Provkörning av Lexus LFA

Motorn skriker när jag försöker forcera hårnålssvängarna allt snabbare uppför en bergssida. Alla tutar. Konstigt, för de hatar ljud här i Schweiz. På riktigt. Faktiskt fanns det en gång i tiden en lag som förbjöd dig att stänga bildörren för hårt. Men jag bryr mig inte, för det här motorljudet är så speciellt. Så högt, så rent, så vilt. De tio kolvarna under huven är i perfekt harmoni, och det hörs. Ett litet vred till höger om instrumenteringen bygger om grafiken framför mig, i stället för att varvräknaren visar alla varvtal börjar den nu på 4 000. Det betyder att jag nu har bättre möjlighet att växla på exakt rätt varvtal. Halv gas och jag märker av superkrafterna. Full gas, och jag skjuts in i de futuristiska, röda lädersätena. Varje gupp i asfalten får varvtalet att ta fart. Skriket blir högre tills kolfiberbromsarna hejdar framfarten. I kurvorna blir det tydligt att jag balanserar på en knivsegg. En millimeter gaspådrag för mycket och krafterna vill kasta ut bakvagnen. Försiktigt, försiktigt, försiktigt till utgången av kurvan och sedan full gas medan LFA:n kastar med sin arga bakände.