Vi kör extrema Porsche 911 GT2 RS och 911 GT3 RS på Nürburgring!

Jag var här för tre år sedan. Då tävlade jag med en BMW M3 GT4 i den europeiska GT4-serien. Regnet vräkte ner så kopiöst att det enda jag såg på start- och målrakan var framförvarande bils baklyktor och bromspunkten blev alltid någon meter efter jag såg bromsljusen tändas. Strax efter att jag rundat en annan BMW på yttern i högerhårnålen som bryter av banan efter Mercedes-komplexet hängs den röda flaggan ut vilket innebar slutet på racet. Förhållandena var för farliga.

Nu är förutsättningarna annorlunda. Först och främst är det ingen tävling, Teknikens Värld är nämligen med på Porsche GT Experience ihop med kunder som äger GT-Porschar. I depån står en blandning av Cayman GT4, GT3, GT3 RS och GT2 RS. Totalt räknar jag till över 40 bilar! Det är heller inte någon nederbörd. 30 grader är i stället alldeles för varmt och solen lyser starkt. Hade jag kört den svarta BMW M3 GT4 jag tävlade med för tre år sedan hade det varit en jobbig dag. Racingbilar har en ovana att inte utrustas med luftkonditionering. Dessutom hade den fyra liter stora V8:an framför fötterna inte direkt någon kylande effekt när varvtalsnålen pekade bortom 8000. Högt motorvarv betyder även bra motorljud, nästan i klass med GT3 RS.

Porsche 911 GT3 RS

Jag tackar Porsche för att de inte gått så långt med dagens farkoster, klimatanläggningen är kvar och får jobba hårt. En del tycker förmodligen jag är dum som kör med AC:n på, ”det tar ju effekt”! Men den ynka effekten som förvinner från motorn vägs upp mot att jag orkar hålla mig skärpt.

Jag ska inte klaga på värmen för framför mig har jag de två vassaste och snabbaste gatlegala 911:orna som kan köpas och jag har en hel eftermiddag med så många varv jag orkar på en av världens bästa racingbanor, Nürburgring! Strategiskt nog brukar jag alltid börja med det sämsta och i dag stavas det ”sämsta” GT3 RS. Hur sjukt är inte det?

Vi missade precis att få med den gröna besten till fjolårets Bankalas på Ring Knutstorp, då den bokstavligen kom till Sverige dagen efter. Hade den rått på segraren McLaren 720S? Nej, det hade den inte. Men vad GT3 RS är bättre än McLaren på, och förmodligen bättre på än alla andra i världen, är motorljud. Att dra den 4,0 liter stora och 520 hästkrafter starka boxersexan upp mot 9 000 varv ger mig gåshud. Sågklingeljudet är öronbedövande även med racinghjälm på men det är så härligt och ger en makalös känsla till körningen. Att en motor klarar av att varvas så hårt och under så lång tid är fascinerande och minst lika fantastiskt.

Men 911 GT3 RS har inte bara ett hjärta av guld, långt ifrån! GT3 RS är perfekt avvägd och balanserad. Motorn, växellådan, styrningen, chassit, allt arbetar i en sällsynt bra symbios. Oavsett om jag befinner mig i den långsamma passagen efter start/målrakan eller i supersnabba Schumacher S:et! Men jag måste faktiskt skriva något negativt, jag gillar inte bromspedalen. Jag känner hela tiden ABS:en som jobbar och pedalen är inkonsekvent. Det optimala under bankörning är att arbeta med bromsarna så att ABS inte behöver gå in, men det går inte. Tidigt, långt innan det är nära att låsa upp, slår det i pedalen och in i vissa inbromsningar är pedalen stum utan att det bromsar bra. Jag förväntade mig mer av Porsche för maskinellt är bromsarna ruggigt bra. Något som vi själva bevisar genom att bromstesta förra GT3 RS på 31,8 meter från 100 km/h till stillastående. Ett rekord som ännu inte slagits!

Jag var inne på att jag för tre år sedan rundade en konkurrent på yttern i högerhårnålen efter Mercedes-komplexet. Då körde vi den kortare sträckningen, kallad sprint. I dag kör vi GP-slingan. Dock utan det berömda Mercedes-komplexet då det är upptaget av annan aktivitet. Det ger en tight chikan efter den våldsamma inbromsningen in i första sväng. Det går dessutom utför och jag skrev att jag inte får den känsla jag vill i pedalen, men oavsett känsla är bromsprestandan riktigt bra när pedalen stämplas i golvet. Fortfarande hängandes i sexpunktsbältet lägger jag om ratten till höger. Styrkänslan är lätt men ändå extremt kommunikativ. Det är också chassit som reagerar på minsta rattrörelse. Racingtakterna sitter i och jag har fortfarande kvar vänsterfoten på bromsen under instyrningen vilket ger precis den effekt jag söker, rumpan börjar rotera och styrningen får maximal hjälp av viktförflyttningen. Porsche 911 har som alltid svansmotor, alltså motorn bakom bakaxeln, och är riktig baktung. Men det är inget som märks, 911 GT3 RS är lekande lätt att hantera när rumpan flyter ut. I takt med att jag rätar upp styrningen lyfter jag bort vänsterfoten, styr vänster och högerfoten trycks ner. På tvåans växel hinner pedalen gå i golvet innan ratten är rak, men det blir ingen dramatik. Michelin Pilot Sport Cup 2-däcken med en bredd på 325 mm suger sig fast i asfalten och omvandlar alla hästkrafterna till acceleration.

Fram till banans lägsta punkt bestående av en 180-graders sväng med bankning tar sig jag och den gröna Porschen genom vänster-högerkombinationen på ett lika imponerande sätt som genom första kurvpartiet. Den långa 180-gradaren inbjuder till ännu längre trail-braking, alltså att både bromsa och styra in samtidigt. Rotationen blir något mer kritisk men innan jag är nära att snurra runt möter jag upp med gas och med så kraftig viktfördelning bak sätter sig svansen direkt. Boxersexan är responsiv och accelerationen är kraftfull upp mot Schumacher-S:et. Ett S som inte bara Schumacher utan alla Formel 1 bilar kör flat-out utan svårigheter. I verkligheten är det en riktigt skarp chikan som dessutom har en riktigt oskön ojämnhet på innerkanten av högern. Bilen komprimeras kraftigt i ingången samtidigt som banan faller ifrån något i utgången. I en gatbil håller man inte fullt, i alla fall inte i en GT3 RS och det säger en del. Full gas eller ej – det är en ruskigt härlig kurvkombination där det går riktigt fort!

Det öronbedövande motorljudet skär in i kupén på bakrakan som bryts av en snäll högerknix, en enkel fullgassväng i GT3 RS. Uppför backen in mot chikanen når jag nästan lika hög toppfart som på start/målrakan, 230 km/h! Vi kör den snällare chikanen som används under 24-timmars och inte den chikan Formel 1 kör. 24-timmarsvarianten har kerbs som bara är några centimeter höga med målad betong på insidan, som racingförare är frestelsen att köra på kerbsen för stor och det känns som att RS-Porschen gillar det!

Efter några fler varv och några av de mest njutbara minuterna i mitt liv slår jag av på start/målrakan och påbörjar ett avkylningsvarv. Nu börjar jag blir ivrig, det här är ju bara en mjukstart på vad som väntar på mig inne i depån...

Porsche 911 GT2 RS

Porsche 911 GT2 RS, visst ligger det bra i munnen? En mer ikonisk bokstavs/sifferkombination är svår att hitta. En läskigare bil är också svår att hitta. Inte nog med att den har 700 hästkrafter, svansmotor och bakhjulsdrift. Den satte även rejäla spår hos mig under Bankalaset. GT2 RS är utan tvekan den vildaste och farligaste bilen jag kört, alla kategorier. Men Bankalaset körs på Knutstorp som bevisligen är en för knixig bana för värstingen från Stuttgart då den flera gånger var på väg ut i spenaten efter att jag gett bilen oförtjänt förtroende. Hjulspinn när man tror bakvagnen sitter är inte lätthanterligt. Passar den bättre på Ringen? Och kanske framför allt, kan den slå tillbaka från att ha hamnat bakom GT3 i fjolårets Bankalas?

Accelerationen tar mig på sängen lika mycket nu som på Knutstorp, det gör ont i magen och jag har svårt att andas när gaspedalen trycks ner. Ett effektövertag på 180 hästkrafter tycker inte jag låter jättemycket, men det här är en helt annan värld… Raksträckan på GP-slingan är inte särskilt lång och där GT3 RS toppar drygt 230 km/h passerar hastighetsnålen 270 km/h i GT2 RS! Vansinnigt! GT2 RS är så pass accelerationssnabb att det blir som en helt ny bana. Inte bara bromspunkter behöver flyttas utan apex, gaspunkter och hela körstilen blir annorlunda, allt måste tänkas om! Det största problemet är dock samma som på Ring Knutstorp. GT2 RS är riktigt giftig under acceleration ur sväng. Jag tar kurvpartiet och det måste vara runt 520 hästkrafter den maximala gränsen för accelerationsgreppet ligger i Porsche 911, för GT2 RS har stora problem att få ner sina 700… Detta gäller inte bara ur det långsamma partiet utan problemet återkommer i nästan alla kurvor. Hela tiden måste jag ”ha ett ägg under gaspedalen” och finjustera för att ligga på rätt sida av gränsen.

Förutom drivlinan är det få detaljer som skiljer modellerna åt så med ägget kvar under gaspedalen är GT2 RS lika bra som GT3 RS. Men den som tar sin GT2 RS till banan ska tänka två gånger innan antisladdsystemet kopplas ur för GT2 RS biter ifrån reptilsnabbt. Utan förvarning.

Jag aldrig varit med om något så bränsletörstigt som den turbomatade 3,8-litersmaskinen i GT2 RS. Ut från depån är tanken halvfull och med fullt sjå med annat räknar jag inte varven men ganska snart är tankmätaren nere på rött… Samma gäller det destillerade vattnet som kyler de både turboaggregaten för att bilen ska kunna leverera de 700 hästkrafterna. Tanken rymmer tio liter och bilen drog totalt närmare 20 liter på en eftermiddag. Det som imponerar mest med de här två Porscharna är att de känns likadana på första som sista varvet. Trots att jag ligger på så hårt jag kan hela passen och det är riktigt varma förhållanden tappas varken greppnivå, bromsar eller motortemperaturer efter tio varv på väldigt krävande Nürburgring.

Egentligen är frågan om vilken som är roligast högst hypotetisk. Bägge är såklart vansinnigt kul bilar men Porschar i den här kalibern har på sistone blivit högintressanta spekulationsobjekt och går du i dag till Porsche och vill lägga en order blir det svårt. Detta innebär att begagnatmarknaden är helt galen. Nybilspriserna ligger på 1,95 respektive 2,7 miljoner för grundversionerna. Redan där helt galna pengar. Begagnade får du dessutom lägga till några hundra tusen för GT3 RS, för GT2 RS behöver du slanta upp närmare fyra miljoner. Detta för att det helt enkelt inte finns några nya kvar att köpa. Negativ värdeutveckling är positiv för den som lyckades lägga vantarna på en bil från fabrik, och negativ för alla oss andra...

Vilken bil som egentligen är roligast vill jag påstå beror på skickligheten hos föraren. GT3 RS är den bättre bilen då den har en perfekt balans mellan effekt och chassi vilket gör den mycket mer lättkörd. Men det är ändå GT2 RS jag lägger mest varv i. Just för att den är en sån utmaning att köra och så belönande när man lyckas tygla den. Men jag står fast vid vad jag tyckte under Bankalaset, 700 hästkrafter är mer än vad dagens 911 klarar av. Ändå är det GT2 RS som ligger närmast mitt hjärta.