Provkörning av BMW 745i

Vanliga 7-serien hade debuterat redan 1977 men då med fabrikens raka sexor med insprutning. Störst var 733i på 197 hästkrafter.­ För att konkurrera med Mercedes V8:or krävdes mer effekt. Det tog ytterligare två års utvecklingsarbete, och 1979 var det dags för 745i – världens första turboladdade lyxbil. En sensation­ i segmentet.

Lösningen med laddluftkylare och turbo­aggregat innebar en ordentlig uppryckning till 252 hästkrafter. Basen var fortfarande den 3,2 liter stora raka sexan, vilket betyder att modellbeckningen 745 egentligen var lite av falskspel. Men förmodligen vad som krävdes för att kunna konkurrera med Mercedes 450 SE. Att det blev just 745 beror på att man använde koefficienten 1,4, densamma som användes i Formel 1 för att jämställa turbo­bilarna med sugmotorkonkurrenter. 3,210 x 1,4 = 4,5!

Bilen jag har fått låna har tillbringat hela livet som skådebröd på BMW:s bilmuseum. Tills häromåret då man bestämde att det var dags för 745:an att möta verkligheten. Den gamla lyxbilen dammades av och registrerades och lånas nu ut mellan varven till biltidningar och murvlar som jag. Skicket är enastående. Körsträckan är 336 mil, och inredningen är förstås därefter. Vilket inte hindrar att jag gungar till när jag placerar mig i förarstolen. Först undrar jag om den är nedsutten, sedan inser jag att det var så här mjukt fjädrat man satt på 70-talet. Det är som att sitta i en gammal länsfåtölj.

På första möjliga raksträcka passar jag på att göra en kickdown. Det är ju det som är grejen med turbo och 745i. Men reaktionen låter vänta på sig. Det är som om man skulle streama tre säsonger av Game of Thrones med Norwegians gratis-internet. Det händer ingenting. Och ingenting. Men så plötsligt hugger det till i lådan. Den treväxlade automaten kuggar­ ner till tvåan. Nu jäklar. Resurser finns, men för att det ska hända något måste motorn passera 3 000 varv. Sedan kommer allt på en gång.

Motorn har den raka sexans vassa ljud, helt annorlunda än V8-brölet från Mercedes största S-klass-modeller. I Teknikens Världs test av 745i skrev Dag Hogsten 1983 att "accelerationen är snabb som hos en supersportbil". Då stämde det. 0-100 km/h går på 7,8 sekunder och motorn skjuter­ på duktigt. Toppfarten är noterad till 227 km/h. Det var prestanda som bara matchades av Porsche och Ferrari. Mer Teknikens Värld och mer Hogsten: "Vagnen reagerar så explosivt att bakhjulen lätt spinner loss om vägen är fuktig."

7-serien vann faktiskt en klass i sydafrikanska mästerskapet 1985, den enda tävlingsserie som BMW har ställt upp med en 7-serie i. Men trots detta: Chassit ger allt annat än sportvagnsvibrationer, med dagens mått mätt. Den stora sedanen seglar som i en tsunami genom kurvorna.

Förarmiljön är heller inte direkt sportig. Breda träplankor påminner om 70-talets bilhandlarkontor. Det är mer business än sport. Den blå velourklädseln adderar en mer gammaldags känsla, lite av SJ:s gamla förstaklasskupéer. Ratten är gigantisk, som om det saknas servostyrning. Men det har den. Andra finesser­ var uppenbarligen inte lika självklara. Plastbrickor i framdörrarnas klädsel markerar var fönstervevarna skulle ha suttit om inte just detta exemplar var försett med elhissar. Sedan tar utrustningslistan slut. Ja, den har förstås radio och färddator också. Sistnämnda var standard på 7-serien och en lyxbilsmarkör som hette duga i slutet av 70-talet. Snittfart, medel­förbrukning och beräkning av aktionsradien kan utläsas.

Men Dag E Hogsten, testskribenten från 1983, var inte imponerad. "Vill man vara tråkig kan man ju undra vad all denna information ska användas till. Och vill man lägga pannan i riktigt djupa veck kan det ifrågasättas om inte datorn stör koncentrationen under bilkörningen." 70-talet anropar också genom en askkopp dimensionerad för ett mindre vulkanutbrott. Under askdepån återfinns de tidstypiska kassettbandsfacken.

På sin tid var 7-serien en relativ framgång för BMW, populär nog för att motivera en produktionscykel som varade ända till 1987. Totalt tillverkades 285 029 exemplar av E23-serien under tio år. Men jämfört med succén för Mercedes S-klass, typ W126 1981-1991, var det småpotatis. Mercedes sålde 818 063 S-klass sedaner, också det under en tioårsperiod. Den relativa sällsyntheten gör inte 7-serien mindre trivsam och milen slinker iväg.

Sammantaget är det en tidstransportör av rang. De stora rutorna bjuder på en runtom-sikt som vi inte har sett sedan Rolling Stones borde ha lagt av – allt andas "vergangenheit". När jag slår på radion förväntar jag mig höra "Ein bisschen frieden" med Nicole Seibert, eller direktreferat från Madonna di Campiglio. "Stenmark flyger fram i andra åket..."

Komforten och prestandan gör E23-modellerna väldigt njutbara som hobby­bilar. Man får en rejäl nostalgikick, utan att det­ skaver­ någonstans. Trots det låg modellen länge under klassikerradarn, BMW-fantasterna fokuserade hellre på 02-serien och olika M-modeller. Men marknaden har ändrats under de senaste åren, och nu har E23 kvalat in i klassikernas finrum – med råge, vill jag påstå.

Provkörningen är tidigare publicerad i Klassiska Bilar nummer 2/2018.

Mer från Klassiska Bilar läser du här!