Fartvidunder från förr

Rubriken på sidorna 26 och 27 i Teknikens Värld nummer 2/1981 är knappast chockerande i dag. 0-100 km/h på fem sekunder höjer inga ögonbryn i dessa tider av elbilar. Då var det dock sensationellt. Bilar för vardagslunk klarade knappt tio sekunder och siffran överträffade till och med värstingen Porsche 911 Turbo.
Bilarna i artikeln var dock inget för gatan utan tre rallycrossbilar som Teknikens Världs testlag satte tänderna i en regnig, kall och blåsig dag på Gelleråsen i Karlskoga. Bilarna var av tre olika läror: Motor och drivning fram (Saab 99), motor och drivning bak (Volkswagen Typ 1) samt motor fram med drivning bak (Volvo 343). Lika välbekanta som de modeller bilarna byggde på, i princip var bara kaross och motorblock original, var förarna: Stig Blomqvist, Mikael Nordström och Anders Hultqvist – alla toppnamn inom sporten.

Regn och rusk men annars en ovanligt fartfylld dag på fältet för Teknikens Världs testlag.

Även motorernas effekt har bleknat med tiden, 852 hästkrafter – tillsammans. De eldrivna rallycrossbilarna som gör debut i årets världsmästerskap har närmare 700 hästar styck och betar av 0-100 kilometer i timmen på 1,8 sekunder.
Det de gamla bilarna tappar i effekt och prestanda i jämförelse tar de igen på ljudbilden. Testlaget monterade sin utrustning i bilarna och häpnade över siffrorna. Saaben var tystast med 103 decibel vid full acceleration. Tyst och tyst… en vanlig bullrig personbil höll sig kring 80 decibel. I Volvon rusade nålen upp till 113 decibel men det var bara en försmak på vad Folkan levererade. Med sin motor monterad halvvägs in i kupén nådde den 118 decibel.  ”Det är värre än discomusik, värre än en borrmaskin, värre än… ja, nästan värre än vad som helst”, löd omdömet.

Teknikens Värld nummer 02/1981.

”Roligare kan man knappast ha” blev slutordet i artikeln. Volvon blev vår favorit då den var mest lättkörd. Kanske längtade vi tillbaka till att köra vanliga bilar.
I sakta mak utan öronstörning.