SJ 3000 mot BMW 640i Gran Coupé

Jonas:

Att jag gillar att köra långt, fort och länge är ingen hemlighet. Dessutom att anta utmaningar, som när Mikael Stjerna dansade sig över Östersjön på Finlandsfärja medan jag körde Mercedes SL runt Bottenviken. Målet var Helsingfors. Bilen vann.

En annan batalj utspelades ganska nyligen (TV nr 14) då herr Stjerna med kompisar utmanade en Nissan Leaf (elbil) runt Vättern. De skulle cykla och jag köra elbil. Det gick inte speciellt fort och tog lång tid. Framför allt stillestånden med laddning blev alltför långa (och jättetråkiga). Cyklisterna vann.

Nu har även Hans Hedberg givit sig in i leken. Köra tåg. Hans har ett förflutet inom design och har också designat tåg. Dock inte detta, som heter SJ 3000 och trafikerar Stockholm-Hudiksvall, men passionen för tåg har inte spårat ur.

Vi skiljs åt på Stockholms Centralstation, spår åtta, där SJ 3000 står och silverskimrar i perrongdunklet. Ser stöddig ut, det ska erkännas. Mitt val är kanske inte lika stöddigt men så mycket vackrare skulpterat. BMW 640i Gran Coupé. Fem meter lång och vit som en oskuld, 320 hästkrafter från den raka treliterssexan under den långa motorhuven. Åttaväxlad automat som för ut kraften på ett silkeslent men effektivt och snabbt vis. Makalös Bang & Olufsen musikanläggning som får håret att resa sig av välbehag. En av de absolut snyggaste bilar BMW byggt. Pampigt vräkig men med grace.

Det går förvånansvärt smidigt att ta sig ur Stockholm trots att Hillary Clinton korkar igen trafiken denna måndagsmorgon. Hon ska tillbaka till USA, mitt i rusningstrafiken. Kunde inte tanten vänta några timmar? Nåväl, hon kom iväg före oss vilket var tur för mig. Avspärrningarna har upphört. Förresten hade hon kunnat ta detta tåg vars första stopp är just Arlanda. Då hade hon fått träffa Hans också – den charmigt goa göteborgskanaljen. Lokförare för dagen. Hans Loket Hedberg! Snart tar han väl över Bingolotto också. Hur många är ni som tittar där hemma i TV-soffan?

Jag sitter i mycket bekväm förarstol. Efter Arlandaavfarten avtar trafiken och farten kan öka. Efter Uppsala blir det 120 och det går undan.

Regnskurar kommer och går och i höjd med Gävle varnar trafikradion för en bilist som kört in i vajerräcket, tappat vänster framdäck men fortsätter att köra på fälgen, några mil längre fram. Kommer så småningom ikapp farbror blå. De stannar i höjd med Skarvberget och tar bort däcket från den vänstra körbanan och jag smiter förbi i högerfilen. En kilometer längre fram står en Renault Megane, illa tilltygad vänstersida och utan däck.

En figur skymtar inne i bilen, kanske chockad men har i alla fall stannat. Bra. De här vajerräckesvägarna med växelvis en eller två filer är nog bra, men gud så irriterande när man hamnar i häcken på en lastbil som kör 80. Till slut tar de slut och motorväg tar vid. Upp med farten. Gran Coupé gillar fart. Den är liksom byggd för det. Tackar Trafikverket för att de byggt förbifart runt propparna Enånger/Njutånger/Iggesund. Himla fin motorväg så ny att den inte finns med i bilens GPS. Närmar mig "Det Glada Hudik" i bra fart, och undrar var den devisen kommer ifrån. Svänger in mot järnvägsstationen och där står SJ 3000. Shit, hinner jag tänka innan poletten trillar ner. Detta är ett södergående tåg! Det norrgående har inte kommit än. Ha, ha! Ska vara inne 12.56 men dundrar in fyra minuter försenad, tack för det SJ. Kommer att tänka på en gammal låt av Pugh Rogefeldt, "Två lika är ett", där en strof lyder - "jag kommer fortare än tåget".

Ja, ja. Hedberg firade med räkmacka ombord och kände sig segerviss, men det hjälps inte. Du har förlorat, Hans.

Hans:

Alla färdmedel har sin speciella charm. Min personliga vurm förutom bilar är segelbåtar och tåg. Bakgrunden som tågdesigner gör att det inte går att passera en rangerbangård utan att checka typ eller modeller. Ingen direkt trainspotter i egentlig mening, mer allmänt tågfreak.

Nu har Statens Järnvägar släppt ett nytt snabbtåg, SJ 3000. Baserat på Bombardier Regina som är flitigt förekommande som regionaltåg. Nya SJ 3000 ska tillsammans med SJ 2000 (det nya namnet på X2000) ansvara för långdistanssträckorna i Sverige. Det nya tåget lanseras på sträckorna Stockholm-Sundsvall och Stockholm-Östersund.

När det ska gasas på redaktionen är Borglund ett givet val. Och nu ska det gasas ikapp. Kappkörning med tåg är en gammal tävlingsform som just denna dag är blodigt allvar. Eller åtminstone allvarlig lek.

Vi följer med SJ 3000 på sträckan från Stockholm till Hudiksvall, dagarna innan har jag fått tillfälle att själv provköra på en avlyst teststräcka och med tidigare tågerfarenheter (bland annat kört X2000) är X55 snabb som inget annat SJ-tåg.

Ett SJ 3000-tågset består av fyra vagnar som rullar på fyra hjulboggier var. Tolv motorer tar hand om kraftarbetet, effekten är 3 180 kW. Där ligger Borglund med sin Gran Coupé-Bumse i lä, tänker jag när Jonas och för dagen fotograf PeO traskar iväg till parkeringen. Tag plats!

Tågförarna Björn och Roger samsas denna dag om körningen. Båda har specialbehörighet och har varit med ända sedan de första provkörningarna.

Roger lägger på lite dragkraft och 10.23-tåget mot Hudiksvall lägger ut. Skön känsla – tyst och effektivt. Spårspaghettin norr om Stockholms central är vindlande, sitter man i styrhytten som vi är kontrollkänslan total. Roger kollar instinktivt på sina skärmar och tidtabellen i sin telefon.

Snart dyker vi ner i tunnelsystemet under Arlandas flygplatskomplex. Ett kort stopp för påstigande resenärer som i bästa Phileas Fogg-stil byter vingar mot räls. Underjordskörningen visar också att ljuset från strålkastarna på SJ 3000 är i svagaste laget.

Knappt 30 mil ska enligt tidtabell avverkas på 2 timmar och 35 minuter inklusive stopp i Arlanda, Uppsala, Gävle och Söderhamn före målgång i ”glada Hudik”.

Lämnar Uppsala station på tid och har slutat tänka på kappkörningen. Alla – vare sig med eller utan tågintresse – borde få möjligheten att åka tåg med samma utsikt som tågföraren har. Vindlande landskap, spår som skär tvärs genom skogar och plötsligt en röd stuga med en skällande hund på gårdsplan. ”På spåret”-känslan infinner sig när fotograf Glenn börjar vissla signaturmelodin. Han verkar extra glad denna dag, antagligen på grund av hemlängtan för hälsingepojke Lindberg.

Att de 32 stålhjulen vardera har en kontaktyta liten som en tumnagel och att möjligheterna till att väja är obefintlig bekommer oss inte, vi är euforiska över tågkicken helt enkelt.

Körningen är förenklad jämfört med tidigare system som hade separat gas- och bromsreglage. SJ 3000/X55 har bara en joystick som gasar framåt och bromsar bakåt. Bromssystemet laddar tillbaka elektrictet ut på nätet vid retardation, givetvis finns även mekaniska skivbromsar men under färd används elbromsen i största utsträckning.

Tågförarens håller hela tiden koll på trafiksignaler, meddelanden från trafikledningen och har som uppgift att göra ankomstutrop till passagerarna.

Lämnar styrhytten för en stund, dags att gå på upptäcktsfärd! ”Baksätet” i SJ 3000 består av 245 sittplatser fördelat på första och andra klass. Sittning i konfigurationen två plus två ger en bred gångkorridor. Sätena är komfortabla men lite väl hårda i skummet. Öronlappslooken i första klass hälsar snyggt till forna tiders tågfåtöljer. Tyst avdelning finns för den som vill njuta av resan utan störiga mobilsnackande grannar.

En snyggt integrerad rullstolhiss i en särskild lågbyggd entréparti känns modernt och är lättanvänd.

En av de fyra vagnarna som ingår i ett X55-tågset saknar drivning, så kallad ”släpvagn”. Här ligger Bistron och vi kollar utbudet. Snacka om Drive Thru-betjäning! Här kan man äta vid ståbord eller ta med sig till sin sittplats. Undrar just om Jonas och PeO fått sig en Statoil-korv eller Shell-bulle än? Räkmacka à la Mannerström både ser och är god. Slinker ner tillsammans med lättöl. Toppas givetvis med kaffe och kaka.

Mörkare träfanér på väggarna ger en mer ombonad känsla men ståbord kan aldrig ersätta ordentliga restaurangvagnar. Tydligen inte lönsamt längre, snabbetjäning är SJ:s nya melodi.

Telefonen ringer – verkar vara bra täckning här längs linjen. Annars lider SJ av att telefonleverantörernas master inte alltid står utmed rälssträckningar. Då är det oftast bättre teletäckning i bil, längs de större landsvägarna. Samtalet innebar att det behövde svaras på mejl. Inga problem, eftersom SJ 3000 har internet ombord. Via ombord.sj.se-sajten kan man bli underhållen under hela resans gång. Filmer, musik, trafikinformation och möjlighet att räkna ut miljöbelastningen för din resa är prylar som man kan sysselsätta sig med. Jag passar på att förkovra mig med min nyköpta feta brittiska båttidning, bara tanken på motorbåtsfreaket Jonas dregel får mig att le.

Resan går undan, nu lämnar vi Söderhamn och vi förebereder oss för segercermoni. Kanske ska köpa med en bakelse från Bistron? Om inte annat skulle nog PeO uppskatta något att äta. Om jag känner Jonas rätt planterade han högerfoten i BMW:s plyschmatta i höjd med Norrtull och har bara släppt upp vid några få tillfällen.

Tillbaka i styrhytten – bästa ”kupén” på nya SJ 3000! – berättar Glenn förtrollande om Hälsingland när vi siktar Hudiksvall, tydligen en bra plats att växa upp i. Mindre bra att bo kvar i, eftersom både han och flickvännen flytt hemlandskapet.

Som Ruskprick och Knorrhane anar vi siluetterna av Jonas och PeO långt där framme på perrongen. Uppstudsiga i blick och lite rakare i ryggen än vanligt. Ridå! Eller? Mest är det våra tågförare som undrar hur i hela världen det kunde gå till, att en bil kunde vinna över tåget.

Den annars pratsamme PeO verkar vara glad att få kliva ur högerstolen i den rasande stiliga Gran Coupén. På frågan om det fanns tid över till någon bensträckare muttrar PeO om Jonas framfart och undrar var i Hudiksvall man kan få i sig en varmkorv. När min och Glenns räkmacka med lättöl, chokladsmask och kaffe kommer på tal vänder PeO ryggen till.

Vinnare i teori eller praktiken. Jag kan ha förståelse att Jonas fick brått med bilen. När verktyget är en BMW 640i Gran Coupé som är skapad för snabba långdistanskörningar finns inget val. Men jag ser mig ändå som vinnare. För Jonas har ju aldrig kört tåg, det har jag! Och min lilla norrlandstripp belastade miljön med 0,00068 kilo utsläpp av koldioxid – mindre än ett gram – Jonas hetskörning norrut släppte ut 60 kilo i jämförelse!

Ett är i alla fall säkert – det är skönt med egen kupé.