tävlingarna.

Kontroverserna var dock inte långt borta då flera team la in protester mot Alfa Romeo då de körde med fram- och bak-vinge på Alfa Romeo 155-modellen i utfällt läge, trots att gatmodellen såldes med dem infällda. Det hela ställdes på sin spets under säsongens femte tävling på Oulton Park då Alfa Romeo tvingades köra med vingarna infällda, något som resulterade i att den italienska biltillverkaren lämnade tävlingshelgen i protest.

Alfa Romeo och Tarquini var dock tillbaka i nästa tävling med vingarna infällda, en ändring de tvingades köra resten av säsongen, och lyckades ändå ta titeln överlägset, 76 poäng framför Renault-föraren Alain Menu och 92 poäng framför Ford-föraren Paul Radisich.

Kontroverserna innebar en ändring i reglementet världen över till 1995 då alla bilar hade bakvinge och frontsplitter.

Sverige/Skandinavien – NTCC

Super Touring-hypen hade inte nått Sverige 1994. Starten av the Swedish Touring Car Championship var fortfarande två år borta och övergången från gamla Grupp A-reglementet till Super Touring gick långsamt.

Det enda organiserade mästerskapet i Skandinavien 1994 var the Nordic Touring Car Championship, ett mästerskap som bara lockade åtta startande förare.

Mästaren var tidigare F1-föraren och ABBA-trummisen Slim Borgudd som tävlade med en Mazda Xedos 6. Borgudd slog BMW-föraren Thomas Johansson med ynka tre poäng.

Mästerskapet fortsatte året efter men lockade bara tre förare och lades ner. Efterträdaren STCC startade 1996 och blev en framgångssaga.

VM – FIA Touring Car Cup

1994 var näst sista året för FIA Touring Car World Cup som kördes som VM för standardvagnar under en tävlingshelg i slutet av säsongen. 1994 kördes tävlingen på Donington Park i England. Startfältet var, precis som året innan, gigantiskt med 40 bilar på startlinjen från Alfa Romeo, BMW, Ford, Renault, Nissan, Volvo och många fler.

Två svenskar fanns på startlinjen i form av Per-Gunnar ”Peggen” Andersson och Slim Borgudd. Tyvärr slutade båda långt ner i resultatlistan i det konkurrenskraftiga startfältet. Egentligen skulle det varit tre svenskar på startlinjen, men Volvo-föraren Rickard Rydell tvingades stanna hemma på grund av sjukdom.

Vann tävlingen gjorde regerande världsmästaren Paul Radisich i en Ford Mondeo V6. Det stora startfältet orsakade kaos i starten och flera förare kraschade, något som tvingade fram en omstart. Radisich drog snabbt upp en stor ledningen och vann tävlingen, trots en hårt satsande Steve Soper mot slutskedet av tävlingen.

Tävlingen inkluderade stora namn som Alain Menu, Frank Biela, Hans-Joachin Stuck, Yvan Muller, John Cleland och Roberto Ravaglia.

Tyskland – DTM och STW

1994 markerade en splitt i den tyska standardvagnsracingen, precis som för Sverige 2012 mellan STCC och TTA. Nu fanns det två mästerskap: DTM och STW Cup.

Klass I-regmentet i DTM (Deutsche Tourenwagen Meisterschaft) genom gick en förändring mot snabbare och dyrare bilar. Alfa Romeo, Mercedes och Opel deltog i 1994-säsongen med Klaus Ludwig som mästare för AMG Mercedes, framför Zakspeed Mercedes-föraren Jörg van Ommen och Alfa Romeo-föraren Nicola Larini på tredje plats.

Audi och BMW lämnade DTM efter 1992-säsongen och anslöt nya ADAC Super Tourenwagen Cup 1994. STW Cup lockade ett start startfält på 33 förare under första säsongen med Super Touring-bilar från Audi, BMW, Ford, Nissan och enstaka förare i bilar från Opel, Toyota och Mitsubishi.

Johnny Cecotto tog hand om titeln i en BMW 318i framför Audi-stallkollegorna Frank Biela och Emanuele Pirro, båda körandes Audi 80 Quattro.

1994 var första året för STW Cup som tog över som det främsta standardvagnsracing-mästerskapet i Tyskland efter att DTM blev ITC (International Toruing Car Championship) 1996, ett mästerskap som bara varade en säsong. DTM var borta ända till 2000, ett år efter att STW Cup stängde sina dörrar.

Japan – JTCC

The Japanese Touring Car Championship körde sitt första år med Super Touring-regler 1994 och lockade ett gigantiskt startfält på 44 förare och bilar, dock deltog inte samtliga förare i alla tävlingar.

Säsongen slutade spektakulärt där japanska Toyota-föraren Masanori Sekiya tog titeln framför framtida Le Mans-esset och dansken Tom Kristensen och BMW-föraren Steve Soper. En ynka poäng skilde Sekiya och Kristensen efter finalen, med Soper bara ytterligare två poäng bakom.

Säsongen i Japan såg även andra stora racingförare delta som Anthony Reid, Joachim Winkelhock och Tim Harvey.

Australien – ATCC och ASTC

Australien hade, precis som i Tyskland, två konkurrerande mästerskap 1994 med V8-mästerskapet Australian Touring Car Championship (ATCC), som senare blev dagens V8 Supercars, och Australian Super Touring Championship (ASTC).

ATCC hade ett femliters-reglemente, som skapades 1993, med Holden och Ford som enda tillverkare och ett startfält på 17 förare 1994. Australiska racinglegenden Mark Skaife tog titeln, hela 57 poäng framför Glenn Seton och ytterligare sex poäng framför Peter Brock.

1994 var första säsongen då Super Touring-bilarna tävlade i ett eget mästerskap, ASTC, efter att ha tävlat under samma tävlingshelger som ATCC under 1993. ASTC hade, jämfört med sina europeiska motsvarigheter, ett litet startfält på 15 förare. Tony Longhurst tog hand om titeln, körandes en BMW 318i till sex segrar, framför teamkompisarna Paul Morris på andra plats och John Blanchard på tredje plats.

Italien – ISC

Italien var på sitt andra år med Super Touring-regler 1994 med Campionato Italiano Superturismo. Audi inledde sin dominans med fyrhjulsdrift här, dock inte med A4-modellen som skulle leda framgången världen över ett år senare, utan med 80-modellen. Emanuele Pirro, som även deltog i det tyska mästerskapet 1994, tog titeln, något han upprepade ett år senare.

Frankrike – FSC

Franska Championnat de France de Supertourisme hade sina rötter i 70-talet och införde tvåliters-reglementet 1991. Tre år senare tog Peugeot hand om titeln med Laurent Aiello bakom ratten på en Peugeot 405 Mi16, en förare som hade en ljus framtid på gång inom standardvagnsracing.

Övriga

1994 hade ytterligare sex mästerskap med Super Touring-regler som inkluderar Nya Zealand, Spanien och Sydafrika.

Summering

1994 gav en klar indikation på vad som var på gång med Super Touring-reglerna med snabbt växande startfält runt hela världen. Många tillverkade satsade på de, fortfarande, kostnadseffektiva reglerna jämfört med de komplicerade och dyra Grupp A- och Klass I-reglementena.

Detta var också det sista året med bilar utan vingar. Medan en del argumenterar att racingen var bättre utan vingarna, mindre aerodynamik som gav tätare racing, så gjorde luckor i reglementet att en del bilar, speciellt Alfa Romeo, ändå kunde utnyttja en viss form av aerodynamiska hjälpmedel redan 1994.

Hur står 1994 mot 2014? Det får framtiden avgöra, men på pappret är det långt från samma sak. Flera mästerskap är nedlagda eller har mycket mindre startfält. Den stora skillnaden är avsaknaden av gemensamma regler världen om. England har NGTC, Sverige Solution-F, Australien New Generation V8 Supercar, Tyskland har DTM och FIA använder Super 2000 i WTCC och ETCC.

Det är dock en del spännande nyheter på gång 2014: nya WTCC-regler, ett växande V8 Supercars med svenska Volvo på startlinjen och ett starkt DTM med Audi, BMW och Mercedes. Men var kommer standardvagnsracingen vara om ytterligare 20 år?