Jeep Grand Wagoneer mot Range Rover och International Harvester Scout
Långt, långt innan någon smart marknadsförare kläckt beteckningen sport-utility-vehicle, fanns åtminstone tre vagnar som skulle kunna klassa in under begreppet. De var pionjärer som banade vägen för det som kom att bli den moderna suven och gjorde den rumsren – nåja, kanske inte i alla läger.
Amerikanska International Harvester är mest kända för lantbruksmaskiner av alla de slag. De var Amerikas ledande traktortillverkare redan under 1900-talets början och tillverkade även lastbilar, pickuper och bussar. Lantbrukarna kunde i princip köpa alla maskiner, traktorer och skördetröskor under ett tak. Till och med bilar. Företaget var gigantiskt och hade faktiskt en sammansättningsfabrik för jordbruksmaskiner i Norrköping mellan 1905 och 1969. 64 år av amerikansk jordbrukshistoria – i Sverige!
I början av 50-talet märktes en efterfrågan på mindre, enkla fyrhjulsdrivna bilar i USA, och på den tiden var det Willys Jeep som härskade tämligen ensam.
IH såg potentialen och chefdesigner Ted Omas skissade på en mindre, fyrhjulsdriven bil, en bil som stod klar 1960 och lyssnade till namnet Scout 80. Den blev 1966 något förfinad och bytte namn till Scout 800. Men amerikanens krav på komfort och lyx ökade med tiden, de relativt små och enkla terrängbilarna med tydlig brukskaraktär tappade köpare, så 1971 ersattes Scout 800 av en helt ny modell som vi kör här och nu, den större, mer påkostade och bekvämare Scout II.
Ett märke som redan etablerat sig var som sagt Willys Jeep. De hade sin populära krigsjeep i olika varianter, också för civilt bruk men behövde något större, bekvämare och framför allt lyxigare. Det fick man i november 1962 när Jeep Wagoneer såg dagens ljus. Den kände industridesignern Brooks Stevens som vid den här tiden jobbade för Willys Overland Motors, hade ritat drömbilen för väldigt många amerikaner. Med tiden blev den allt lyxigare. Större motor, automatlåda, trävirke på sidorna, bromsservo och styrdito - och ofta oxblodsfärgad, beige eller blå inredning. Smaskig som en Dagobertmacka. En riktig fullsize familjebil som tar lilla hustrun till stormarknaden på ett betryggande sätt i alla väder. Företaget bytte i samma veva namn till Kaiser Jeep Corporation men som såldes i början av 70-talet till AMC, som i sin tur såldes till Chrysler 1987. Men Jeep Wagoneer ändrades inte. Den var under hela sin livslängd stor, stöddig, och levererades i slösande lyxförpackning. En bilmodell som bara ändrats marginellt under sina 29 år. Den sista Wagoneer rullade av bandet i Ohio 1991, och det är den mest eftertraktade eftersom den tillverkades i minst antal.
Sagan om Suven:
Den mycket fina Jeepen har vi kört förr. Närmare bestämt i Teknikens Värld nummer 3/2002 i reportaget ”sagan om suven” där Jeep Wagoneer utnämndes till den allra första stadsjeepen. Ägaren Fred Mannerfelt ägde bilen mellan 2001 och 2002 men köpte tillbaka den 2010. Den har med tiden fått smärre rostangrepp och Fred funderar på att skicka över den till USA för renovering hos firma Wagonmaster i Texas, experter på just Jeep Wagoneer.
På vår sida av Atlanten, i kolbrytarnas England ville Land Rover bredda sitt utbud som bestod i en enda bil – Land Rover Series. Den fanns i olika längder och med olika karosser men med ett gemensamt. De var obetydligt bekvämare än traktorer och tilltalade därför mest militär, lantbrukare och skogsägare. Precis som Willys Jeep, eller IH Scout 80 för den delen. Spartanska som få.
Efter en marknadsundersökning kom man fram till att det folk ville ha var en terrängående bil som var lika bekväm som en vanlig Rover personbil.
Två av företagets ingenjörer gick igång på idén och slog huvudena ihop. Gordon Bashford och Spencer King började bygga en prototyp som stod klar 1967. Engelsmännen hade ingen egen motor som var tillräckligt stark men samtidigt liten och lätt, utan sneglade över pölen, mot Buick, som hade just en liten, lätt aluminium-V8. Man köpte helt sonika verktygen av GM och började bygga motorn själva, och den debuterade redan 1967 i personbilen Rover 3,5 litre. Den slutgiltiga designen av den nya bilen stod klar 1969 och året efter var produktionen ett faktum. Den döptes till Range Rover och var i begynnelsen inte alls lika lyxig som Jeep Wagoneer. Med åren blev den allt mer utrustad och fick automatlåda, luftkonditionering, ädelträpaneler, läderklädsel, stereoanläggning och långhåriga mattor. Allt det där som förknippas med lyx. Första generationen Range Rover tillverkades till och med 1995.
Jeep låg alltså steget före och hade sin stora, fyrhjulsdrivna lyxbil klar redan 1963, långt före IH och långt före Land Rover satte spaden i marken. Utseendet påminner om en stationsvagn. En jättestationsvagn. Man kan nästan kalla den majestätisk och den är definitivt macho.
Den bil vi rattar är en sentida Wagoneer från 1991. En ”final edition” som plaketten på instrumentbrädan förkunnar. Fullutrustad och med förgasarmatad V8 från AMC, trots att Chrysler i huset hade en modernare maskin med insprutning. AMC-motorn på 360 kubiktum (5,9 liter) ger i årsmodellerna 1989-1991 blott 144 hästkrafter och är den sista USA-tillverkade bilmotorn med förgasare. Tidigare årsmodeller med 360-motorn hade upp till 295 hästkrafter med fyrportsförgasare, men allt hårdare avgaskrav tvingade med tiden ner hästkraftsantalen. I vilket fall som helst har den ett ordentligt vridmoment och den bara pyser lite förnöjt, men med gott om kraft. En kraft som visserligen minskar när den går igenom den trestegade automatlådan och vidare till fördelningslåda och axlar. Toppfarten är modesta 145 km/h.
International Harvester Scout II har också V8 i gjutjärn. Egentillverkad. Den vanligaste är på 304 kubiktum och levererar cirka 135 hästkrafter vid lågt varvtal. Maskinen kan tvinga upp tvåtonsklumpen i hela 140 kilometer i timmen men trivs, precis som Wagoneer, bäst kring 90.
Scout II fanns också med fyr- och sexcylindriga motorer och en större V8 på 345 kubiktum. Från 1976 också med dieselmotor tillverkad av Nissan.
Gemensamt med Wagoneer har Scout den treväxlade automatlådan Torqueflite A727 från Chrysler. Även de stela Dana-axlarna fram och bak är en gemensam nämnare. Till Wagoneer fanns från början individuell framvagn men som inte var lika stark som en stel axel. Däremot var den klart drägligare på landsvägen. För övrigt har alla tre bilarna stela axlar fram och bak och därmed ett likartat beteende. Men själva upphängningarna skiljer. De båda amerikanerna har bladfjädrar både fram och bak vilket gör fjädringsvägen relativt kort och framför allt stötig på väg, som järnstaket, men Scout går aningen mjukare.
Precis så var Land Rovers tidigare bilar byggda. Robust och hållbart i terräng men knappast optimalt på landsvägen. Med Range Rover hade engelsmännen tänkt till och försåg de stela axlarna med skruvfjädrar. Det innebär mycket längre fjädringsväg vilket är bra i terräng men ger också ett bättre vägbeteende. En annan bonus är att upphängning med skruvfjädrar är betydligt lättare än bladfjädrar. Apropå vikt så är karossen i Range Rover av aluminium, likaså motorn vilket gör att bilen väger mindre och har lägre tyngdpunkt – inte minst viktigt om man forcerar sidolutningar. En annan fördel med kaross i aluminium är att den inte rostar, därmed inte sagt att den skulle vara oförstörbar. Den ärgar istället. Konstruktionen innehåller också en del stålplåt, bland annat hörnen bak, dörrarnas ramar med mera – och där rostar det. Dock inte i den omfattning som Scout, vilka rostar något hemskt. Den bil vi kör hade i princip ingen plåt kvar i nederkanterna innan renoveringen. Själva plåtkvaliteten på Scout blev också sämre efter 1975 när plåten man använde var återvunnen, och något rostskydd att tala om förekom inte. En udda grej med Scout är att taket är avtagbart, så med lite skruvande får man alltså en cabriolet. Som extratillbehör fanns även en tygsufflett.
Range Rover är permanent fyrhjulsdriven medan Scout och Wagoneer har inkopplingsbar fyrhjulsdrift. Detta för att spara bränsle, och för att fyrhjulsdriften ”knyter sig” när man kör på torrt underlag. Det gör inte Range Rover tack vare en Torsen mellandifferential.
Man skulle med det kunna tro att Range Rover som har permanent fyrhjulsdrivning är törstigare än jänkarna men i verkligheten är det tvärtom, tack vare att den är något lättare, samt har en mindre men mer effektiv motor. Den var från början på 3,5 liter men har med tiden vuxit. I bilen vi kör är den på 3,9 liter, bränsleinsprutad och ger 181 hästkrafter. Automatlådan, som är standard i SE-modellen, är fyrstegad.
Mot slutet av 70-talet gick IH på knäna, med strejker och annat strul, och någon efterträdare till Scout II kom aldrig. 1980 är sista årsmodellen. Under tiden den tillverkades fanns däremot andra versioner. Terra var pickup-modellen med 18 tum längre hjulbas än Scout II, och Traveler, också med förlängd hjulbas, med avtagbart tak i glasfiber och en tredje sätesrad som tillbehör. Dessutom fanns mellan 1977 och 1979 en specialversion kallad Super Scout II (SSII) som var framgångsrik i offroad-tävlingar och vann bland annat Baja 1000.
Jeep Wagoneer fick tillägget Grand Wagoneer 1986, detta för att skilja ut den från den mindre XJ Wagoneer som såg dagens ljus 1984, en bil som är till förvirring lik Cherokee som den heter på många marknader, bland annat vår. Och Jeep rullar fortfarande på med en rad olika modeller som efterträtt Wagoneer, men ingen är väl så saknad. Range Rover måhända var mest spartansk när den kom 1970 men med tiden blev den något helt annat. Den tillhör idag den absoluta gräddan av lyxiga terränglimousiner.
Så tyckte vi då
Teknikens Värld 22/75: Testlaget åkte till Nordkap i fyra terrängbilar, men tyvärr inte i någon Jeep Wagoneer. Istället fick IH Scout, Range Rover och Chevrolet Blazer möta Jeep Cherokee – med rak sexa och treväxlad manuell låda. Överlägsen testsegrare blev Range Rover där anledningarna var hög komfort, bra vägegenskaper och lägst bränsleförbrukning (!). På en klar andraplats kom Scout som ansågs vara ”vettigt byggd, skön på landsvägen och effektiv i terrängen”. Chevrolet Blazer kom sist, trots positiva åthävor som ”härligt stark motor, ovanligt mjuk och fin automatlåda och ett utseende som får det att vattnas i munnen”. Att den mest kändes som en lastbil, var klumpig och törstig blev spiken i kistan. Jeep ansågs ”vara en stor stationsvagn med terrängmöjligheter, lastar mest och den sexcylindriga motorn lockar med bra bränsleekonomi”.
Artikeln publicerades ursprungligen i Klassiska Bilar 8/2011.
Mer från Klassiska Bilar läser du här!
International Harvester Scout II 1978
Ursprungligt pris (1978): 54 700 kronor.
Uppskattat pris (2011): från 25 000 kronor.
Motor: Bensin, V8 längsmonterad, tvåportsförgasare. Cylindervolym 304 kubiktum (4 976 cm3). Max effekt 134 hk vid 3 600 r/min, max vridmoment 322 Nm vid 2 000 r/min.
Kraftöverföring: Motorn fram, inkopplingsbar fyrhjulsdrift. Trestegad automatlåda, hög- och lågväxel.
Hjul: Fälg 15 tum, däck 255/75.
Mått/vikt (cm/kg): Axelavstånd 254, längd 421, bredd 178, höjd 167, spårvidd f/b 145/145. Tjänstevikt 2 100, maxlast 660. Tank 72 liter.
Fartresurser: Toppfart ca 140 km/h, acceleration 0-100 km/h 18 s.
Bränsleförbrukning: ca 1,9 liter milen.
Jeep Grand Wagoneer 1991
Ursprungligt pris (1991): ca 300 000 kronor.
Uppskattat pris (2011): från 100 000 kronor.
Motor: Bensin, V8 längsmonterad, tvåportsförgasare. Cylindervolym 360 kubiktum (5 896 cm3). Max effekt 144 hk vid 3 200 r/min, max vridmoment 380 Nm vid 1 500 r/min.
Kraftöverföring: Motorn fram, inkopplingsbar fyrhjulsdrift. Trestegad automatlåda.
Hjul: Fälg 15 tum, däck 235/75.
Mått/vikt (cm/kg): Axelavstånd 277, längd 473, bredd 190, höjd 169, spårvidd f/b 150/147. Tjänstevikt 2 150, maxlast 560.Tank 77 liter.
Fartresurser: Toppfart 145 km/h, acceleration 0-100 km/h 16,6 s.
Bränsleförbrukning: Ca: två liter milen.
Range Rover SE 1991
Ursprungligt pris (1991): 403 000 kronor.
Uppskattat pris (2011): från 25 000 kronor.
Motor: Bensin, V8 längsmonterad, bränsleinsprutning. Cylindervolym 3 947 cm3. Max effekt 181 hk vid 4 750 r/min, max vridmoment 191 Nm vid 3 000 r/min.
Kraftöverföring: Motorn fram, permanent fyrhjulsdrift, fyrstegad automatlåda.
Hjul: Fälg 16 tum, däck 205/80.
Mått/vikt (cm/kg): Axelavstånd 254, längd 445, bredd 208, höjd 179, spårvidd f/b 149/149. Tjänstevikt 2 100, maxlast 410. Tank 76.
Fartresurser: Toppfart 180 km/h, acceleration 0-100 km/h 11,5 s.
Bränsleförbrukning: Ca 1,5 liter milen.
Kommentera artikel
Teknikens Värld erbjuder möjligheten att kommentera artiklar. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga. Kommentarer granskas inte i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetslagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen expressen.se