Lexus LS 400 mot Mercedes S 350

Oftast brukar det vara så att man som barn förälskar sig i en bilmodell, men som man sedan – som vuxen – plötsligt­ inser att man inte förstår sig på över huvud taget. Barnasinnet försvinner och förnuftet tar över. Men ibland är det tvärtom. 1999 var jag åtta år gammal och satt för första gången i en Mercedes S-klass.

Bilen var flång ny och tillhörde en arbetskollega till min far. Jag kommer ihåg att jag aldrig förstod vad man skulle med en sådan bil till. Massor av plats i kupén, men begränsat bagageutrymme. Var skulle jag få plats med alla leksaker? Och pappas kollega, som alltid verkade åka ensam, vad skulle han med allt innerutrymme till? Jag tyckte att en bil antingen skulle vara liten och rolig eller stor och praktisk. Den här konstiga Mercedesen var ingetdera. Jag fattade noll och tyckte att det var världens mest onödiga­ bil.

Om privatchaufför inte ingår i priset, får du dessvärre köra själv. Men det är ju inte fy skam det heller. Foto: Glenn Lindberg

Men det var då det. Nu inser jag vad jag nästan 20 år tidigare inte insåg. Det finns en kategori bilar till – allting måste inte vara antingen sportigt eller praktiskt. Det kan vara komfortabelt också. Numera tycker jag att det bästa är när alla bilvärldar kan kombineras i en enda bil. En snabb, komfortabel kombi, till exempel. Men vissa föredrar att ha en bil till respektive uppgift. En sportbil för det roliga, en kombi för det praktiska och en Mercedes S-klass för det bekväma.

För den som vill åka just bekvämt, men samtidigt inte vill bli av med den väl tilltagna förmögenhet som krävs för att man ska kunna bli ägare till en helt eller ganska ny lyxlimpa, finns det ett stort utbud på begagnatmarknaden. Men det är ett knepigt begagnatsegment som attraherar en speciell köpgrupp med sitt numera förmånliga pris. Ofta har bilarna bytt ägare 20 gånger och är i ett inte allt för lockande skick. Men det finns undantag, och det är ett sådant som du ska försöka leta reda på om du vill åka lika bekvämt som i en ny Mercedes S-klass, Lexus LS, BMW 7-serie eller Audi A8 – men för småpengar.

Det är precis det vi har lyckats göra. Vi har hittat två praktexemplar – en Mercedes S350 från 2003 och en Lexus LS 400 från 1999. Båda med få ägare, 16 000 mil på mätaren och i mycket fint skick. Och såklart – båda kostar under 100 000 kronor. Men vilken av dessa vagnar ska du välja för att få så mycket lyx och komfort för pengarna som möjligt? Låt oss utreda frågan.

Titta på en helt ny Lexus LS, och du lär inte se en enda likhet med dess urfader. 1999 ville LS inte synas överhuvudtaget, nu är det det enda den vill… Foto: Glenn Lindberg

Startskottet för bilmärket Lexus gick i augusti 1983, då Toyotas vd Eiji Toyoda tog initiativ till att skapa en ny lyxbil, som skulle kunna konkurrera med de bästa biltillverkarna i världen. Toyota hade tidigare försökt att lansera lyxmodellen Toyota Soarer i USA, men misslyckats. Planen blev därför att den nya bilmodellen inte skulle bygga på någon befintlig Toyota-modell. I stället skulle den utvecklas från grunden.

Det hemliga projektet ”F1” (Flagship One) påbörjades senare 1983. Utvecklingsarbetet inleddes med noggranna studier, dels av vilka krav och önskemål som en tänkt amerikansk kundkrets förväntade sig av en lyxbil, dels vilka egenskaper som andra märken som hade etablerat sig med premium­modeller i USA hade. Efter en fem år lång designprocess med 1 400 inblandade ingenjörer och med utvecklingskostnader på 20-25 miljarder kronor, resulterade projektet i Lexus första modell – LS, vilket står för Luxury Sedan.

Herrklubb på japanska. Läder och trä blandas med plast Foto: Glenn Lindberg

Den första generationen, LS 400, presenterades i januari 1989. Försäljningen i USA, vilken var den tilltänkta huvudmarknaden, startade i september samma år. 1992 debuterade Lexus LS 400 i Sverige. Samma år fick modellen ett ansiktslyft, som bland annat innebar stilistiska yttre förändringar samt förbättrade skivbromsar, krockkuddar och antispinnsystem.

Den andra generationen Lexus LS 400 kom 1994 och var utrustad med en uppdaterad 4,0-liters V8-motor. Modellen hade fått ökad ljudisolering, förstärkt karosstruktur och uppdaterad hjulupphängning. Den om­designade modellen var 95 kg lättare än sin föregångare och uppnådde en något bättre bränsleekonomi.­ 1997 fick LS 400 ett ansiktslyft som bland annat innebar en nyutvecklad femstegad automatlåda och ökad motoreffekt.

1999 var LS 400 världens första bilmodell att ha navigationssystem som standard. Foto: Glenn Lindberg

Bilen som vi kör i dag är av andra generationen och dess sista årsmodell. Först år 2000 kom en helt nyutvecklad LS, vilket innebär att ”vår” bil i grunden är densamma som den som började utvecklas av Toyota redan 1983. Jag ska erkänna att när bilen körs fram åt oss är mina förväntningar på den gamla japanen­ relativt låga. Det är en beskedlig sedan, som inte gör speciellt mycket väsen av sig på utsidan. Och det gör den inte på insidan heller, ska det visa sig…
Fjädringen är mjukare än en nybakad sockerkaka.

I en broschyr från slutet av 90-talet läser jag att ett av Lexus mål var/är att en begagnad LS fortfarande ska kännas­ som ny, även efter många tusen körda mil och x antal år på nacken. Och det stämmer verkligen. Nu är det snart 20 år sedan just det här exemplaret tillverkades, men nybilskänslan­ infinner sig redan när jag för första gången vrider om nyckeln. Bränslepumpen tjuter någon sekund när bränsletrycket byggs upp innan V8:an ger ifrån sig ett dovt men tydligt­ morr. Det där uppstartsmorret är det enda jag märker av motorn under vår provkörning

Jodå, naturligtvis finns det två handskfack. Ett för CD-växlaren och småprylar, och ett för… handskar? Foto: Glenn Lindberg

Motorns gångkultur är så välslipad och karossen är så väl ljudisolerad att varken ljud eller vibrationer letar sig in i kupén. Oavsett hur fort jag kör, på småvägar eller på motorväg, är ljudnivån inne i bilen mer eller mindre konstant på samma låga nivå. Fjädringen är mjukare än en nybakad sockerkaka. Bilen gungar fram över fartbulorna som en gummibåt över vågorna på öppet vatten.

På Kvarnholmen i Nacka finns det på en gata fyra farthinder i rad. Bulorna är inte mer än två decimeter höga och kanske fem decimeter långa. De där koncentrerade decimetrarna är precis vad som behövs för att sätta det här slagskeppet i kraftig gungning. När det första hjulparet har passerat det första guppet fortsätter fronten att guppa tills även det bakre hjulparet har passerat. Därefter gungar hela bilen vidare, ända tills vi efter hundra meter når nästa hinder. Lagom till att gungningarna avtagit återkommer de igen i samband med nästa vägbula. Risken för åksjuka, eller kanske snarare sjösjuka, är påtagligt närvarande.

S-klass av generation W220 har ett utseende som tilltalar de flesta. Slanka linjer, men med ett maskulint uttryck. Foto: Glenn Lindberg

Den, i stadsmiljö, obehagligt mjuka fjädringen blir dock, så fort man kommer ut på motorvägen, alldeles förträfflig. Få bilar, om ens någon, ger lika god åkkomfort som LS. Det svenska vägnätets bristfälliga beläggning besvärar inte Lexusen det minsta. Sittkomforten är dessutom enastående. De främre stolarna är behagligare än farmors mest insuttna favoritfåtölj. Stolarnas stoppning är gjord för att du inte ska vilja kliva ur bilen efter att du har satt dig. Kanske är det ett japanskt säljknep!? Det är antagligen de skönaste stolar som jag någonsin har suttit­ i. Tycker du att Volvo har sköna stolar? Eller kanske BMW:s avancerade komfortstolar med tusen olika inställningsmöjligheter? Ha! Då har du inte suttit i en Lexus LS från 1999.

Interiören är väldigt tysk. Det är strikt och stilrent med stort fokus på funktion. Foto: Glenn Lindberg

Motorn levererar mer än tillräckligt med kraft för att du ska kunna hänga med i ett högre tempo på småkurviga vägar, men styrningen är, som förväntat, inte bättre än i någon annan storsedan. Det är på landsväg och motorväg som LS imponerar. Automatlådan växlar i princip helt sömlöst vid normal körning, men när den pressas lite hårdare segnar den 20 år gamla växellådan till. Du väljer Lexus LS för den extremt svårslagna komforten, inte av någon annan anledning. Visst, LS har elektriska stolar med minne, värme i baksätet, CD-växlare och ett inbyggt navigationssystem med både kartvisning och röstguidning. Men det är gammalmodigt. Oj vad gammalt det är. GPS:en ser ut som mitt 20 år gamla Gameboy-spel. Men det var i och för sig jäkligt coolt – då.

Tekniken är modernare än i Lexus, men känns år 2018 som kraftigt daterad. Foto: Glenn Lindberg

Nä, är det tekniska finesser­ som får igång dig så är det en Merca du ska ha. För en mindre peng än vad du får punga ut med för Lexusen kan du nämligen köpa dig en flera år nyare Mercedes S-klass. S-klass är fullproppad med teknik. Luftfjädring, navigationssystem, adaptiv farthållare, parkeringssensorer, ventilerade säten… Den har allt som man kunde tänka sig i början på 2000-talet.

Den S 350 som vi rattar i dag är från 2003, och alltså av generation fem. Till skillnad från Lexusen, som bara fanns med ett motoralternativ, finns det många motorer att välja på i S-klass – alltifrån sex till tolv cylindrar, både bensin och diesel. 350-motorn är en bensinsexa på 3,7 liter som beter sig alldeles förträffligt. Visst saknar man karaktären av en V8 i en så här stor bil, men faktum är att sexan, mycket tack vare sin stora volym, faktiskt beter sig lite som en åtta. Segdragningsförmågan är på topp och kraften är fullt tillräcklig. Du kommer inte att sakna effekt eller vridmoment om du inte är mycket svag för omkörningar.

Mercan känns helt klart modernare än Lexusen. Foto: Glenn Lindberg

Mercedes S-klass är bilen som alla andra lyxbilstillverkare jämför sig med. Med all rätt, komfort och prestanda är av högsta klass. Femte generationen kom 1999 och tillverkades till 2005. Formerna är smäckra och mjukt rundade, fjärran från föregångaren, den kantigare generationen som tillverkades 1992–1998 och som Lexusen som står bredvid faktiskt påminner lite om.
Mercedes S-klass är bilen som alla andra lyxbilstillverkare jämför sig med.

Medan Lexus kvalitetsrykte är på absolut högsta nivå, och där LS 400 kanske är den mest välbyggda bil som någonsin tillverkats, så har Mercedes inte lika gott rykte. Det gäller även S-klass, som i början på den femte generationens tidsresa drogs med en hel del krångel. Mycket åtgärdades i samband med ansiktslyftet som kom 2002, vilket gör att du bör satsa på en sådan om du är Mercedes-sugen. Kontrollera också att alla finesser fungerar. När bilarna får några år på nacken väljer många ägare att inte reparera. Kanske inte fläkten i stolen är så nödvändig när allt kommer omkring…

Glänsande vacker i försommarsolen. Moderna Klassiker vill tacka Lexus Stockholm Söder för lån av bil. Foto: Glenn Lindberg

Jag tar plats bakom ratten. Mercan känns helt klart modernare än Lexusen. Men konstigt vore väl annars. Du behöver ingen nyckel för att låsa upp och låsa bilen, och startar gör du genom att trycka in knappen ovanpå växelväljaren. V6:an surrar igång obemärkt och färden startar. Motorkaraktären påminner starkt om den i Lexusen – bra vrid på låga varv och lika tyst som en mc-gangster i ett polisförhör.

LÄS MER: Här finns det fler dueller

Komforten är, såklart, alldeles fantastisk. Men den når inte upp till Lexus nivå, där fjädringen så här efter att ha åkt i båda bilarna, inte kan anses som annat än gudabenådad. Men Mercedesen är aningen ”roligare” att köra. Jag sätter roligare inom citationstecken eftersom ingen av de här bilarna egentligen bör besläktas med begrepp som till exempel körglädje. Styrningen är mer exakt, men växellådan, som också har fem växlar, går inte riktigt lika fint som i japanen.

Inredningen är extremt mycket Mercedes. Det är stilrent, tidlöst och väldigt mycket knappar. Ja, väldigt många knappar, helt enkelt. Även om det är vansinnigt snyggt och välhållet i just Kurt Anderssons S-klass, så vet jag att om det inte är det, så kan det väldigt lätt kännas ganska sunkigt i en halvgammal Mercedes.

– Det är inte helt lätt att hitta en fin begagnad S-klass. Ofta har de haft många ägare och de är tyvärr känsliga för rost. Jag letade länge innan jag trillade över det här fina exemplaret, säger Kurt.

Två praktexemplar – en Mercedes S350 från 2003 och en Lexus LS 400 från 1999. Foto: Glenn Lindberg

Så, vilken lyxlimpa har du bestämt dig för nu då? S-klass – den sobra, teknikspäckade tysken­ som är så sofistikerad att den nästan blir lite tråkig? Med Mercan vet du vad du får, men den bjuder inte på några överraskningar. En S-klass är alltid en S-klass. Eller Lexus LS – den förbisedda japanen som ratats för sitt utseende? Med sin svulstiga, amerikanska utsida tilltalar den kanske inte så många. Men se bortom det yttre och ta plats i en – åk en sväng – och du kommer aldrig vilja kliva ur. Och då spelar ju faktiskt utseendet ingen roll.

Vill du köpa och äga en äldre lyxsedan?

Då bör du välja ditt exemplar med noggrannhet. Servicehistoriken är a och o. Många gånger har bilarna haft många ägare och det blir vanligare och vanligare att bilarna missköts allt eftersom de blir äldre.

Stora motorer och avancerade hjulupphängningar kräver sitt underhåll, se därför till att bilen du är intresserad av har tagits väl om hand. I det här sällskapet verkar Lexusen vara det mest pålitliga valet, Mercan slapp en hel del elektronik­strul efter facelift 2002.

Artikeln är tidigare publicerad i Moderna Klassiker nummer 2/2018.

Mer från Moderna Klassiker läser du här!