Kalla vagnar
Mörkret och kylan är här. Vi knäpper bältet och gör oss redo för att axla snöstormar och blixthalka. Men innan vi vrider på tändningen så blickar vi tillbaka på vinterbilar från förr.
Att köra bil under vinterhalvåret var ett nödvändigt ont i en tid inte allt för länge sedan. Folkabubblan ansågs vara ett bra vinterfordon – den luftkylda motorn var monterad bak och tyngde ner drivhjulen som inte nödvändigtvis behövde var utrustade med vinterdäck.
Faktum är att bilmodellen var den första serieproducerade att ta sig an Antarktis. 1964 lånades en röd ”Bagge” ut av Volkswagen i Australien i reklamsyfte för att lyfta fram dess robusthet. Nu är kanske inte landet känt för sina hårda vintrar men reklamkuppen blev faktiskt en notis på andra sidan jordklotet – i Teknikens Värld.
Bakom ratten i dag behöver vi knappt reflektera över de olika årstiderna. Vinterdäckstvång, fyrhjulsdrift, stolsvärme och assisterande system gör att vi kan ägna oss åt kaffedrickande och podlyssning i stället för att parerar snömos med handskar på och tungan rätt i mun.
Resan har gått i etapper. När det gäller fyrhjulsdrift startade det under det sena 1940-talet då Jeep och Land Rover erbjöd funktionen – men utan några bekvämligheter att tala om. Bilarna var att betrakta som nyttofordon. Det skulle ta cirka 20 år innan fyrhjulsdriften började bli var mans sak även om Jensen FF, som 1969 kunde titulerar sig som den första personbilen med fyrhjulsdrift (och dessutom med låsningsfria bromsar), var en bil få förunnat. Bara 320 exemplar byggdes av modellen som var 30 procent dyrare än märkets bakhjulsdrivna modell: lyxbilen Interceptor.
I Teknikens Värld nummer 6/1983 kunde vi äntligen sätta rubriken ”Fyrhjulsdrift för folket”. Subaru 1800 GLF Super Station och Toyota Tercel Wagon 4WD ställdes i testduell med den senare som vinnare. Det var just de praktiska och komfortabla aspekterna som blev avgörande även om Subarun hade bättre framkomlighet. Fattas bara, de hade varit på marknaden redan 1972.
Innan tidigare nämnda test tog vi även plats bakom ratten på Audi quattro och AMC Eagle, två tämligen nischade bilar riktade till rally– och jänkefantaster. Fyrhjulsdrift kom att bli Audis signum och tvättade bort märkets smågubbiga stämpel.
Nischade var även de fyrhjulsdrivna pickuper som blev populära under senare delen av 1980-talet, bilar som Nissan King Cab och Mazda B2600. Förvisso var de mer personbilslika än tidigare pickuper men lämpade sig mer för nytta och nöje än som dugliga familjefraktare.
Betydligt mer jordnära var föregångarna till dagens suv- och crossovermodeller – de som vi lustigt/uttjatat i dag kallar för ”bilar med galonbyxor”. Tidigare nämnda AMC Eagle var tidigt ute i leken, än tidigare var Matra-Simca Rancho från 1977 som lovade mycket med tuffa detaljer men saknade fyrhjulsdrift. I Sverige är den främst inskriven i historieböckerna för att den lanserade som en ”stadsjeep”, ett namn som fortfarande används för dagens suvar.
Det nyväckta segmentet tog lite oväntat fart med hjälp av Volvo, ett märke annars känt för sin snusförnuftigthet. V70 XC kom 1998 med konkurrenter som Subaru Outback och Audi A6 allroad quattro. Att sätta plast på en vanlig personbils kaross och höja marfrigången ett snäpp är ett grepp som knappast höjer några ögonbryn i dag. Inte ens om de saknar fyrhjulsdrift och bilarna är små som pionjärerna Citroën C3 och Rover 25 som med behandlingen fick tuffa namn som X-TR och Streetwise.
Mer reko småbilsalternativ med drivning på alla hjul fanns sedan tidigare hos Suzukihandlaren, ej heller att förglömma är Fiat Panda 4x4, lanserad redan 1983.
Den moderna suven brukar spåras bak till 1970 och Range Rover även om amerikanarna i ärlighetens namn var där långt tidigare. Inte heller sovjetiska Lada Niva från 1977 ska glömmas bort. Eller kanske vill de som ägt en att vi gör det.
Jeep Cherokee med självbärande kaross från 1984 kan ses startskottet för det som står hos så gott som alla biltillverkares saluhallar i dag. Segmenet skulle dock slå i Europa först under 1990-talet. Först med japanerna Honda CR-V och Toyota RAV4 under mitten av årtiondet varpå dyringar som Mercedes ML och BMW X5 dök upp strax innan milleniumskiftet. På det exploderade marknaden med allt från svenska Volvo XC90 till budgetalternativet Hyundai Santa Fe som under ett par år var Sveriges bäst säljande suvmodell. Även Saab hakade på med 9-7X, även om det var en bil byggd på General Motors-teknik och inte var avsedd för Sverige.
Snart presenterades tvåhjulsdrivna versioner av fler suvmodeller vilket fick folk att dra på smilbanden, ända tills de satte sig med miniräknare för att kalkylera bränslekontot.
Vinterkörning behöver inte betyda att man sätter sig i något för ändamålet perfekt alternativ. Bläddrar vi i gamla nummer av Teknikens Värld är detta tydligt. Vintertester har vi gjort sedan hedenhös, ofta med vanliga bilar för att se vad de (inte) mäktar med. Första elbilen att följa med upp norrut var Hyundai Ioniq 2018, ett test som drog ut på tiden på grund av ständiga laddstopp. I årets vintertest körde vi enbart elbilar där BMW iX fick kasta in handduken innan vi kommit i väg på allvar och Kia EV6 fick besöka en verkstad med blinkande varningslampor samtidigt som Volvo vägrade skicka med vinterdäck till C40. Vann gjorde Tesla trots usel långfärdskomfort och kass värme.
Innan dess, under 2013 års vintertest, avslöjades det att tufft yttre inte är en garanti för att bilar ska fixa biffen. Citroën C4 Cactus var omöjlig att få i gång värmen i då funktionen styrdes via pekskärmen… som inte ville fungera i kylan. Även Kia Soul gjorde bort sig. Med full gas toppade den 40 kilometer i timmen på motorväg. När vi öppnade huven fick vi svaret på varför: Motorn var inbakad i snö.
Sen har vi den mänskliga faktorn som även den kan ställa till det under våra årliga vintertester. 1998 överskattade en förare sina färdigheter i Alfa Romeo 156 och hamnade i diket. Bilen var obrukbar men Alfas PR-chef hängde inte läpp. ”En smälld bil är en såld bil”, sa han glatt och vaskade från ett nytt exemplar. Vilket var tur – modellen kom att vinna testet. Testlaget lärde sig inte av läxan. Året efter krockade de Mitsubishi Space Star så illa att när det skulle fotograferas omslagsbild fick den stå med baken mot linsen.
Men att köra bil under vintern behöver inte vara ett nödvändigt ont. Vi har gjort det gång på gång bara för att det är kul. Eller galet, beroende på bilval. Såväl Saab 900 som Volkswagen Golf i cabrioletutförande tog vi ut när det lämpade sig som minst. Bra bilder blev det i all fall.
Årtionden senare, vintern 2014, tog vi steget än längre. Redaktionen ”kidnappades” för ett hemligt uppdrag: att köra 1980-tals cabrioleter från Stockholm till Nordkap – med suffletterna nedfällda. En kylslagen resa med förvånansvärt få tekniska missöden. Peugeot 205 tappade bromsarna och femte växeln försvann för Volkswagen Golf. Mänskliga haverier begränsade sig till undertecknad som snurrade med Ford Escort för att bli stående med ena bakhjulet farligt nära en klippkant som stupade mot Barents hav.
Gamla bilar betyder problem men att bara finköra under sommarhalvåret var inget alternativ när vi startade tidningen Klassiska Bilar 2010. Om det hade med dålig planering att göra eller om vi helt inte kunde låta bli att köra gammelbil året om låter vi vara osagt men de blev en hel del snöåkande. Ett årligt återkommande tema var att styra till fjälls i veteranare – ofta utan följebil. Dock med vinterdäck. Utvecklingen för vinterkörning har ju trots allt gått framåt.
Kommentera artikel
Teknikens Värld erbjuder möjligheten att kommentera artiklar. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga. Kommentarer granskas inte i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetslagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen expressen.se