Saab 9000 CSE 2,3T mot Volvo 850 T-5R

Svenska bilmodeller är av hävd seglivade, teknisk livscykel på över 20 år var länge standard. En av de sista som kom att leva länge var Saab 9000, debuten skedde redan 1984 och var resultatet av Saab-Scania och Wallenbergssfärens samarbetsavtal med Italien. Formmässigt var Saab 9000 designteam Björn Envall & Co:s baby, men även Fiat Croma, Lancia Thema och Alfa Romeo 164 var avlägsna släktingar vad gällde grundstommen. Utseendemässigt var Lancia och Saab mest lika varandra, ryktet sa att man till och med kunde använda samma vindruta modellerna emellan.

Men i Sverige var latinosläktet knappt märkbart, här var det i stället den eviga fajten med Göteborg, Torslanda och Volvo som gällde. 700-serien fick se sig slagen relativt ofta eftersom utrymme, köregenskaper och framhjulsdriften ofta gjorde stor-Saaben till testvinnare – framför allt i Teknikens Värld.

Snacket gick om att Volvo skulle vända kappan och överge sin stela bakaxel och bakhjulsdrivning och Saab höll nog andan inför lanseringen av den första framhjulsdrivna Volvon hösten 1985. Men trollhättefolket kunde andas ut, sportcoupén 480 var ingen käftsmäll direkt. Inte heller när efterföljande 400-serien rullade ut behövde oron infinna sig. Ungefär samtidigt var 9000-modellen mogen för uppgradering.

Halvkombiformatet var visserligen oerhört praktiskt men i Europa och i USA skulle en bil i den större tjänstebilsklassen vara en fyrdörras sedan. Därför kom CD-versionen 1988, akterskeppet var klart dominerande och eftergiften att använda samma bakljus som CC-versionen gav 9000 CD lite baktunga linjer. Snart skulle 9000 CS visas upp, med betydligt vässat formspråk, fortfarande baserat på samma dörrparti och axelavstånd. Nu hade dock ryktena tagit fart på riktigt om att en större framhjulsdriven Volvo, ersättaren till 700-serien, var på gång. 1991 var det dags.

Volvo 850 gjorde storslagen debut med slimmad men fortsatt fyrkantig look som tog sin omgivning med storm. Rak tvärställd femcylindrig motor med stor slagvolym och utrymmen som på riktigt kunde matcha Saab. Jo, visst var Volvo vass. I vissa stycken vassare, men fortfarande var Saab 9000 turbo snabbare. Men när 850 Turbo kom 1994 med 2,3-liters femma på 225 hästkrafter fick Saab se sig slagen, det behövdes mer krut. Saabs klassiska tvålitersmaskin som redan 1989 justerats upp till 2,3 liter hade också 225 hk som mest – kampen var igång på riktigt.

Men största motorn till 9000 var faktiskt arvegods från General Motors. 3,0 V6 med 210 hk var ändå mest en flört med den nord­amerikanska publiken, rättrogna ville fortsatt ha sin Saab med fyra. Gärna då ”värstingen” 2,3T med 200 alternativt 225 hästkrafter. Lättrycksvarianten 2,3t på 170 hk fanns också men den skippar vi denna gång.

Men Volvo ville och kunde mera. När Turbo-modellen inte räckte till kom T-5R-modellerna. Till vårt duellreportage har vi vaskat fram en återhämtad 850 T-5R i blankaste svart. Det märks att exemplaret rullat i Kalifornien och tagits om hand av kunniga ägare. Skicket är inte nytt men den svarta pärlan lämnar inget övrigt att önska.

T-5R fick momentan effektpuckel höjd med +15 hästkrafter till 240 hk jämfört med T5 – fartupplevelsen hade aldrig varit så stark i någon annan Volvo. T-5R är 850 som käkat anabola. Kraftfullare turbomotor, feta 17-tumshjul, spoilervinge på bakluckan, och sänkt chassi mixat med sportlyxiga ädelträpanelinlägg, alcantaraklädsel samt största stereopaketet gjorde med lätthet modellen till ”Torslandas Finest”. Prislappen 380 000 kronor var också i saftigaste laget hösten 1994, ändå såldes de 300 bilarna tingade för Sverige i ett nafs.

Som kontrast kan man tycka att den gröna Saab 9000 CSE 2,3T är tam och inte i vare sig hett Carlsson-, Talladega- eller Aero-utförande. Men detta spelar mindre roll, den gröna övertygar i stället genom att vara svensksåld långmilare som visar på den byggkvalitet som genomsyrar 9000-modellen.

Just E:et i CSE-beteckningen flaggar utrustningspaket där ”allt ingår”. Och det går inte att sticka under stol med att Saabens förarmiljö och instrumentpanel känns modernare än den konstruktionsmässigt sju år yngre 850-serien. Inget fel på Volvo, men finessen som finns hos Saab uteblir. Det är först 1997 – när 9000 är inne på sitt sista modellår och 9-5 står för dörren – som 850 uppdateras till S/V70 som ergonomi och uttryck kommer i jämn nivå med Saab.

Designmässigt är 9000 CS så mycket Saab designchef Björn Envall och hans team kunde åstadkomma med formspråket som satts av Giorgetto Giugiaro och hans Ital Design. CS-modellen fick med sitt smala lyktband i nosen och höga bakparti med Saabs verkliga kännetecken – dekorljusramp – som löpte mellan bakljusen. Förändringarna var avsevärda och 9000 CS uppfattades nästan som en ny Saabmodell när den lanserades 1992.

Det är vårvintern 2019 och landskapet bombas med snödumpar och hällregn om vartannat som riskerar att vår svenskduell kan snöa in när som helst. Insnöat blir det i vilket fall som helst och när fotodagen kommer är vi tillbaka i det heta 1990-talet. Mitt i Västergötland, ett par snabba stenkast bort från Volvo hemlighetsmakeri på testbanorna i Hällered kör vi ut med grön Saab och svart Volvo i trakterna av idylliska Sandared.

Rådande halkiga väglag gör det omöjligt att maxa vagnarna, i stället dyker vi ner i arkiven för direktrapportering. Teknikens Världs flygande reporter nummer ett, salige PeO Kjellström, körde både 9000 och 850 i hetaste trim när det begav sig. PeO var bland de första i världen med att köra nya Talladega-versionen 1989, intrycken var salta:

“Körmässigt är den särskilt trevlig och stadig på kurviga vägpartier. På raka snabba vägar känns den mycket stabil. I stadskörning blir den stötig, men det får man på köpet med styvare fjädring. Med kat-motorn på 175 hästar känns Talladega som vi minns 9000 Turbo 16 när den kom, utan katalysator. Härlig att köra bara turbon börjar ladda. Fortfarande känns den lite ‘tunn i botten’ och det händer inte så mycket innan turbinbladen börjar vina.”

PeO blev alltså stum av Saab, det skulle vi på redaktionen vetat när Kjellström-rösten bullrade som mest… Året efter 850 T-5R debuterat flög PeO till Frankrike och snabba Paul Ricard-banan för den än mer uppiffade 850 R. PeO gav som sig bör kängan i pannrummet:

“T-Röd häver sig lite grann över framhjulen men det är inte störande. Små korrigeringar med ratten är allt som behövs och snart slungas vi in i ett parti med långsammare kurvor. Där krävs rejäl nedbromsning och bilen är väl förberedd. Skivbromsar runt om, de främre ventilerade, och låsningsfritt system. De håller utan att mattas för tio hårda varv runt racerbanan. Inte många personbilar klarar det. Får ner farten i rimlig nivå och kliver på gasen igen..!”

Han hade verkligen ett roligt billiv – allas vår PeO. Åter till Boråstrakterna och vårvinterkörning i nutid. Det är svårt att inte låta sig charmas av den björnstarka Volvofemman, med de extra ytterligare 15 hästkrafterna vid overboost är hästsparken rejäl. Tillsammans med automatlådan – fyrstegad för den nordamerikanska marknaden – ett kraftpaket med både attityd och rejält med punch.

En extra cylinder jämfört med 2,3-Saabfyran gör att 2,3-Volvofemman är långslagig (slaglängd 90 mm, borrning 81 mm) där 2,3T är ”kvadratisk” med lika borrning som slaglängd (90 x 90 mm). Saabmotorn gör inte alls bort sig, tvärtom. I kombination med femväxlad manuell låda är 200 hästkrafter alldeles tillräckligt, Aero-modellens extra puls saknas inte. Inte ens sportchassi saknas, så länge du kör Saab 9000 i hyfsat normalt tempo är gensvaret i styrning, bromsar och drivlina väldigt samspelt.

Det svensksålda exemplaret på bilderna har rullat närmare 35 000 mil, visserligen med få ägare, men känns mycket skarp i det mesta. Stolarna känns överraskande fasta med bra stuns. En stjärna i kanten till Saabs dåvarande kvalitetskontroll!

Visst, det sportigare chassit hos 850 T-5R är mer busvilligt, särskilt när man kör som tävlings-PeO. Mer närvaro i allt, men ryggraden hos Volvo 850 har alltid varit den karaktärsfulla femcylindriga drivlinan. Det är liksom den som gör det. Att få känna kick-downen trycka till och turbofemman råma gällt vid fullfartsomkörningar kan lätt bli en nykter, men likväl smittsam, drog. Precis som pigga Saab 9000 CSE 2,3T verkar ha väldigt långt kvar till bäst-före-datum börjar gälla. Turbodebatten om vem som verkligen vann valet går lika högt nu som då – och rullar vidare.

Vill du köpa eget svenskt ”turbostål”?

Utbudet är inte så stort som man först kan tro. En av anledningarna till att den svarta 850 T5-R på bilderna har importerats hem igen från soliga Kalifornien. Slittålig och stark motor är en dålig kombination eftersom detta kan resultera i många olika ägare som vill ”prova på” samt oftast – tyvärr – körkortfärska ynglingar som vill ha något att gasa av sig i. Sikta helst in dig på lågmilad fåägarbil om du vill ha ut det mesta av din turbosvensk. Då har du också möjlighet att tjäna en hacka eftersom modellerna har ”varit nere och vänt” prismässigt. Import från Tyskland kan vara en idé eftersom svenska köpare inte alltid köpte starkaste 850 eller 9000. Trots att 9000 är en närmare tio år äldre konstruktion övertygar den med nästintill modern körkomfort och fartprestanda. För den som vill ta med extra mycket last finns ju även turbokombin Volvo 855.

Artikeln är ursprungligen publicerad i Moderna Klassiker nummer 1/2019.

Mer från Moderna Klassiker läser du här!