Provkörning av Lancia Fulvia 1600 Rally HF

Det är ingen tvekan om att jag sitter bakom ratten i en italiensk bil. Raka armar, krokiga ben. Själv har jag alltid undrat om det är så italienare ser ut eller om de helt enkelt gillade att sitta så. Hur som helst – sittställningen hindrade inte rätt förare från att köra hem tjogvis med rallysegrar i den här modellen. Jag kör nämligen en Lancia HF.

Äkta vara. För rallyälskare behövs ingen ytterligare introduktion. Det här är "the shit" som ungdomarna skulle säga. Lancia 

Stratos, 037 och Delta Integrale kom nämligen inte till av en slump. Det här är pappan: Fulvia HF 1600 Rally.

I dag är Fulvia HF en raritet. Bilarna som såldes när det begav sig levde ju av förklarliga skäl ett hårt liv och inte många finns kvar. Det händer därför att Fulvia HF köps för sjusiffriga belopp. Priset beror mer på historiken – om det är en känd tävlingsbil – än hur skicket är.

På grund av värdeökningen är det många Fulvia coupé som har "förädlats" till HF på senare tid, men den svenskregistrerade bilen här i Roslagen är äkta vara. Dessutom av den starkaste versionen, 1600-modellen från 1969 som gav 132 hästkrafter.

Själv kan jag lätt leva in mig känslan från 60-talets tävlingar. Innan den här bilen kom till Sverige har man tävlat lokalt med den i Italien. Man ser spår efter viss rallyutrustning, men det finns ingen dokumenterad bakgrund. Teamnamnet på huven antyder att man hade en hemmabas i italienska Umbrien, nära gränsen till Toscana. Ett område som är väldigt kuperat, och som gjort för rallykörning.

När bilen såldes ny i Italien var den en omhuldad rallyvinnare, men för att få hela bilden klar startar vi historien 1954. 1954 satsade Gianni Lancia, son till grundaren Vincenzo Lancia, stenhårt på Formel 1-racern Lancia D50. Projektet hade kostat enorma summor och det i övrigt inte särskilt vinstrika företaget stod på ruinens brant. Med hotande konkurs togs ett drastiskt beslut. All tävlingsverksamhet skulle läggas ned. Sagt och gjort. Tävlingsbilarna skänktes till Ferrari som för övrigt efter viss utveckling vann Formel 1-mästerskapet 1956 med samma bil.

På översta våningen i Lancia-skyskrapan i Turin drog familjen förmodligen en lättnadens suck när Italiens cementkung Pesenti köpte biltillverkningen 1956. Målet var att utmana Fiat och familjen Agnelli. Men företagets ingenjörer hade andra planer. 1965 hade det gått tio år sedan Formel 1-kraschen och man var på nytt sugen på att göra ett avtryck i tävlingshistorien. Nu var det inte längre Formel 1 som hägrade. Rally var den nya melodin. Dessutom hade man ett bra grundmaterial att utgå från.

Lancia Fulvia hade presenterats 1963, en tekniskt intressant bil som var en blandning av två föregångare. Man hade tagit framhjulsdriften från Lancia Flavia och den typiska V4-motorn från Lancia Appia. Men för att göra det extra dyrt och extra krångligt ändrade Lancia på detaljer. Medan Appia hade elva graders vinkel mellan cylindrarna hade Fulvia 13 grader. Den skarpa vinkeln gjorde att det gick att ha ett gemensamt topplock. Motorn har två överliggande kamaxlar, en för avgasventilerna, en för insugsventilerna.

Sedanmodellen hade en tidstypiskt kantig design av Piero Castagnero som, ärligt talat, inte har gått till historien. Men som han vässade pennan när han tog sig an coupéversionen! Tvådörrarscoupén fick en ny kaross och en 15 centimeter kortare hjulbas, och dessutom en borrad motor på 1 216 kubikcentimeter och 80 hästkrafter. Coupémodellen blev känd för sina rallysegrar. Men från början var den tänkt som en volymmodell, inte som en imagebyggare för varumärket.

LÄS MER: Fler klassiska bilar

Och volymer blev det. Kunderna älskade den lilla coupén med den luftiga överbyggnaden. Men effekten, 80 hästkrafter, var inte riktigt konkurrenskraftigt i tävlingar. En ny version togs därför fram av fabriken, Lancia Fulvia coupé HF. Ur motorn tog man ut 88 hästkrafter, fortfarande med 1,2 liters motorn som grund. Men man slet också ut all onödig vikt ur bilen, plåthuven ersattes av en aluminiumhuv, sidorutorna blev av plexiglas. Även dörrar och bakluckan gjordes av aluminium. Stötfångarna togs bort, liksom hjultallrikarna. Allt för att spara vikt. Efter ingreppen vägde Fulvia coupé HF in på 825 kilo.

Det nya vikteffekt-förhållandet gjorde den framhjulsdrivna Fulvia till en raket på rallyvägarna. Fabriken köpte för ändamålet upp det privata rallyteamet "HF Squadra Corse" och gjorde om det till ett fabriksteam. Debuten skedde i det korsikanska rallyt 1965, där man kom på åttonde plats.

Förare har beskrivit Fulvian som ett "precisionsurverk". Man kunde köra på gränsen bara man visste var den låg. Motoreffekten var dock i underkant, men Lancia-fabriken tog fram vassare material. Först borrade man motorn till 1,3 liter som då gav 101 hästkrafter. En 1,6-liters motor kom 1969 och den fanns i två versioner, på 115 respektive 132 hästkrafter. Det är den senare som sitter i bilen du ser på bilderna.

Tävlingsframgångarna kom först nationellt. Fulvia coupé var italiensk rallymästare alla år 1965-1973, undantaget 1970. Under senare delen av 60-talet plockades allt fler internationella storsegrar. Vår egen Harry "Sputnik" Källström – namnet kom av att han var "snabb som en raket" enligt pressen – var en av de mest framgångsrika Lancia-förarna. Hösten 1967 hade Harry Källström skrivit kontrakt med Lancia och placerade sig i toppen i många rallyn. Karriären kröntes med vinster i RAC-rallyt 1969 och 1970, båda gångerna i Fulvia HF 1600.

Men den mest klassiska segern för Lancia Fulvia kom i Monte Carlo-rallyt 1972. Den röda Fulvia coupé HF var då en något daterad konstruktion med sju år på nacken. Som vanligt hade teamen kört kors och tvärs från Europas fyra hörn innan starten i Monte Carlo. Lancia-förarna Sandro Munari och Harry Källström hade startat från Aten. Sedan samlades alla deltagare i hamnen i Monte Carlo.

LÄS MER: Allt om Lancia

Det här var den stora rallytävlingen på sin tid, med stor spridning i startfältet. 1972 såg publiken bland annat Citroën SM, Datsun 240Z, Porsche 911 och Alpine Renault sprinta iväg. Efter två specialsträckor ledde Björn Waldegård i sin Porsche 911, och Sandro Munari låg på tredje plats i den betydligt svagare Lancian. Men så slår en snöstorm till i bergen och alla förberedelser – liksom bilarna – går bokstavligt talat åt skogen.

Av 206 startande natten före kommer bara 34 bilar fram till mellankontrollen. Ove "Påven" Andersson i en Renault Alpine har nu övertagit ledning från Waldegård. Men det svåraste etappen återstår. Nattkörningen över Col de Turini. Hårnålar staplade på varandra, i halka och snörök. Underlaget kräver sin tribut. I gryningen går bara 24 bilar i mål i Monte Carlo. Segrare: Sandro Munari och kartläsaren Mario Mannucci i Lancia Fulvia HF tvålade till de sexcylindriga Datsun 240Z och Porsche 911. Och första kapitlet i Lancias rallyhistoria hade skrivits.