Färgglada och hurtiga

Se, en bild från en tid när bilar var lackerade i läckra kulörer. Man kan nästan tro att fotografen Peo Eriksson har haft ett finger med i spelet när det bokades bilar – allt för att få till en så fin palett som möjligt.
Men det var inte kulörer som var temat för detta test i Teknikens Världs nummer 10/1974 utan prestanda. Eller brist på den, rättare sagt. Precis som i våra dagar var bilfloran i förändring, och nästan lika dramatiskt som i dessa elektrifieringstider. Åtminstone för en motorman.

Den renodlade sportbilen höll på att dö då den blev utmanad av nya tidens GT-bilar. Inte GT som vi tänker oss en typisk Gran Turismo-vagn. En dyr sportbil med komfort att kryssa ner till rivieran med. Solglasögon på skallen, lättpackade och med kasionobesök i sikte. Ja, du känner till klyschan. Nej, här handlade det om vanliga familjebilar med lite extra hästkrafter och tuffa detaljer.
Längs fram har vi den dyraste vagnen, Audi 80 GT för 26 000 kronor. Med 100 hästkrafter var den kvickast i gänget men också riktigt duglig som familjebil. Faktiskt fullt jämförbar med Saab och Volvos större familjebilar sett till utrymmen. Bakom Audin lurar Simca 1100 TI, samlingens gamling som inte tillförde så mycket till segmentet. Halvkombikaross och fyra dörrar förblev modellen trumfkort.