Mercedes 230 CE mot Volvo 780

Italienfödde Bruno Sacco var länge Mercedes-Benz designchef, modeller som W126 

S-klass, W201 190-serien och W124 E-klass ändrade spelplanen för decennier framöver, både i Stuttgart men framför allt hos konkurrenterna. 190-serien slog undan benen på dåtidens BMW 3-serie E30 och det skulle dröja innan Audi 80 kom med sin knubbsälsliknande modernt utformade kaross.

Med W124-serien var Mercedes-Benz mer än klassledande, både i teknik och design. I ett slag verkade alla andra lastgamla och lamslagna, sådan lappkast sker alltmer sällan i modern bilproduktion. Sin vana trogen skulle givetvis en coupémodell mejslas fram ur W124-blocket och C124-versionen blev själva sinnebilden för personlig framgång i slutet av 1980-talet. Ställ den bredvid sin föregångare CE ur 123-serien och sjumilaklivstegen är märkbara. Att mästare Sacco bara hade kunskapen och djärvheten att tillsammans med sina team att förverkliga C124 känns smått overkligt.

Volvo hade helt andra coupégener och förutsättningar. Givetvis hade (P)1800-modellen 1961-73 förverkligats tillsammans med det italienska designhuset Frua och den unge talangen Pelle Petterson men sedan kom en ökenvandring fram tills 1977 då designchef Jan Wilsgaard fick sjösätta sin 262 C. På grund av blygsamma tillverkningssiffror beslöts sammansättningen förläggas till Bertone i Turin, vars kunskaper av produktion i låga volymer mer än stilkunskap blev orsaken till att bilen pryddes med Bertone-logga. Smek- och öknamnen förföljde 262 C, säljsuccén uteblev men bilen blev en klassiker under sin korta levnad 1977-81.

Volvo Personvagnar var fullt upptagna med att ersätta 200-serien med den nya 700-serien men det var viktigt att ha ett slagskepp i produktportföljen. 760 GLE hade lyft Volvos image rejält när den debuterade 1982 men för att komma in i de finare salongerna krävdes en coupé ansåg företagsledningen.

”760 Coupé”-projektet prioriterades bort allteftersom men när Wilsgaard stod på sig och visade upp 780 med delvis helt nya linjer togs beslut om produktion. Bertone valdes återigen som sammansättningsansvariga och italienarnas kunskap om läder och trä visade sig höja interiören flera snäpp jämfört med standarden hos 760. Där är bakgrunden till varför vi står i ett soldränkt Skärhamn på Tjörns västra kust. Den röda Volvo 780:n är något alldeles speciellt, utlånad som den är från Volvo Museum. Ingen mindre än Pehr G Gyllenhammar fick nämligen detta exemplar som ny tjänstebil i 50-årspresent den 28 april 1985, bara några veckor efter det att 780-modellen lanserats på Genèvesalongen.

Skicket är som nytt – bilen har endast rullat drygt 3 000 mil – och är fullutrustad till tänderna. PG gillade alla sina olika speciellt rödlackerade Volvo-tjänstebilar men 780 ”PG Edition” tar nog priset. Inredningen i lika rött skinn ger nästan Vallåkra-customkänsla men på något vis stämmer ändå allt väldigt rätt. Belamrad med extra färddator, dubbla antenner (telefon) och framför allt fyrcylindrig B230FT-turbomotor på 165 hästkrafter och manuell fyrväxlad låda med elektrisk överväxel en verklig överdängare.

På den andra kajkanten vilar sig den blåa 230 CE från 1991, med dryga 20 000 mil på mätarklockan men med få aktsamma ägare genom åren ett strålande exempel på byggkvaliteten hos Mercedes-Benz 124-serien. Den ljusa skinnklädseln sitter stramt över sätena och med sina rynkiga dörrsidor ger 230 CE ett propert uppträdande i alla stycken. Fördelen med C124 är att man liksom hos coupéversionen hos föregångarna kan sänka ner alla fyra sidorutor och skapa en riktig hardtop-känsla. Med öppen taklucka yr det friskt av saltluft i coupékupén men ger definitivt en speciell avslappnad aura över körningen. Sugmotorn på 132 hästkrafter och fyrstegad automatlåda gör att man gärna släpper förbi hetsporren 780 Turbo när vi kör över kurviga vägavsnitt.

Vi snirklar oss genom Klädesholmens alla före detta fiskmagasin, ön var centralorten för den mäktiga sillindustrin en gång i tiden. Den tunga känslan hos Mercedes är genomgående, samtidigt som 780 Turbo är extra lättsam i steget i detta aktsamma ”PG”-utförande. Med den traditionella 2,8-liters V6-sugmotorn och automatlåda under huven som vanligtvis brukar finnas hos svensksålda 780 hade biltyperna stämt perfekt. PRV-sexan är tyvärr ingen glad maskin, till råga på allt svår att serva och arbeta med.

Personligen har jag högst egna förhållanden till både C124 CE-serien och Volvo 780. Min allra första heltidsanställning efter avslutad 4-årig teknisk var hos en maskinverkstad som tillverkade båttillbehör. Ägaren Sture Claesson var smed i botten men havsintresset hade lett in honom i båtsvängen. För att visa grannarna och uppdragsgivarna att det gick galant för firman byttes röd 740 GL ”Blackline” till svart 300 CE. Jag fick överta den fräcka Volvon medan Sture rattade sin nya Merca.

Blank och fin hade bilen hämtats ut ny från Philipssons i Göteborg med sänkt sportchassi, BBS kryssekerfälgar och med ”SEC”-front där stjärnan tronade i ensamt majestät i stället för att sitta uppe på kylargrillen. Vi förde många stildiskussioner om huruvida vilket var snyggast men när jag allt oftare fick Mercedes-nyckelknippan tillslängd mig i handen när det skulle skubbas förlät jag Sture hanns grova tilltag med lyxbilsgrillen. Sämre paketbil kunde man ju ratta.

Minne nummer två denna gång är ännu äldre. Under en tidig praoperiod i mitten av 1980-talet var jag ”innanför murarna” hos Volvos utvecklingscenter i Torslanda och där förhandsvisades 780 för handplockade anställda. På ett bananskal fick jag följa med in på hemliga mötet och jag minns än i dag hur jag slog bakut när den kromgnistrande kantiga skapelsen gjorde sitt avtryck. Knappt hade man sett sig mätt på Wilsgaards 740 och 760 och så kom den här från ingenstans!

Tillbaka till Tjörn denna strålande vårdag. Det är svårt att se sig mätt på klippor, hav och de läckra coupélinjerna. Varje gång vi parkerar spanar folk lite extra och den röda 780:n känns igen av flera tittare. ”Är det PG:s”? ropar en förbipasserande herre som senare visat sig vara ekonomidirektör på marindivisionen Volvo Penta. Mannen i fråga minns när Gyllenhammar rattade sin röda coupé mellan olika beslutsmöten på Hisingen.

I valet mellan de två olika coupéerna är det upp till betraktaren att avgöra. För den Volvoinbitne är 780 crème de la crème medan Mercedes C124 övertygar i kvalitet och utförande på ett sätt som i princip går över alla märkesgränser. Även om man inte är gedigen Mercedesfantast gillas stilen och den gedigna känslan hos Stuttgartvagnen. Två verkliga dubbelstötar av rang om ni frågar oss.