Tuffa tag på Globen-banan

Teknikens Värld

Med hela redaktionen ute på hemligt uppdrag till läsarnas framtida fromma, fick det bli Magnus Gens och Lars Wiezell som ännu än gång representerade Teknikens Värld. Nu ska man aldrig skylla på fordonet när man kör hyrkart, men de redskap vi fick till vårt förfogande var väldigt svårbemästrade. Nog om det. I ett mycket tätt kval hade vi hundradelarna emot oss och fick därför starta som sjua i racet. Inledningen blev knallhård och tack vare litet tur och andras misstag avancerade vi snabbt till fjärde plats. Efter litet otur och andras misstag var vi snart tillbaka på sjunde plats. Hur hårt vi än tryckte på gaspedalen lyckades vi inte klämma ur mer effekt ur vår maskin så det blev ingen förbättring. Eller var det så att vi inte var i form…

Spring Wine & Spirits: Inhoppande komiker Mårten Andersson

Jag har alltid gillat att köra fort. Både där man får och när man inte får. Fart får mig att känna mig levande på något sätt. Jag gillar action, när det går fort och händer saker. Både i livet och i bilar. Den inställningen brukar oftast ge positiva resultat även om mitt körkort har fått lånas ut ett par, tre gånger till farbror polisen.

Men efter två starter i Fiber direkt Cup har jag insett att just köra fort inte bara är en tillgång utan också kan bli ett problem. Att köra bulldozer stilen och att aldrig släppa gaspedalen märkte jag tydligt i mitt första race (race 5) att det var helt fel metod. Det kändes mer som jag åkte radiobilarna på Gröna Lund än seriös gokart.

Att ANPASSA sin fart, planera sin körning, veta när man ska bromsa och när det är rätt läge att gasa vet jag ju från vanlig körning men det tog ett tag att fatta tekniken i gokart. Har ju mil kvar till att slåss med er som kör men i dag var ett stort, kul steg framåt.  Mycket tack vare att jag, denna gång i Slakthuset, fick köra bil i samma lag som två unga proffs och att dessutom få en teorilektion av Sandra Oscarsson gjorde underverk. Jag lyckades sänka min varvtid med en dryg sekund så nu är jag nere på varvtider runt 45,7 haha. Ja, eller kanske något bättre. Jag var ju fortfarande långsammast ikväll men det spelar ingen roll. Det var en helt annan glädje och inspiration idag nu när jag förstod mer. Egentligen kanske självklarheter men – livet blir både roligare och lättare när man vet vart man ska.

Vi ses igen!

Veidec

Ännu en femteplats i kvalet gav pole för 50 plussarna. Snabbe (22.200) Henrik Pettersson startade och höll upp körningen utan incidenter. Jan Karlsson tog över och körde i 17 jämna minuter (22,522) innan 52-åringen började vifta om byte.

Folke "Fållan" Eriksson  från Östhammar gjorde sin bästa körning någonsin (22,907). Han är vår "badboy" då han har en tendens att hamna i svåra situationer där oftast motståndarna kan få en extra knuff! Sen fick Janne en 10-minuters dag på jobbet körning (22,5) VEIDEC-coachens smartaste drag var att sätta in en utvilad Henke Pettersson sista kvarten.

Vi kom femma i andra racet och det är 50 plussarna mycket nöjda med. Nu ser vi fram mot A-finalen på Norges nationaldag.

KAK

KAK:s pro/am-kart hade denna kväll Linus Lundqvist (Formula STCC Nordic) som proffsförare. P4 gjordes snabbt om till P1 när Linus tog den första stinten. Näste förare höll skickligt kvar KAK:s position i toppen men sedan lyckades övriga amatörer i laget snabbt genomföra det sedvanliga raset på resultattavlan. Vi försöker glädja oss åt att vi är bra på att hantera trafik – alltså bakifrån kommande!

Linus tog även den femte och sista stinten och hans minimalistiska och avslappnade körning gav laget en placering mitt i resultatlistan. Det ska bli kul att följa honom i samband med STCC-tävlingarna i sommar. Som alltid sportslig och juste tävling i det här tokiga gänget. Tack till Fiber Direkt och Jonas Lange som ordnar denna fina Cup. Till finalen kommer vi igen.

Fiberdirekt

För team Fiberdirekt kan race 6 sammanfattas med orden tufft och rörigt, men kul! I kvalet fick vi erkänt motorsvaga kart nummer 1, men lyckades trots det få till ett par bra varv och med en tid på 22,3 lyckades vi kvala in på plats fyra och därmed starta tvåa i racet, vilket kändes riktigt bra.

I starten var därför förhoppningen att slippa det värsta karambolaget, något vi trots en rörig start lyckades med. Tyvärr var inte heller kart 4 särskilt rapp i motorn och den hade svårt att hänga med på rakorna. Trots det så gick första stinten bra till en början och vi högg på ledningen, men ett misslyckat omkörningsförsök mot slutet gjorde att vi tappade fart och spår på fel ställe och blev halvt vända. I det läget kunde halva fältet som låg som ett halsband köra om och vi låg runt plats sex vid första bytet. En hel del strul i depån under resten av loppet och kramp hos vissa förare efter lite långa stinter gjorde att vi föll tillbaka ytterligare. Men som vanligt ett riktigt kul race, nu gäller det bara att ta lärdom och ha en tydligare depåstrategi så kan det bli ännu roligare resultat i framtiden.

Telekompaniet

Telekompaniet hade bara två förare som kunde ställa upp denna omgång. Vi dividerade en stund på hur man skulle göra, vad är bästa approach till byten?

Vi bestämde oss för en 10-10-10-10-10-10. Man känner sig lätt rätt så liten i en omgivning av duktiga förare – men när reglerna som i vanlig ordning drogs så blev vi alla påminda om att det inte är en kontaktsport. Problemet med denna banan kontra andra är storleken, vi var absolut inte snabbast, lång ifrån, så vi höll undan så gott det gick när problem kunde uppstå. Men något med storleken gjorde det svårt, flertalet varv blev någon slags blandning mellan gokart och bumper cars, vilket självklart är helt okej när det sköts med ”Tumme upp” mentalitet.

48 minuter kände jag att bilen kändes konstig och lät konstigt. Jag trodde bestämt det något som fastnat på däcket och i sann anda kämpade jag vidare och två minuter senare var det dags för byte.

Fredrik hoppade in i bilen gasade iväg men efter två meter gick drivknuten sönder, vilket innebar att han under ett varv var tvungen att köra RIKTIGT sakta för att komma runt och in i depå för att byta kart. Med adrenalin i kroppen och stressnivå som när man blir jagad av en björn så tänker man inte direkt på att justera säten.

Fredrik, 180 cm lång satte sig i bilen och körde sina 10 minuter på kalla däck och satt lite för långt bak och fick därför styrstaget i baksidan av smalbenet.

Vi gör det sista bytet och jag hör Fredrik skrika ”Z! Z! Z!”

Jag är 168 cm lång, det styrstag Fredrik hade vi benet blev nu min största nemesis, det skavde, gjorde ont och jag insåg snart att Fredrik hade skrikit ”SÄTET! SÄTET!”

De sista fem minuterna av de totalt 60 minuterna körde jag endast på en mentalitet av ”inte ge upp, kör, du tappar kanske tid, men kör! – det gör ont, men kör!”

Vi ser fram emot finalen. Det är ett härligt gäng människor som anordnar, deltar och gör cupen till vad den är!

Team Kihlströms

Race 6.  Tillbaka till Globen-banan för att återigen ge oss i kast med vår grannlaga uppgift att försöka att avancera i tabellen. När kvalet började, och vi insåg att vi inte kunde kvala oss in före Elite, så ändrade vi vår taktik till att försöka kvala in på femte plats, och därigenom få starta i pole.

Det fungerade perfekt till sista varvet, då vi halkade ner till sjätte plats. Surt!

Vi startade alltså racet från sjätte plats men arbetade oss, med mycket stabil och engagerad körning, upp genom fältet. Elite låg på en säker första plats genom hela loppet, medan vi och Coast kämpade om platsen därefter. När det återstod cirka tio minuter av racet så låg vi, som vi trodde, på en säker andraplats, men så helt plötsligt så hade vi hamnat på en tredje plats efter Elite och Coast.

Vi slutade alltså på en tredje plats i vår grupp, vilket innebär att vi (preliminärt) fortfarande ligger kvar på vår femte plats, på lika poäng som Race Boys, fast de har två varv mer än oss totalt under hela serien, vilket ger dem en fördelaktigare placering.

Nåväl, än har vi inte kastat in handduken. Vi har fortfarande chansen att vinna hela serien, det enda som krävs är att Elite nollar i finalen, att Coast och MaNi endast tar ströpoäng och att vi vinner både kval och finalracet, då vinner vi hela serien med en poäng. Oddsen på det?

Vi ser med tillförsikt fram emot finalen den 17 maj!

Team Flash Gordon

Det var en helt ok dag på jobbet för Flashgordon. Vi vann kvalet och fick två extrapoäng som belöning. Vad jag förstår efteråt hade vi den stora turen att få bil nummer 2 i kvalet. Ett riktigt spjut om jag får säga det själv - kanske den bästa kart jag någonsin kört på Globen.

I själva racet - som brukligt är - fick vi starta som sist i bland de seedade kartarna och i kombination med detta med en betydligt sämre kart än i kvalet. Racet i stort var väldigt tufft men schysst med många växlingar i placeringar hit och dit. Den här gången hade vi egentligen inget toppen att göra utan fick koncentrera oss på att göra det bästa av situationen. Vi slutade fyra - men med de extra kvalpoängen kom vi till slut på en delad andra plats.

Kändis

“Där stod vi, min ärkefiende och jag.” Ja alla som läser min käre stallkamrat Peder Karlssons blogg vet ju vad jag menar. ;)

Men seriöst; vi satsade stenhårt på att inte komma sist och ha kul. Efter tidskvalet låg vi fint till näst sist. Perfekt, då har man ju många att köra om framför sig, eller så blir man snabbt varvad. Hur man nu än vill se på det.

I själva racet så tog vi ut oss till det yttersta och höll sista laget bakom. Vi lyckades t o m komma om ett lag, en stor vinst för oss bara det!

Så idag sitter man här på jobbet med en gigantisk blåsa på höger handflata, en blåslagen rygg och är totalt slut i kroppen. Men satan va kul det är!

Peders bil må ha låtit mer på vägen hem, men jag älskade min tysta bil med autopilot. Mina armar hade inte pallat en ”riktigt” styrning på hemfärden.

Team GAS

Team GAS äntrade scenen något vingklippta. Två av tre förare var på plats varav den ena av oss är det stående sänket. Trots detta lyckades vi kvala ok.

Loppet förlöpte dock inte smärtfritt. Vår bil fick problem med styrservon (se bild). Vi märkte även att flertal förare hade problem med ABS respektive den adaptiva farthållaren. Ett fåtal bilar verkar även ha haft problem med HUD (eller möjlighet att se blå flagg).

Från kvalplacering lyckades vi kämpa oss kvar och försiktigt klättra. Vi, iaf. sänket, är mycket stolta över placeringen och att vi faktiskt kan bjuda upp till en försiktig dans.

Team Manis

Efter ett halvdant kval där vi inte riktigt hittade farten satte vi fjärde bästa tid och startade tvåa i racet. Var en tight första stint med ganska aggressiv körning och det dröjde inte mer än några kurvor innan första smällen bakifrån kom. Efter det hann vi inte få upp flytet innan nästa smäll kom och vi rasade i fältet. Den oharmoniska första stinten avslutades med en ordentlig krock med två stillastående bilar i hårnålen. Generalen tackade för att vi hjälpte honom loss men vi var då nere på sjätte plats. När Johan Nilke bytte och fick kyla ner aggressionerna tog stabila Fredrik Malm över och vi fick åter upp flytet i körningen. Vi började då klättra i fältet och Johan satte sen racets snabbaste tid. När det bara återstod några varv hade vi Mr Mr på andra platsen i sikte och lyckades oss i samband med en varvning köra om. Vi slutade således tvåa och är med den något turbulenta starten mycket nöjda med resultatet.

Resultat omgång 6 race 1

Resultat omgång 6 race 2

Ställning Fiber Direkt Gokart Cup 2015/2016