Dodge Challenger GT SXT 3,6 V6 mot Ford Mustang Bullitt Fastback V8

Med en Ford Mustang Bullitt och en Dodge Challenger i garaget är förstås anspelningen på den klassiska filmen ”Bullitt” med Steve McQueen i huvudrollen ingen unik idé direkt. Visst, okej, i filmen kör skurkarna en Dodge Charger men muskel-Dodge som muskel-Dodge, typ.

Det finns ett par skillnader till som spelar roll för handlingen. Vår Dodge Challenger har en beskedlig V6-motor på 3,6 liter och drygt 300 hästkrafter. Jag skriver drygt eftersom de 300 gäller om du kör på bensin, men europaimportören AEC har i ett försök att göra muskelbilen lite snällare mot miljön konverterat motorn för etanol. Tyvärr finns det ännu inte några effekt- eller förbrukningssiffror för E85-versionen.

I filmversionen har Dodgen självklart V8:a men Challenger GT har numera ändå fyrhjulsdrift, en lyx som filmvärldens kanske främste stuntförare, Bill Hickman, säkert hade gillat när han försökte köra ifrån McQueens Mustang.

I vår version tar jag rollen som kommissarie Frank Bullitt. I filmen översätts Bullitts grad ”lieutenant” till löjtnant, men kommissarie stämmer bättre. Robin är en trovärdig skurkförare Phil, i filmen spelad av Bill Hickman, och i stället för skott från hagelgeväret ”Winchester pump” är det fotograf Glenn som avfyrar sin Canon-kamera genom sidorutan.

San Franciscos borgmästare var angelägen om att marknadsföra sin stad med hjälp av filmer och stängde av flera kvarter för biljakterna. Steve McQueen hade först tänkt sig att spela in i Boston. Industriområdet utanför Jordbro tar inte emot oss med lika öppna armar men det är det närmaste en amerikansk 1970-talsmiljö vi kommer i ett vårgrönskande Stockholm.

Och det blir heller inte lika tufft för bilarna som backarna i San Francisco, även om en lös kontakt till kylaren får Mustangen att koka under ett par nervösa minuter. Som tur är stannar Phil (Robin) och väntar på Bullitt (mig) medan Mustangen svalnar.

Tack vare lättmetallfälgarnas intåg behöver vi heller inte gå runt och samla ihop navkapslar efter fotograferingen. För den som är uppmärksam ska det gå att räkna till sex (!) hoppande navkapslar från Dodgen under jakten. Lika uppmärksamma filmtittare, och lyssnare, kan också notera att ljudet från Steve McQueens Ford Mustang 390 GT Fastback och Bill Hackmans Dodge Charger återanvänts i filmen ”The Seven-Ups”.

Glenn vill självklart plåta hjulspinn och rykande däck, precis som i filmen. I stället för att fuska med rökmaskiner har Ford byggt in ett speciellt körläge, Line Lock, som gör det enkelt, ja, i alla fall efter en snabb titt i handboken. Och på tal om fusk. Steve McQueen har fått mycket beröm för att han gjorde så många av bilstunten själv. Men en sak avslöjar McQueen. När Frank Bullitt syns i backspegeln är det McQueen som kör men när han inte syns är det någon av stuntförarna Carey Loftin, Bud Ekins eller Loren Janes som håller i ratten.

Även om det är Ford som tagit efternamnet Bullitt till en lite tuffare version av sin Ford Mustang GT så är det Dodge som allra mest lever kvar i 1970-talsidyllen. Att kliva in i en Dodge Challenger 2019 är som att förflytta sig över 40 år tillbaka i tiden. Det är bara den stora bildskärmen i mitten av instrumentbrädan som direkt påminner om 2010-talet, och om Jeep Renegade.

Dodge Challenger har ett busigt yttre och bilen ser mystiskt farlig och tuff ut. Mina tonåringar ber mig om skjuts ”i den där röda sportbilen” och lyssnar inte när jag försöker förklara vad som skiljer Dodgens 300 hästkrafter, V6:a, en sex åttastegad automatlåda och mjukt satt fjädring från Mustangens 460 hästkrafter, V8:a, sport- eller banläge och sexväxlad manuell låda.

Instrumenteringen i Dodge Challenger är ett märkligt hopkok av gammalt och nytt och av italiensk och amerikansk (o)logik. Styrningen är diffus och bilen vandrar gärna över vägbanan. Jag behöver korrigera linjen genom kurvorna hela tiden. För att matcha den farliga designen hade det behövts en V8:a under huven.

Dodge har gett GT-versionen fyrhjulsdrift men bilen är i grunden bakhjulsdriven. Det dröjer innan framaxeln får vara med i leken. Effektkurvan på V6:an är lite märklig och jag har inte alls den kraft i bottenregistret som kännetecknar en muskelbil från USA.

Ford Mustang Bullit är aningen mer genomtänkt även om den vackra växelspaken tvingas trängas med reglage och knappar från Fiesta och Focus. Växellådan ligger fint i handen och i komfortläget blir bilen näst intill dräglig i vardagstrafik. Jag vill växla och jag vill ta i Mustangen. Jag vill känna kontakten med V8-motorn och jag börjar förstå varför det här är en så populär vardagssportbil i USA.

Bullitt kostar hela 70 000 kronor mer än en vanlig Mustang GT, med samma femliters V8:a, och för det får du lite dekaltrim och tio hästkrafter mer tack vare insug från Shelby GT350 och uppdaterad motorstyrning. Motorn låter lite mer och lite råare och ja, det är förstås värt en del. Men 70 000 kronor, nja, en V8: GT funkar minst lika bra. Pengarna kommer att behövas till bensin…

De olika körprogrammen ger en stor variation och i sportläget får jag mer skönt V8-muller i kupén och mellangas vid nedväxlingarna som gör det omöjligt att smyga fram. Fråga bara mina grannar.

Biljaktscenen i ”Bullitt” är över tio minuter lång och slutar med att Dodgen – med förare och ”hitman” – brinner upp. Så våldsamt går det inte till när vi parkerar vår Dodge Challenger utanför Exclusive Cars lokaler i Stockholm. Vår jakt är över. Nu undrar vi bara en sak: varför fick vi inte med någon Jacqueline Bisset i en gul Porsche 356 cabriolet?

Vinnare: Ford Mustang Bullitt Fastback V8

Nog är det annorlunda på andra sidan Atlanten alltid. Ford Mustang kommer aldrig här bli en bil att köra ungarna till förskolan med eller pendla in till jobbet i. Det används den ju till i USA - bland annat... Bullitt-versionen känns överflödig, framför allt prismässigt, då du endast får tio extra hästkrafter, lite interiört lull-lull och dekaltrim. I USA har Bullitt-versionen får ännu mer pulver - 487 hästkrafter - mer rimligt. När det kommer till amerikanska muskelbilar handlar det dock till slut om känslor och kraft. Både Forden och Dodgen kan fås med båda i massor. Men ser vi på bilarna med svenska ögon, vi vill ha lite ordning och reda, är Forden en bättre sammansatt produkt. Interiört känns allt modernare och körmässigt går den vinnande ur striden. Grattis!

Du kan läsa vår provkörning av Ford Mustang Bullitt i Teknikens Värld nummer 25/2018 och en provkörning av en bakhjulsdriven Dodge Challenger 3,6 V6, bensin, i Teknikens Värld nummer 10/2019.