Provkörning av BMW Z8
Vacker som en dag och stark som en björn. BMW Z8 är sportvagnen som lyckades kombinera ett klassiskt utseende med modern teknik! För 20 år sedan satt vi bakom ratten för första gången, och nu gör vi det igen…
Har du någon gång kört en schweizisk armékniv? Inte jag heller, men jag tror det är så här det skulle vara att köra en. Om man nu kunde det. En schweizisk armékniv ligger bra i handen och har massor av finesser, men ingenting man inte har användning av. Den är byggd med stor precision och kvalitet, har ett välskapt yttre och ett kraftfullt inre. BMW Z8 är som en schweizisk armékniv!
Under en helg sommaren 1993 hölls en stor tillställning för att tacka av den mångåriga chefen för BMW, Eberhard von Kuenheim. För att ge festen rätt stämning hade man samlat en skara klassiska BMW-bilar och gjort en mindre utställning. En av dem var 50-talsklassikern BMW 507 och det sägs att det genast blossade upp en diskussion om hur en modern tolkning av 507 skulle kunna se ut och vilken motor den skulle ha. Och viktigast av allt – varför skulle man inte bygga en?
BMW:s nytillträdde vd Bernd Pischetsrieder och utvecklingschefen Wolfgang Reitzle deltog båda i diskussionen och kom tillsammans överens om att man skulle undersöka möjligheterna i ett sådant projekt. Slutsatsen blev att en konceptbil skulle tas fram. Arbetet med konceptet, som fick namnet Z07, kom igång snabbt och när BMW drog täcket av den nya konceptbilen i Tokyo 1997 tappade alla hakan.
Flörten med gamla BMW 507 var lika självklar som regnjackan på midsommar. Allt från den låga fronten och de böljande framskärmarna till den smäckra bakdelen påminde om 507. Men trots översvallande omdömen var det långt ifrån självklart att BMW, som alltid ansetts vara framåtblickande i sin design, skulle bygga en bil med så tydliga retroinfluenser. Efter att Z07-konceptet visats upp en andra gång i Detroit ett år senare fanns det inte längre några tvivel – det positiva mottagandet var överväldigande och bilen skulle därför byggas! Drygt två år efter premiärvisningen av konceptet stod en produktionsklar bil redo och utseendet låg mycket nära konceptbilens.
PROVKÖRNING: BMW M5 (E28)
Bilen fick namnet Z8, enligt BMW:s Z-linje, men kunde lika gärna ha hetat 507 precis som sin föregångare. Karossformen är ingen direkt kopia av Albrecht von Goertz mästerverk från 1955 – men det mesta påminner om den legendariska 507-modellen. Motorhuven är långsträckt, aktern kort och rund, hjulhusen breda och hjulen stora. Bakom en låg och upprättstående vindruta finns en sittbrunn för två. Ja, till och med körställningen påminner om hur det var i gamla tiders sportvagnar! Jag sitter upprätt med den stora ratten rakt framför mig. Z8 har liksom samtida Honda S2000 och Fiat Coupé separat startknapp. Inte av någon som helst praktisk anledning – den sitter inte ens särskilt bra till – utan uteslutande för känslans skull. Jag behöver nämligen först både sätta nyckeln i tändningslåset och vrida om – för att sedan trycka på knappen. Jag gör som jag precis beskrivit och får det bekräftat att jag gjort rätt genom ett väl avstämt muller.
Motorn som nu vaknat till liv är samma som satt i dåtidens BMW M5 (E39). En längsmonterad V8 på fem liter med en effekt på 400 hästkrafter (294 kW) och ett vridmoment på 500 Nm. Det är en vansinnigt trevlig motor. Den känns inte som en typisk V8, utan mer som en mustig sexa. Och ljudet, som framför allt kommer från själva motorn och inte så mycket från avgassystemet, är likadant. Jag lägger i första växeln i den manuella lådan – som också är samma som i M5 E39. Jag arbetar mig upp genom de sex växlarna och tycker bara bättre och bättre om Z8 allt eftersom.
De ansvariga för Z8-designen heter Christopher Bangle och Henrik Fisker (den förre blev BMW:s hittills mest omdiskuterade designer genom tiderna, den senare startade eget bilmärke i sitt eget namn). Den böljande aluminiumkarossen vilar på en extremt böj- och vridstyv aluminiumbur, en så kallad Space Frame. Konstruktionen väger 230 kg och förbinds med 1 000 olika svetspunkter och 57 meter svetssöm. Även i hjulupphängningarna är det mesta i lättmetall. Men Z8 är trots det ingen lättviktare – vågen visar 1 660 kilo. Space Frame-konstruktionen byggdes av BMW själva i Dingolfing, men för att sammanställa hela bilen krävdes hjälp av ytterligare två fabriker. Hela byggprocessen tog tre gånger så lång tid som för en 3-serie. Endast tio bilar kunde byggas per dag.
Den höga vikten, som delvis var resultat av all komfortutrustning, kompenserades av det imponerande motorpaketet. V8-motorn från M5 har blivit ihågkommen som en av BMW:s främsta, men inte bara för sin fina karaktär, utan också för att vara den första V8-motorn utvecklad av BMW:s M-avdelning – som tidigare framför allt koncentrerat sig på raka sexcylindriga motorer. Motorn var i grunden samma V8 som fanns i 540i, men genom att borra upp cylinderblocket ökade volymen till 4 941 kubikcentimeter. Hanteras växellådan rätt avverkar Z8 0-100 km/h på 4,7 sekunder och om fartspärren vid 250 km/h inte hade funnits där hade bilen troligtvis varit god för farter bortåt 300 km/h. Att jag vet det beror inte på att jag själv har har varit i slutet på hastighetsmätaren och sniffat, utan på att Z8 har provkörts av Teknikens Värld tidigare. Första gången var för ganska exakt 20 år sedan, och då ägdes inte den provkörda bilen av en privatperson som vårdar den som sitt barn…
Jag tar det i stället lite (mycket) lugnare. Styrningen är fin, om än inte lika knivskarp som i vissa andra bilar från BMW – och chassisättningen är förvånansvärt stum. Z8 är lågmäld på låga varv. När jag trampar till på gaspedalen drar V8-motorn mig bestämt framåt. Slangbelle-effekten uteblir tack vare avsaknad av turboaggregat. Kraften upplevs i stället som linjär och nålen i hastighetsmätaren snurrar iväg fortare än fortast. Apropå hastighetsmätaren – instrumentpanelen är en av de mest kompromisslösa jag någonsin vilat ögonen på i en modernare bil. I inredningen har designerns ord varit lag för teknikerna. Att gruppen med instrument, innehållande fyra mätare, är placerade centralt på panelen förklarade BMW med att föraren på så sätt får lättare att se och koncentrera sig på vägen.
Att de flesta formgivare är besatta av symmetri har såklart inget med saken att göra. Det som invändigt ser ut som lackerad plåt på panelen är i själva verket plast – men illusionen är total. Bakom en lucka på mittkonsolen döljs displayen för ljudanläggning, färddator och navigationssystem. Fäller du ner luckan göms och glöms den moderna tekniken direkt. På förardörrens insida finns tre reglage. Ett till att justera backspeglarna, ett till att välja vilken backspegel du vill justera och ett till att hissa upp och ned förarsidans glasruta. Det finns alltså inget reglage på förarsidan till att styra passagerarsidans glasruta, som på i princip alla andra bilar med elektriska fönsterhissar. Nä, en extra knapp på dörren var otänkbart i Z8. Men funktionen finns fortfarande! Vad man behöver göra är att flytta reglaget för backspeglarna till höger, och på så vis kontrolleras även höger fönsterhiss av reglaget till vänster fönsterhiss. Hängde du med? Tveksamt kanske… men läckert är det i vilket fall! Och det är inte bara läckert att titta på, det är läckert att använda också. Allt man tar i sitter fast och känns robust. Det mesta är klätt i läder och reglagen är i solid aluminium.
”De kromade gälarna bakom hjulhusen kan passera, men den överdekorerade fronten med dess pliriga xenonstrålkastare och den där Vallåkra-läppen till spoiler – det stämmer liksom inte”. Så skrev vi i den där första provkörningen av Z8. Och jag förstår kritiken, men jag håller inte alls med. Kanske kändes det som att det inte stämde då, men nu – 20 år senare – stämmer det bättre än någonsin. Det är retrodetaljerna och de tidlösa, vackra formerna som gör Z8 till den ikon den är. Det, tillsammans med dess kraftpaket till motor, gör den till en äkta drömbil i mina ögon. Allt samman ger Z8 de ingredienser som behövs för att bli en samlarbil av rang. Exemplaret vi kör i dag, som knappt har blivit inkört ännu, lämnar inte nuvarande ägares garage för under 2,5 miljoner kronor. En prislapp som gör att färre och färre bilar körs, vilket är beklagligt då det är en bil som man mer än gärna gör just det med.
I den där första provkörningen år 2000 spådde vi följande: ”Z8 är en styrkedemonstration från BMW, som vill visa hur en sportbil verkligen ska se ut. Och åtskilliga håller nog med, men hur många vill betala 1,2 miljoner för en roadster? När en Porsche 911 Carrera Cabriolet kostar en halv miljon mindre och man kan ha roligare i en Mazda Miata för en sjättedel av kostnaden. Risken är att Z8, liksom sin förebild 507, blir en bil som många vill ha men mycket få köper.” Och vi hade helt rätt. Trots massiv publicitet, bland annat genom James Bond-filmen ”The World is not Enough” – där Pierce Brosnan klöv en Z8 på mitten, blev bilen en försäljningsmässig besvikelse. När produktionen stoppades 2003 hade endast 5 703 bilar byggts.
Vilken tur då att min upplevelse av Z8 i dag inte blev en besvikelse. Tvärtom! Jag gillade BMW Z8 redan innan jag hade kört den – nu älskar jag den!
LÄS ÄNNU MER: Historien om BMW Z8
Denna provkörning publicerades först i Moderna Klassiker nummer 2/2020.
BMW Z8
Ursprungligt pris (2001): 1 200 000 kronor.
Uppskattat pris (2020): cirka 2 500 000 kronor.
Motor: Bensin. 8-cylindrig längsmonterad V-motor med 2 överliggande kamaxlar och 4 ventiler per cylinder. Borrning/slag 94/89 mm, cylindervolym 4 941 cm3. Max effekt 400 hk (294 kw) vid 6 600 r/min. Max vridmoment 500 nm vid 3 800 r/min.
Kraftöverföring: Motor fram, bakhjulsdrift. 6-växlad manuell låda.
Hjul: Lättmetallfälg, fälgbredd 8 tum fram, 9 tum bak. däck 245/45 R18 fram, 275/40 R18 bak.
Mått/vikt (cm/kg/grader): Axelavstånd 250, längd 440, bredd 183, höjd 132, spårvidd fram/bak 155/157. tjänstevikt 1 660, maxlast 240. tank 73 liter.
Fartresurser: Acceleration 0-100 km/h 4,7 s, toppfart 250 km/h (elektroniskt begränsad).
Bränsleförbrukning: Landsväg 1,06, stad 2,11, blandad körning 1,45 l/mil.
Kommentera artikel
Teknikens Värld erbjuder möjligheten att kommentera artiklar. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga. Kommentarer granskas inte i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetslagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen expressen.se