Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa teknikensvarld i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator
Foto: Martin Öberg

Provkörning av Citroën Ami 6

Den ståtar med 32 hästkrafter och inköptes för att ägaren behövde något som var lämpat för långresor. Så är den också dubbelt så stark som lillebror 2CV.

Vem minns Citroën Ami? Med en så ikonisk lillebror som 2CV är det lätt att hamna i skymundan, trots att designen minst sagt sticker ut. Motorhuven ser ut att ha smält under en het sommardag, och karossidorna har diverse veck som det är svårt att bli klok på. Ändå var den tänkt som det mer borgerliga, eleganta alternativet när den debuterade 1961.

Bakluckan har en stor ruta som nästan andas GS i sin design. Break hette kombin i Frankrike, Weekend i Sverige. Skåpmodellen "Service" fanns också. Foto: Martin Öberg

Citroën hade under andra halvan av 50-talet haft ett märkligt modellprogram bestående av två modeller. Världens enklaste bilmodell, 2CV, utvecklad för att frakta potatissäckar hos franska bönder, och världen mest avancerade personbil, den gashydrauliska, avantgardistiska DS, kallad "Gudinnan" i Frankrike och "Paddan" i Sverige. Kanske var det en 50-talssjuka: BMW hade ett liknande problem med motorcykelbilen BMW Isetta som instegsmodell och "Barockängeln", den lyxiga BMW 501, som nästa modell.

LÄS MER: Fler klassiska bilar

Men åter till Paris. Det krävdes inget marknadsgeni för att inse att en mellanmodell skulle passa mellan ytterligheterna 2CV och DS. Citroën-ingenjörerna fick dock strama ekonomiska tyglar. I praktiken var utvecklingsbudgeten näst intill obefintlig, och den nya mellanklassmodellen Ami – på franska "vän" – var i sin helhet byggd på bottenplattan från lilla 2CV. Men med karossen tog man ett så långt kliv som möjligt bort från 2CV-arvet.

Bakom designen stod Flaminio Bertoni, samme man som sex år tidigare hade revolutionerat bilvärlden med DS-modellen. Ami gjorde ärligt talat inte samma avtryck i bilvärlden, och utan att lägga några värderingar på designen kan vi konstatera att herr Bertoni inte fick fler designuppdrag av Citroën efter Ami 6. Sedanversion av Ami 6 fick den karaktäristiska bakvända bakrutan, samma stuk som på Ford Anglia från 1959. Men världens första serieproducerade bil med felvänd bakruta var faktiskt amerikanska Mercury Turnpike Cruiser från 1957.

Även lilla Ami 6 har den märkestypiska, en-ekrade ratten. Till höger om ratten skjuter växelspaken ut ur instrumentpanelen. Foto: Martin Öberg

Tidigt ute var Ami också med icke-runda strålkastare. Tillsammans med Ford Taunus (P3-modellen, minns du?) och Mercedes 220 SE gick Citroën Ami i bräschen för en ny syn på strålkastardesign, som vi i dag tar för självklar. Fram till 1960-talet hade strålkastare varit standardiserat runda, och inte modellunika. Citroën Amis smått ellipsformade strålkastare gjorde intryck på designers över hela världen. Inte minst i Italien, där Carrozzeria Allemano använda Ami-strålkastarna på superexklusiva Maserati 5000 GT.

Sedanmodellen har en speciell lutning på bakrutan. Notera även strålkastarna. Foto: Citroën

Om det var strålkastarna eller prislappen som gick hem på hemmamarknaden vet jag inte, men från en relativt svag start ökade försäljningen stadigt. 1966 gick Ami 6 om Renault 4 och blev det året den mest sålda bilen i Frankrike. Bra jobbat, och för övrigt enda gången en Citroën har tagit förstaplatsen i Frankrike under efterkrigstiden.

Allra mest populär var modellen vi provkör i dag, Ami 6 Weekend. Kombimodellen lanserades 1964, och hette förstås Break i hemlandet. Precis som sedanversionen var den 399 centimeter lång, men hade ett långt tak och en praktisk, lodrät baklucka. Utrymmena är faktiskt imponerande i längdled, men 152 centimeter i bredd gör att man lätt skaver axlarna mot varandra.

Framstolarna är extremt mjuka och dessutom lätta att ta ur. Foto: Martin Öberg

Men långresebil, hur blev den det? Saken är den att ägaren, Fred Gibbemark, sedan många år också har en 2CV. Men den tolv hästkrafter starka ur-Cittran har sina begränsningar på längre turer. Fred började därför titta efter något mer motorstarkt att köra med på Citroën-träffar runt om i landet. När denna Ami 6 från 1969 dök upp till försäljning framstod den som en perfekt Gran Turismo.

Motorn är samma luftkylda boxermotor på 602 kubik som Ami hade från början men just det här modellåret trimmades maskinen upp från 28,5 till 32 hästkrafter.
– Man får ju inte ha för bråttom. Men man kan utan vidare marscha i 80 km/h, försäkrar Fred.

LÄS MER: Citroën Ami gör comeback – som stadsbil

Om det inte är för kurvigt kan tilläggas. Bilen härstammar från den tiden då franska bilar gungade fram, vilket märks vid kurvtagning. Fördelen är att få bilar slår en Citroën Ami på dålig väg. Potthål, gropar eller gupp – allt sväljs av de höga 15 tums-hjulen. I "Stora Bilboken" från 1970 läser jag följande omdöme om bilens vägegenskaper.
"Vägegenskaperna är utmärkta med mycket mjuk fjädring, som upptar även stora vägojämnheter och man behöver sällan slå av på farten för dålig väg. Kraftig gungning och krängning förekommer, men den är knappast störande, när man vant sig."

Tvåcylindrig och luftkyld, och cylindervolym på 0,6 liter. Någonstans djupt där nere lurar kraftpaketet, dolt av diverse luftslangar. Foto: Martin Öberg

Just det – "när man vant sig". Kunde inte ha sagt det bättre själv. Bilen har i alla fall skänkt mycket körglädje och bevisar att allt inte handlar om hästkrafter. Fred har till och med kört till Holland på Citroën-träff med sin Ami 6. De internationella träffarna – Raids på Citroëns klubbspråk – är höjdpunkter som lockar entusiaster från hela världen.
– Jag gillar stämningen på träffarna, och att alla accepteras. Man får vara som man är. Några gillar att bygga om sina bilar, andra håller på originalitet, sammanfattar Fred.

Med sin 2CV från 1958 har han varit på världsmöte i Polen. Men vilken är favoriten?
– Vet ej, de är lika roliga. Men man åker ju bättre i Ami, tillstår Fred.

Det känns som om spaken är förbunden med växellådan medelst ett gummiband, men Fred hävdar motsatsen. Foto: Martin Öberg

En detalj som kräver ett visst lokalsinne är växellådan. Franska bilförare gillade vid den här tidpunkten att växla med paraplykryckor som stack ut ur instrumentpanelen, se bara på Citroën 2CV och Renault 4. Citroën Ami har samma konstruktion, med en sportig dog-leg positionering av växlarna. Ettan hittar jag genom att dra paraplykryckan utåt till vänster, tvåan ligger inåt, mittåt. Trean är knepigare, men lär ligga någons mitt i bilkupén.

LÄS MER: Provkörning av Citroën DS 23 Pallas

Centrifugalkopplingen gör att bilen är lättstartad i korsningar. Vid tomgång ligger kopplingen i friläge, när man ökar varvtalet griper lamellerna in i varandra. Volvo 340 hade samma typ av koppling, men i dag är det förstås något man mest associerar med mopeder och skotrar.

Ami fick en nystart 1974 när man introducerade Ami Super, med GS-modellens fyrcylindriga boxermotor. Först 1978 kastade Citroën in handduken och lade ner Ami-tillverkningen. Då hade 1,8 miljoner modeller tillverkats, och den populäraste av alla var faktiskt just den vi har kört i dag, Ami 6 Weekend. 551 880 tillverkade. Men bara ett fåtal överlevande.

Fred Gibbemark gillar Citroën och attityden i Citroën-klubben. Foto: Martin Öberg

Citroën Ami 1969

Ursprungligt pris (1969): 12 950 kr.

Uppskattat pris (2017): 35 000 kr

Motor: Bensin. 2-cylindrig boxermotor, toppventiler, 2 ventiler per cylinder. Luftkyld. Förgasare. Cylindervolym 602 cm3. Max effekt 32 hk vid 5 750 r/­min, max vridmoment 41 Nm vid 4 000 r/­min.

Kraftöverföring: Motorn fram, framhjulsdrift. 4-växlad manuell låda.

Hjul: Fälg 4,0 tum, däck 125 R15.

Mått/vikt (cm/kg): Axelavstånd 240, längd 399, bredd 152, höjd 152, spårvidd f/b 126/122. Tjänstevikt 825, maxlast i. u. Tank 32 liter.

Fartresurser: Acceleration 0–80 km/h 18,6 s. Toppfart 119 km/h.

Bränsleförbrukning: Blandad körning 0,6 l/mil.