Vatten till vin

 ”Vågar du köpa ett märkligt bilmärke från Sydkorea som ingen i Sverige tidigare hört talas om och som till stora delar bygger på halvgammal japansk teknik?”
Öppningsraden i testet från 1997 av Kia Clarus bådade inte gott. Teknikens Värld hade redan 1994 provkört sedanen Kia Sephia och suven Sportage i och med att märket skulle lanseras i Europa. Men denna gång gällde det bilar som skulle säljas i Sverige, då Kia Sverige AB hade etablerats i Malmö året innan.

Clarus blev dock ingen vidare hit, en bil som till stor del var en ombyggd Mazda 626. Den såg stor, vräkig, nästan lyxig ut för sin tid, men var i själva verket ­gammal teknik från japanska lagerhyllor. Clarus var gungig som få, mjuk som ett luftskepp. Det kan väl vara mysigt, men inte i kombination med usla stötdämpare. På guppig väg kunde hjulen börja studsa och bilen vandra i sidled. Styrningen var inte särskilt kul heller, sävlig.
Motorn på 1,8 liter hämtades även den från Mazda och gav 116 hästkrafter. Särskilt skoj blev det inte för det, då bilen var tung och motorn lät mer än vad den gick.
Om du inte minns Kia Clarus behöver du inte skämmas, som du förstår blev det ingen säljsuccé att tala om.