BMW Z4 M40i mot Toyota GR Supra 3,0

Toyotas egen sportstuga ”Gazoo Racing” möter BMW:s racedivision ”M” och tycke uppstår. Svårare än så behöver det inte vara. Senast Supra-namnet användes på en Toyota var sensommaren 2002 när fjärde generationen gick i graven. Då hade modellen vuxit sig allt starkare och större, motståndet hade hamnat farligt nära sportbilar från Sydtyskland och Norditalien. ”Bättre att sysselsätta sig med bulkverksamhet i form av RAV4, Avensis och Lexus” tycktes det som att den japanska ledningen resonerat.

Bara några månader senare – på Parissalongen samma år – drog BMW skynket av första generationens Z4 (med internkod E85) som tog vid efter retrosportbilen Z3 (E36). Precis som sin föregångare med väl marknadsfört James Bond 007-tema, tillverkades Z4 i Spartanburg, South Carolina, USA. Nuvarande Z4 (G29) – tredje generation – lanserades på fashionabla Pebbles Beach den 23 augusti 2018. Men nu tillverkades roadstern av Magna Steyr i österrikiska Graz.

I samma veva visade Toyota upp en helt ny femte generationens Supra (modellserie A90), med förnamnet ”GR” för Gazoo Racing, på snabba Goodwood. Men till skillnad från förr då de flesta Supra skruvades ihop på Toyotas klassiska Taharafabrik i japanska Aichi monteras nya GR Supra tillsammans med BMW Z4 i Österrike! Synergier är viktiga och särskilt inom smala nischer som tvåsitsiga sportbilar med rak sexcylindrig bensinmotor nu när allt ska vara suv och eldrivet. Tekniksamarbetet mellan BMW och Toyota går betydligt djupare än så, men för oss räcker detta denna gång.

Till det yttre behövs det en kännare eller ännu hellre en nörd för att se släktbanden. Sidobackspeglarna och dörrhandtag är identiska, det är allt. I övrigt flirtar Z4 och Supra med helt olika kundgrupper. Vi lyfter på locken och spanar in maskinrummen. Motorbeteckningen 40i hos BMW innebär rak sexcylindrig trelitersmotor med twinscroll-turbo. Maskinen heter ”B58” på motorbayerska och är inget annat än en sofistikerad best. Effektiv, rå, energisk och i det närmast outsinlig när det gäller kraftuttag.

Inte undra på att GR Supra har identisk maskin, ”3,0L Twin-Scroll Turbo”, under sin musselliknande motorhuv. Det är ju ett gammalt Supra-arv med rak sexa. Växellådsalternativet är också gemensamt, tyska ZF:s 8HP51, en variant på den åttastegade automat som sitter i många BMW och Rolls-Royce, Alfa Romeo-FCA samt Jaguar-Land Rover. Kvicksteppad som få andra automatlådor.

Plattformsstrukturen är även den gemensam för Z4 (G29) och Supra (A90), den stammar ur BMW:s ”Cluster Architecture” (CLAR) som debuterade i och med nya 7-serie (G11) 2015. Mycket tyskt alltså.

Nog snackat, nu kliver vi ner i sittbrunnarna och ger oss ut och känner på likheter och olikheter. Provförare Thomas Robertsson stegar fram till platta och plåtskrynkliga BMW, själv äntrar jag den bubbliga röda pralinen GR Supra. Man får vika ihop sig för att komma på plats, oftast en bra signal när det gäller sportvagnar. Man vill ju inte att godbitar ska vara stora som oceaner. Låg sittposition och utblick över den åt flera håll rundade motorhuven – kupétakets ”Zagato”-bulor passar fint in i kontexten. Min ändalykt känns planterad dikt an bakaxeln och man kan inte låta bli att dra iväg med ett litet hjulspinn.

Men före dess måste antisladdsystemet ha lösgjorts i ett eller flera steg – annars är det överbevakning ”Storebror ser dig” som gäller. Jättebra när det vått eller snöigt men när termometern visar ljum sommarkväll tillåter vi oss vara lite busiga.

340 hästkrafter gör att GR Supra flyttar på sig, accelerationen är kraftfull utan att vara hästspark. Turbotekniken gör att effekten finns tidigt på motorns varvtalsskala, visst finns det spets på toppen men det är den breda penseln som använts när maskinens karaktär skulle målas upp av tyska ingenjörer. Inget fel med det. Tilläggas ska att Supra även finns med mindre bestyckning, även dessa från BMW. Tvåliters fyrcylindriga turbomaskiner med 197 eller 258 hästkrafter, på motorbayerska mer kända som drivlinorna 20i respektive 30i.

Hejdar oss och byter plats, Thomas trycker in sig i Toyota medan undertecknad glider ner i BMW. Suffletten har legat nerpackad och kommer så förbli fram till dess det är dags att hålla undan nattdaggen. Personligen älskar jag öppetåka och visst stämmer det lika plattformstänket även i Z4 M40i. Bilen formligen dammsuger i sig det skånska byvägnätet.

Faktiskt upplevs BMW modernare med sin typiska barocka inredningsstil med infoskärmar och silverknappar. Känner mig som en framgångsrik mäklare från Frankfurtområdet, allt är perfekt. Lite ljust & fräscht över hela anrättningen, samtidigt mer uddlöst ställd mot sina japanska styvbror. Mer förutsägbar.

Beteendet förstärks när vi gasar på, det styva M-chassit överraskar aldrig, övertygelserna fortsätter. Z4 går precis dit man önskar, på millimetern när. GR Supra är mer svårplacerad under identiska körförhållanden. Båda duellbilarna rullar på samma däckmärke – Michelin Pilot Super Sport – i exakt likadana dimensioner. Till och med BMW:s egen stjärnmärkning av gummit är densamma. Men smidda 19-tumshjul är tillval till Z4 M40i, 18 tum är standard.

När vi studerar prislistorna är det jämnt skägg mellan bilarna, BMW behöver extrautrustas för att nå Toyotas nivå, då blir också Z4 något dyrare. Till GR Supra finns endast ett Premium-paket att beställa till för 24 000 kronor med bland annat head up-display, JBL ljudsystem och trådlös mobilladdare – den är ”matad” redan från start. Vi räknar dock med att andrahandsvärdet blir något mer stabilt för BMW:n.

Fridansandet på skånska småvägar löper vidare. Det bubbliga coupétaket hos Supra och avsaknaden av tung sufflettställning gör att Toyota väger in 50 kg lättare än Z4, något som märks. Lite lättare i steget. Spanar in Suprans kaross i motljuset när jag ”följer John” bakom förarkollegan Thomas. Minns ni Saabs konceptbilar PhoeniX Concept och Aero X? I vissa vinklar påminner GR Supra om dessa två.

Drivlinor och stötdämpning går att justera efter eget bevåg, på kurvig mindre landsväg gillas chassi samt växellåda i normalläge, medan motor och styrmotstånd gärna knappas in i sportläge. Vill man kan allt ställas i sportigaste lägena, plus koppla ur antisladd och samtliga säkerhetssystem. För att vara en ”trygghetsjunkie-Toyota” väl vilt kanske, men helt i linje med biltypen. Ju hårdare vi kör bilarna, desto mer lika blir de varandra. Då minskar skillnaderna. Visst, det är också jämnt skägg när det gäller hårdkörning på bana. Något som resultatlistan från sommarens Bankalas på Ring Knutstorp visar på, Z4 M40i ”brädade” GR Supra med sin 13:e plats. Toyota kom på plats 14.

I högsta grad en fråga om tycke och smak. Den tekniska finlirskänslan verkar stämma bättre hos BMW, GR Supra är mer hårdkokt i sin stil och det känns som att bilen skulle fixa ännu mer hästkrafter. Eller så är man som publik förstörd efter allt bredsladdande med japanska sportvagnar från Fast n´ Furious-filmerna.

När vi stannar – ännu en gång (bensintankarna är på endast 52 liter) – för att soppa upp och slanga i oss några pölsor dras omgivningens blickar mest till GR Supra, nyhetsvärdet är absolut till ”japanens” fördel. Z4 M40i ser ut som vilken ny BMW som helst, varken mer eller mindre. Den verkar ha tappat ”det” i sin tredje generation. Ingen ställer frågan om varför inte den röda Toyotan finns som öppen roadster – Supra har alltid varit takförsedd och kommer på så vis undan.

Det är alltid en fråga om tycke och smak men just epitet sportvagn, inte sportbil, stämmer roadsterkonceptet extra bra om ni frågar oss. Där en renodlad sportbil är optimerad för snabbast tid runt en racingbana kan en sportvagn gärna slöa och söla lite. En omväg i lugn takt är också en resa. Därför gillas Z4 av oss, särskilt när ordentliga tyska roadsteringenjörerna ritat in en smart lastfackslucka mellan sittbrunn och bagageutrymme!

Varför kan man inte få bilen med fyrhjulsdrift xDrive? Då hade man varit sanningen nära om den mest effektiva sportvagnskombinationen à la schweizisk armékniv. Ein Sportwagen für alle. Den här Bror Duktig-mentalitet hos Z4 M40i blir också bilens last, den retar inte sinnena så som vi hade önskat. Perfektion har varit ett allt för starkt ledord under utvecklingen.

Ute på den mindre landsvägen är GR Supra i sitt esse, då blir den tajta kupén som en kokong där du som förare kan drömma dig bort från vardagen. Lite som en drömmaskin. Nog så viktigt när det gäller en tvåsitsig sportpryl som saknar rim och reson. Den finns till för att avnjuta, att njuta i och drömma sig bort för en stund. Alltså inte alls direkt jämnt skägg mellan dessa två styvbröder med helt olika föräldrar. De liknar mest tvåäggstvillingar som separerats vid födseln.

Och vinnaren är...

Dyrare, mindre flexibel och saknar tysk ”premiumbil”-varumärkning. Ändå en vinnare i vår duell, varför? Jo, för att Toyota GR Supra har kryddats med lite mer personlighet, jävlaranamma och busighet. Där BMW stretar åt att i nästan alla lägen göra den perfekta multikombinationen strävar Toyota i stället åt att utnyttja de tekniska fördelarna från Bayerische Motoren Werke, för att sedan gå sin egen väg.