Skattesmitarna: Per-Erik Sundströms tips

Jag har ett handikapp, och det är att jag ­alltid är så förbaskat förnuftig. Inte för snabbt, inte för mycket (förutom ostbågar), inte för sent och inte för högt. Ibland är jag så genomtänkt och balanserad att jag nästan chockar mig själv.
Men den här funktionsnedsättningen kommer också med en rejäl uppsida. Jag tar aldrig förhastade beslut, jag går aldrig eller sällan på några nitar, jag ser igenom alla bluffar och jag behöver ­sällan ångra saker jag sagt.

Allt det är jättebra, om det inte vore för en speciellt tråkig bieffekt som kommer av att vara för noggrann och redig. Man tenderar att missa möjligheter som dyker upp framför näsan på en. Detta gäller i synnerhet bilaffärer som har möjligheten att bli potentiella fynd. Känner man efter för mycket och velar kommer någon annan, inte sällan en mer vild själ, och kniper fyndet mitt framför ögonen på en.
Precis som alla andra i min generation har jag drömt om Porschar i alla dess former. Jag har ­suktat efter BMW:s Z-bilar, MX-5:or och små GTI-bilar. Tyvärr har jag aldrig fått röven ur vagnen och tryckt på köpknappen. Det tråkiga förnuftet har alltid segrat. ”Jag har ju redan en bil. Och var ska jag parkera den här om jag köper den?”